Hårda tag när Vigo slog
Barça i rullstolsbasket

Rullstolsbasket är inte den lagidrott som drar mest folk, ofta tvingas lagen spela i praktiskt taget tomma hallar. Men i Vigo finns ett större intresse för matcherna och det är hög stämning på matcherna.

Lorenzo Embo fintar Barcelonas spelare. Alla bilder: Ronny Stansert

Förra året låg laget i första division och var fullkomligt oslagbart. Vann man inte med trettio poängs överläge så var det med tjugo. Därefter kom man upp i elitserien. Alla var övertygade om att man skulle bli strykpojken, laget som aldrig vann en match. Man hade ett "proffs", den kubanske spelaren Papito. Proffs är en sanning med modifikation. Medan proffsen i Real Madrids fotbollslag, som Raúl, Zidane och Ronaldo drar in miljoners miljarder, så får proffsen i rullstolsbasketen nöja sig med att åtminstone få hyran till lägenheten betald. Lyckas laget också hitta en anställning till spelaren så har man kommit långt.

Barcelonas styrka skrämde inte nykomlingarna Amfiv i ligan.

I början av serien såg det också ut som om profetiorna om stryklaget skulle gå i uppfyllelse, man fick stryk i match efter match, motståndet var ett helt annat än i den lägre divisionen. Men så kom seriettan Barcelona till Vigo. Hallen var mer fylld än någonsin.

Barcelonaspelarna attackerar men lyckas inte tränga igenom tillräckligt denna kväll.

Någon märklig inspiration fick laget att dra i från redan från början och i halvlek hade man en ledning på tio poäng, något ingen hade väntat. Papito var en av den meste poänggöraren och framspelaren. Och publiken lyckades lyfta fram laget till seger. Och även om tufft spel ibland fällde Vigospelarna tog de sig upp och gick förbi Barcelona.

Tacklingarna är rätt tuffa och fallen hårda.

Vigo har flera oerhört duktiga poängsättare. Papito är en av dem. Den bäste. Och som i alla idrotter har man även här idoler och Papito är en av de stora idolerna och publikdragarna.

- Pa-piii-tooo, Pa-piii-tooooo, skriker publiken hela tiden. Men det finns en mängd andra poängsättare, den litet äldre Pablo Beiro, lagkaptenen, en av de gamla i gänget, grundare och sammanhållare, ser inte ut att vara någon riktig höjdare, ser snarare lätt sävlig ut där han rullar fram, tills han blixtsnabbt vänder stolen, fångar upp en boll och sätter en trepoängare från ett rejält avstånd.

Papito, lagets store poänggörare.

Till skillnad från andra idrotter så är generationerna mer upplösta här. Spelare är aktiva högre upp i åldrarna. Det gör också att man tala om människors öden på ett helt annat sätt än i ett fotbollslag där spelare ännu inte har samlat på sig livserfarenheter och där livsödena ännu inte är så avancerade.

När man lär känna spelarna i Vigo får man sig livsöden berättade som skulle kunna fylla romaner. Papito berättar gärna och mycket om Kuba. Han arbetade med en maskin som hackade sockerrör. En dag stannade maskinen av och han gav sig in i den för att rätta till det som satt den ur funktion. Någon mindre smart kom förbi och utan att kolla varför maskinen stod still satte han på den och Papito sögs in i det inre. Han var väl så nära döden man kan komma och pratar också om att han ser det som om han har fötts en andra gång. Ena benet gick det inte att rädda utan han fick kapa det. Han spelade basket redan tidigare och fick nu lära sig göra det från stolen.

Papito och Chamo till attack, attacker som ofta slutar med poäng.

Ett par andra spelare är guldmedaljörer från senaste handikapp-OS i Sydney. I simning. Sebastian Chamo tog tre guld och Pablo Civadevila ett guld och en till medalj. Världsmästare från Amfiv, populära men ändå kontroversiella. En av dem, tillhörde nämligen en förbjuden vänsterrörelse i Spanien och satt i fängelse för aktiviteter för denna. Väl i fängelset genomfördes en hungerstrejk. Organisationens medlemmar behandlades illa. Hungerstrejken gick ganska långt och en av fångarna blev så utmärglad att benet inte gick att rädda. Att en medlem av en vänsterrörelse representerade Spanien och tog guld i OS skapade en viss debatt och i delar av pressen kunde man läsa indignerade artiklar om att "exterrorister representerade Spanien i OS".

Guldmedaljör i OS som vill vara med i medaljstriden i basketligan.

Och vilka tillfälligheter ibland som skiljer och återförenar folk! Två av spelarna arbetade som sjömän och jobbade länge ihop tills haven skilde dem åt och de återsågs inte på många år. När de väl återsågs var det i basketlaget. Båda två hade genom olika öden hamnat i rullstol och återförenades i idrotten.

Vicky Alonso är enda kvinnan i laget. Hon gjorde sin spelardebut i slutet av serien i våras och är ännu ganska färsk. Nu när konkurrensen blivit mycket tuffare har Amfiv bildat ett B-lag som hon spelar i. Laget bildades under hösten och räknar med att snabbt kunna ta sig upp i högre serier.

Timeouten tas för att diskutera strategier för att behålla ledningen. Vicky Alonso i publiken i mörkblå spelartröja.

Som i andra idrotter är det naturligtvis fler män över huvud taget som spelar än kvinnor. Men här finns inte den normala uppdelningen mellan manlig och kvinnlig idrott. Kvinnor spelar i samma lag som männen, vissa lag har fler kvinnor än andra, om än i mycket högre grad i de lägre divisionerna.

På den här matchen är det mycket stor publik. Trehundra, kanske fyrahundra betalande åskådare skapar en stämning som spelarna inte möter någon annanstans i landet. Barcelonas klack på ena sidan och Vigos på den andra.

De blixtsnabba attackerna från Amfiv gör Barçaspelarna helt yra.

- Det är en enorm skillnad på publiktillströmningen, i olika städer säger Estrella, en av dem som deltar i organiserandet av matcherna och följer laget även på bortamatcherna.

- Vi kan komma till städer som Madrid och Barcelona och det är ett tjugotal åskådare. Vi som kommer från Vigo som bortapublik är ofta större än hemmapubliken.

Amfivs första serieseger är ett lyft och det är hög stämning när signalen går. Lagkaptenen Pablo Beiro längst till höger.

Matchen mot Barcelona slutade 64-57 till Vigo. Laget har nu tillfälligt förlorat Papito som håller på att försöka ordna papper åt sin dotter så hon kan följa honom till Spanien. Det har gått något knaggligare efter förlusten av Papito men man har hållit sig kvar i ligan och har tagit sig till andra omgången.