Staten och kapitalet

Man kan nog lugnt påstå att "Den Gamla Världen" gick under med Första världskriget. Därefter har den ekonomisk-politiska kraftutvecklingen hos alla makter kännetecknats av denna, inte oheliga - men allt efter parternas behov ömsom offensiva, ömsom defensiva - allians som har varit så gynnsam för dem båda. Samtidigt är dessa storheter varandras fångar; i sin moderna tappning kan, ...och vill... ingen av dem existera utan stöd av den andra. Att ställa upp dem som motsatspar och försöka spela ut dem mot varandra som magnetiska poler, mellan vilka människor och miljö far och flyger som viljelösa järnfilsspån, är fullständigt självbedrägeri.

Hitlers Tredje Rike, Sovjetunionen, efterkrigstidens USA, vår tids Neuropa - alla kännetecknas de av dels denna långtgående symbios mellan politisk och ekonomisk överhöghet, och av dels det skådespel som lanserar dem som oförenliga storheter. Att stat och kapital kopplade armkrok i nazityskland och i Stalins Sovjet är lätt att se och begripa. Och för att uppnå samma klarsyn när det gäller vår tids politisk-ekonomiska storheter räcker det med att betänka i vilken utsträckning de sörjer för varandras fortbestånd - teoretiskt genom att åberopa varandra som historiska nödvändigheter (detta sinneslöa surr om "marknadens vilja" respektive "demokratiskt fattade beslut"), praktiskt genom att helt enkelt skita i den påstådda oförenligheten (ökade statssubsidier till näringslivet, politisk legitimitet åt investeringsavtal etc).

Nyliberalismen framstår alltmer som det ideologiska rättfärdigandet av kapitalismens obevekliga triumftåg efter det kalla krigets slut. Men utan politisk legitimitet varken kan eller vill den existera. Och på det viset är den också just "ideologi", i Marx´ och Bakunins mening: döda idéers försök att bemäktiga sig verkligheten.

Sin förmenta dödsfiendeskap till trots kommer staten och kapitalet alldeles utmärkt överens. Sambanden mellan dem måste belysas, båda måste bekämpas och avslöjas - inte bara staten som en del "libertarianer" hävdar, och inte bara kapitalet som tex. Göran Greider menar, utan båda.

Allt annat vore naivt, för att inte säga dumt.