Engagemang och humor -
mot krigsplanerna!

Howard Zinn
Artists in a time of war
AK Press/Alternative Tentacles, 2002

Historikern Howard Zinn är i Sverige främst känd genom sin historiebok Det amerikanska folkets historia, i vilken han berättar de berättelser ur den amerikanska historien som annars nedtystas och villigt bortglöms. Han är pensionerad professor och till skillnad från vännen Noam Chomsky är han inte genomtorr som flugkropparna från förra sommaren som fortfarande ligger kvar, som spröda frökapslar, mellan glasen i mitt fönster. Howard Zinn är humoristisk. Han är kompromisslös i sin kritik av idiotin vi kallar krig - och det utan att låta vare sig arg eller bombastisk.

Ta ställning!

Under Vietnamkriget deltog Howard Zinn i en sammankomst för historiker. Under mötet fördes frågan upp på dagordningen om också historiker skulle ta ställning mot kriget. De tvåtusen församlade diskuterade länge och väl, somliga insisterade på att det inte var deras bekymmer. Det ingår inte i yrkesutövningen att ta ställning sa man.

Howard Zinn håller inte med.

Som medborgare och medmänniska är det precis vad det gör, säger han i den här föreläsningen som gavs på Massachusetts college of arts bara månaden efter terrorattackerna mot World trade center 11 september. Vi måste ta ställning mot det vansinne som krig innebär. Vi har inte råd att överlåta allt åt regeringar och experter. Det behövs bara lite kunskap om historia för att se hur farligt det är att tro att de som sitter på makten vet vad de gör. Den legendariske amerikanske journalisten Isador Feinstein Stone brukade berätta för journaliststuderande att de bara behövde komma ihåg två ord för att bli bra journalister: regeringar ljuger.

I dag är det si och så med förståelsen av den sanningen, särskilt i USA efter 11 september. Howard Zinn berättar om journalister som slutat vara kritiska, som slutat tänka själva och istället fogar sig, nästan i givakt, på maktens sida.

Ett av problemen man möter i vårt samhälle är att vi kategoriseras. Enligt Howard Zinn avgör våra yrken vad vi förväntas göra. Man ska vara "professionell" inom ramen för sitt yrke, vilket begränsar oss till att inte vara mer än vårt arbete. Vi kan göra professionella uttalanden om vårt skrivande, om webbdesign eller om monteringsarbete; om våra jobb, kort och gott. Men vi bör låta bli att tala om politik, om rätt och fel i krigshetsen.

Ut ur patriotismen

Genom tiderna har dock många människor överstigit vad som förväntats av dem och sagt sitt om krigets förbannelse, bland dem konstnärer. Några som nämns av Howard Zinn är dramatikern Eugene O'Neill, författaren Joseph Heller (känd för anti-krigsromanen Moment 22), författarna Kurt Vonnegut och Arthur Miller samt musikern Bob Dylan. Själv förvånades jag nyligen av ett öppet brev riktat till president George W Bush. Det var skrivet av skådespelaren och regissören Sean Penn och publicerades på köpt annonsplats i Washington Post och i dagarna körde Aftonbladet samma brev. Där motsätter han sig de amerikanska planerna på ett krig i Irak.

Och tack och lov tycks det amerikanska folket ha väckts ur sin "patriotiska" zombietillvaro och gör nu sina röster hörda. I San Francisco demonstrerade ungefär 150 000 människor mot krigsplanerna, en massprotest som i kaliforniska tidningen Santa Rosa press democrats kallas för "historisk". Så visst finns det hopp, även om det aldrig är fel för fler att följa Howard Zinns uppmaning.

Det han talar om är viktigt. Det är viktigt att vi har samveten som utsträcker sig till övriga världen, att vi har munnar som protesterar mot kriget som problemlösare och att vi på ett moraliskt plan motsätter oss bombningar för "det ligger i bombningens natur att den aldrig bara träffar militära mål". Det är vår plikt som människor, vare sig vi är konstnärer, industriarbetare eller jobbar inom den offentliga sektorn. Det är viktigt att vi inte hjälper till att göra krigstrumman hörd. Gör vi det blir vi tomma och eländiga, ungefär som flugskalen i fönstret.