Sydamerika - USA:s
bakgård

Colombia sargas av ett blodigt inbördeskrig där regeringsmakten nu tilldelats USA:s godkännande i kampen mot den väpnade revolutionen. Fredsförhandlingarna som kollapsade för snart ett år sedan var en direkt konsekvens av "Plan Colombia" där USA under ett antal år försett landet med miljoner dollar i militärt bistånd. Det amerikanska stödet fick president Andres Pastrana att inleda en storoffensiv mot de områden i Colombia som Farc-gerillan tilldelats genom tidigare fredsförhandlingar under slutet av 90-talet.

Oljan, det svarta guldet, spökar som anledning till att USA valt att beblanda sig i en konflikt man annars ignorerat i över 30 år. I februari förra året, samma månad som fredsprocessen bröt samman, uttalade sig Bushadministrationens "militära utlandsfinansiering" om att man ansökt om ett specifikt militärt biståndspaket för att skydda amerikanska företagsintressen runt oljeledningen Caño Limón-Coveñas.

Venezuela är ännu ett land som genom betydande oljeresurser hamnat i USA:s intressesfär då landets president Hugo Chavez valt en helt annan politisk handlingsplan än vad storebror i norr "rekommenderar". Chavez är initiativtagare till det latinamerikanska oljeblock som är tänkt att motverka den amerikanska oljehegemonin.

Chavez motsätter sig USA:s inblandning i Colombias inbördeskrig genom att inte upplåta mark- och lufttillstånd för amerikanska eller colombianska styrkor. Chavez är även en stark röst gentemot den amerikanskstyrda världsordningen och har tidigare bland annat visat öppet stöd till Saddam Hussein i Irak och Moammar Khadaffi i Libyen. Mycket tyder på att CIA var direkt inblandat i kuppförsöket mot Hugo Chavez förra året och det är nog bara en tidsfråga innan USA ser sig tvingat att ingripa och säkra det svarta guldets flöde.

Folkliga protester

Ecuador och Bolivia har den senaste tiden skakats av stora inhemska protester. Bolivias misslyckade försök att privatisera det statligt ägda vattenverket satte hela landet i gungning när befolkningen svarade med strejker och demonstrationer.

Ecuador var under förra året skådeplats för omfattande protestmarscher då ursprungsbefolkningen lamslog stora delar av landets vägar och städer. Argentina har det senaste året färgats av omskakande förändringar då landets befolkning på revolutionsliknande sätt reagerat på Internationella valutafondens påtvingade "strukturanpassningar". I Brasilien valdes Lula da Silva, "folkets man", till president på löften om att förinta fattigdom och hunger.

Det är svårt att bilda sig en klar uppfattning över Sydamerikas samstämmiga händelseförlopp under de senaste åren men det är skrämmande likt vad tidigare generationer fått betala dyrt för. Vad kommer att ske när den amerikanska strategin sprider sig utöver Colombias gränser, vad kommer att ske när USA likt i Venezuela bestämmer sig för att vända den våg av vänsterinspirerad jämlikhetsideologi som nu åter väckts till liv. Kommer den amerikanska världsordningen söndra i det tysta som under de förödande åren med Contras i Nicaragua på 80-talet, eller är det i just Sydamerika vi ska finna förändringen, en nyskapande tankestruktur långt kraftfullare än amerikansk interventionspolitik.