Klasskamp eller
affärsidé?

Vad händer då med det ideologiska ursprunget från De Förtrycktas Teater?

Denna vinter har jag jobbat med en debattskrift om De Förtrycktas Teater. I enkäter och längre intervjuer har jag försökt se den utveckling som även grundaren Augusto Boal oroar sig för. I ett brev angående denna debattskrift skriver han att "...jag känner många underbara människor över hela världen som använder tekniker från De Förtrycktas Teater på de mest fantastiska sätt. Andra, det är tragiskt men sant, förstår inte vad De Förtrycktas Teater handlar om eller, ännu värre, använder det på ett direkt dåligt sätt".

Två av dem jag träffade var Claes von Rettig och Lena Gunnarsson. Två personer som använt och använder sig av forumteater som pedagogisk metod men från vitt skilda utgångspunkter.

"Folkhemsförtrycket sitter benhårt i skallen"

Jag kliver på tåget i Sandviken och efter en dryg halvtimmesfärd söderut är jag framme i det lilla samhället Horndal i dalarna. En storväxt och rufsig nallebjörn tar emot mig med öppna armar. För så ser han ut, Claes von Rettig. Inte alls som jag förväntat mig. Jag tänkte att en von Rettig säkert var lång och mager, med en rak och adlig näsa, korrekt och smakfullt klädd. Men istället kommer en kraftig äldre man, klädd i gummistövlar och fiskartröja och det vita håret spetande åt alla håll.

Vi sätter oss i hans gamla bil och kör ut i vildmarken.

Claes von Rettig är bland annat författare och regissör. 1977 introducerade han Augusto Boal i Sverige. Detta var under Skeppsholmsfestivalen i Stockholm som Rettig också arrangerade. Festivalen blev startskottet för föreningen"Folkkulturcentrum" på Skeppsholmen. Rettig har haft huvudansvaret för föreningen och dess tidning "Vildrosen" ända tills nyligen då han och hans fru flyttade från Stockholm och blev bofasta på Konnsjögården utanför Horndal.

Konnsjögården är en vacker gammal Hälsingegård som ligger innesluten i en lummig och vildvuxen natur. Vi kliver ur bilen och andas in den kyliga och friska luften. Bara ett stenkast därifrån glittrar en sjö i höstsolen och de färgsprakande löven dansar omkring mig. Inne i huset håller Claes fru på att måla om köket och alla rum är under renoverering eftersom de nyligen bestämt sig för att bo här året om. Vi sätter oss på den ännu inte vinterisolerade övervåningen. Det är svinkallt däruppe, men Claes tänder en brasa och jag sveper en filt om mig.

Augusto Boal säger i sin bok Förtrollad, Förvandlad, Förstenad att: "Den bästa definitionen på De Förtrycktas Teater skulle alltså vara att den är en teater för de förtryckta klasserna och för alla förtryckta individer inom dessa klasser. Det är inte en teater för de förtryckande klasserna och inte heller för de förtryckta inom dessa klasser".

Är denna definition av De Förtrycktas Teater aktuell idag?

- Det är det han menat med De Förtrycktas Teater hela tiden. I somras sa Boal att han var orolig över det han kallade ett missbruk av forumteater, vilket han stött på överallt. Det har ju hela tiden i RFTS funnits proffs som har spelat på alla möjliga konstiga vis. Det är märkligt att de kallar det för forumteater. Det finns grupper i Göteborg, Norrköping och Stockholm som till exempel spelar upp publikens svar. Jag vet inte om de spelar för direktörer men att spela upp svaren är inte alls det Boal menar med forumteater. Boal har hela tiden lyckats hålla sin linje utan att för den skull bli rabiat. Han är inte tung och predikande utan enkel och rolig. Tro inte att han har ändrat uppfattning!

Är han mer nyanserad nu?

- I Peru och Brasilien var det ju annorlunda än vad det är här. Där var och är det ett tydligt yttre förtryck på liv och död. När han flydde till Europa såg han oss först som bortskämda - här fanns ju ingen polis, inget våld! Men upptäckte efter ett tag en annan form av förtryck som han kallar för "Cop in the head" - Polisen i huvudet. Det är ju fruktansvärt sant.

- I Sverige har vi, trots folkhem, folkbildning, individens frihet och allt detta ett förbannat förtryck som sitter benhårt i skallen. Lydnaden i Sverige har alltid varit enorm. En "stå med mössan i hand"-mentalitet som trots att arbetarna utförde en enorm kamp ändå slutade med att patron var hyvens. Patron ska man lyda. Detta har jag alltid kämpat emot och det är det jag lägger i hans begrepp "cop in the head".

Vem är då De Förtrycktas Teater till för?

- Folket. I tjugo år har bland annat jag och min fru suttit med i Folkkulturcentrum på Skeppsholmen. Där handlar det om att ge folket en röst. Vi röstar men har ingen röst. ABF och allt det där fina handlar om att vi ska "bildas" enligt en borgerlig modell. Folk tror efter att ha fått det inpräntat i skallen att det ska vara så att de som sitter vid makten ska sitta där. Och det tar tid att ändra den inställningen hos folk. De Förtrycktas Teater måste gå i de förtryckta folkets tjänst.

Var det på grund av upptäckten av "cop in the head" som Boal skrev "Rainbow of desire"?

- Ja det var det nog. Med Rainbow of desire blev jag först lite undrande över vad Boal menade. Om man blandar in psykoanalytiker i arbetet med forumteater blir det så lätt specialiserat och passar kanske bara några få. Forumteater ska vara enkelt och ska kunna förstås av alla, det ska inte behövas någon specialisering eller "högre" kultur för att förstå hans forumteater. Från början hette hans teknik "Stopp! Det är magiskt!" Om forumspelet blev orealistiskt skulle folket ropa detta.

För det är ju överklassens grej det där med det magiska, New Age och sånt.

Kan du definiera det inre och det yttre förtrycket?

- Jag har förstått och levt med Boal i tanken och levt mig in i hans bakgrund. Han kom från det råa yttre förtrycket. Det är forumteaterns uppkomst. Nu kommer det råa förtrycket hit mer och mer. Forumspel här i Sverige handlar ofta om förtryck på skolor och arbetsplatser. Det finns ett yttre våld i det men om man ser det ur Boals Rainbow är det kanske ett förtryck från barndomen som tar sig uttryck genom ett yttre förtryck, ett annat förtryck ur en persons liv. Men ett inre förtryck tar alltid sin början med våld utifrån. Vår första grundlag, Jantelagen - du ska inte tro du är någon - har ju kommit till från ett annat, yttre förtryck. Det inre grundar sig i det yttre.

Är det okey att använda forumteater hur som helst? Borde det finnas regler för hur man använder den?

- Det har alltid snackats för mycket. Hela vänstern snackade ju sönder allting. Intellektualiserade allting vilket blev ett förtryck. Folk måste göra/handla själva. Boal är väldigt sträng med att folket ska engageras. Forumteater är en form som gör folk engagerade. Jag tror inte heller på att vårt så kallade folkkynne gör att det är svårare för oss att gå upp och spela än för de från sydligare länder. Svenskar vill gärna prata igenom det hela först - Stopp! säger Boal. Du får inte prata - upp och spela! Det är ju en revolution. För man ska agera, inte prata.

Det är ju så att fler och fler forumteatergrupper väljer att spela upp det publiken tycker.

- Är det så? Nej då är det åt helvete! Vitsen är ju att publiken ska engageras.

Tycker du att forumteater ska användas inom företag och i så fall hur?

- Nej, det ska göras av de förtryckta i så fall, av de som förtrycks uppifrån, de som utsätts. Men det är ju en graderingsfråga.

Hur borde en forumteatergrupp som kommer till ett företag jobba?

- Beror väl på vad det är för ett företag. På ett stort företag, som till exempel Posten eller SJ finns det så starka hierarkier, att det är lätt att hitta de som hanteras illa. Men det är klart, då kan man säga att en underchef hanteras illa av sin överchef... På ett rent kommersiellt företag vet jag inte om man ska spela...Ett företag kan ju ha en fruktansvärd produktion och vara helt inriktade på att skapa vinster. Sen finns det ju företag vars ledning ställer sig in hos de anställda med förmåner och så vidare.

- Men LO och de andra facken är självklara arenor för forumteater.

Men tänk dig en forumteatergrupp som anställs av företaget för att skapa trivsel?

- Nej, inte till anpassning. Det är fel. Det måste vara ett uppror. Alltför mycket av psykoterapi går ut på anpassning.

Kan man spela för chefer och företagsledning? Om man får i uppgift att befria dem från deras inre förtryck?

- Nej, jag tycker inte det. Absolut inte.

Vad innebär ledarskap för dig?

- Jag har alltid velat vara en osynlig ledare. Ledare måste finnas om det med ledare menas att en person som har mer kunskap hjälper och frigör andra. I mitt idealsamhälle tänker jag mig en helt annan form av civilisation där makt och vinnarformer inte behövs.

Hur definierar du ordet makt?

- Makt korrumperar alltid. Starka ledare skapar diktatur, krigsmakt och tvång. Fortfarande befinner sig samhället på en otroligt elementär nivå, vi har inte lärt oss mycket av historien.

Speglar"kommunikation"och"personlig utveckling", modeord i såväl samhälls- och kulturlivet som i drama, vårt förhållningsätt till vår omvärld?

- Det borde vara två honörsord, något som borde ligga till grund för samhället men nu är det upp- och nedvända världen. Kommunikation tolkas som information. Och vad är det för information?? Clintons könsorgan och en massa förnedrande reklam täcker det som är viktigt. Med kommunikation menar jag ett ömsesidigt tagande och utbyte.

- Begreppet personlig utveckling riktas till direktörerna - med kompetensmässor där de lär sig frigöra sig och diskutera fram strategier för att leda bättre och skapa större vinster. 1900-talet är Hollywoods århundrade. Ingen kulturyttring, inte heller drama, går fri. Utan Hollywood hade ingen Hitler eller Stalin varit möjlig. För de lärde sig skapa samma masseffekter som användes inom filmen i Hollywood.

- Om individen bara tänker på att utveckla sig själv är hon inte farlig. Kommunikationen hejdas och hon isoleras, blir en bättre konsument istället för att dela med andra. Det är så otroligt väl genomtänkt och genomfört - en ensam individ hotar inte samhällsordningen.

"Mer komplicerat än att det bara handlar om klasser"

Några dagar efter att jag besökte och intervjuade Claes von Rettig får jag möjlighet att göra en telefonintervju med Lena Gunnarsson. Hon är journalist och med i styrelsen för Riksföreningen De Förtrycktas Teater i Sverige. Hon är dessutom redaktör för deras medlemsblad och med i forumteatergruppen Teater Piazza. Gunnarsson bor i Ljungskile och är i trettioårsåldern.

Jag har en usel liten bandspelare med usel ljudkvalité som jag försöker hålla intill telefonen med vänster hand samtigt som jag antecknar med höger, men intervjun blir, trots förutsättningarna, lång och ingående.

Augosto Boal säger i sin bok Förtrollad, Förvandlad, Förstenad att: "Den bästa definitionen på De Förtrycktas Teater skulle alltså vara att den är en teater för de förtryckta klasserna och alla förtryckta individer inom dessa klasser. Det är inte en teater för de förtryckande klasserna och inte heller för de förtryckta inom dessa klasser."

Är denna definition av De Förtrycktas Teater aktuell idag?

- Jag tycker att begreppet har vidgats. Många som håller på med forumteater har sett andra möjligheter som att till exempel använda metoden med de som känner sig förtryckta i de så kallade förtryckande klasserna. Jag kan direkt gå till mig själv och till det sätt jag arbetar på. Jag arbetar med alla människor för alla har någon gång varit förtryckta. Givetvis kan förtryckaren vara förtryckt i ett annat sammanhang än där han eller hon förtrycker.

- Det är inte en glasklar definition, den Boal ger. Det är mycket mer komplicerat än att det bara skulle handla om klasser. Jag tror att man kan använda metoden för att medvetandegöra förtryckarna om deras sätt att behandla andra så de kanske ser vad de gör och förhoppningsvis ändrar inställning och kan se på sig själva och sitt arbete utifrån. Forumteater ska inte vara förunnat en speciell klass, jag är inte alls inne i det klasstänkandet. Men så finns det ju människor som är mycket mer förtryckta än andra och klassamhället finns ju, det är helt klart. Själv tillhör jag en förtryckt grupp bara för att jag är kvinna men jag tycker inte vi ska utestänga förtryckarna.

Vem är då De Förtrycktas Teater till för?

- Den är till för alla som vill göra sina röster hörda och framförallt för de som inte får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Men för mig behöver det inte nödvändigtvis betyda att jag bara arbetar med den typen utan jag ser det som värdefullt att medvetandegöra andra också.

Tycker du att forumteater ska användas inom företag och i så fall hur?

- Javisst, det är intressant att du frågar. Jag har ju själv jobbat inom både små och större företag. På större företag är det ofta hierarkiskt och då kan man hjälpa till med att förändra uppbyggnaden, den hierarkiska modellen. Jag har jobbat på alla nivåer inom företaget, med internutbildning och dylikt.

Har du fått beställningar av företagsledningen eller på annat sätt?

- Nja, de företag jag jobbat på har haft så kallade institut som personalvetare ansvarat för. De har haft internutbildningar för de anställda på alla nivåer. Företaget har arbetat fram förslag som instituten använder i sina internutbildningar. Och det är förslag som till exempel konfliktlösning, problem med chefen, mobbning och att se till att klimatet öppnas för att anställa ickesvenskar, framförallt invandrare. Så det är sådana uppdrag jag har fått.

Visst har du jobbat med chefsutveckling?

- Ja, vi - forumteatergruppen Piazza - jobbar i ett sammanhang där olika chefer och direktörer går ett speciellt program för att lära sig att bli bättre chefer. Vi är en del av det programmet. Cheferna får en chans att diskutera sin yrkesroll och sitt jobb - de får ställa sig frågan: Vad är jag i det här?

Du ser det inte som en motsättning att jobba med makthavare och samtidigt inom De Förtrycktas Teater?

- Nej, det gör jag inte. Inte så länge man jobbar för att någonting ska bli bättre. Men om de hade velat använda oss för att lära dem hur de skulle kunna bolla med, förtrycka eller använda sina anställda för att nå ekonomisk makt, då hade jag ju inte ställt upp, det hade varit fullständigt främmande för mig.

- Jag tror att det kan ha en medvetandehöjande effekt och få makthavare att tänka till om man också lyssnar på dem. En del kanske ser det som något visionärt och tänker att de där cheferna i näringslivet redan är för inrotade i sin värld och att det inte går att förändra dem men jag tror det är jättebra att göra ett spel på ett ämne som har förankring hos dem. Det känns ovidkommande att berätta att forumteatern ursprungligen är en socialistisk metod, om de inte frågar vill säga. Det skulle bara skapa motstånd.

- Nej, jag tycker faktiskt inte det är något problem att jobba med chefer utan att ha något klassperspektiv.

Tycker du att forumteatern ska skapa samförstånd, vara ett redskap för att lösa konflikter snarare än att skapa konflikt?

- Ja, det är nog sant. Men det är ju jag, det är ju mitt sätt att använda den. Jag tycker inte alla behöver tänka så - det är det fina i metoden. Det finns ju de som bara jobbar med de som Boal kallar de förtryckta klasserna och forumteater behövs naturligtvis där. Men jag tycker metoden ska få utvecklas också, att man ska få använda den på olika sätt. Det som är viktigt är att man hela tiden tänker på vad som är syftet med det man gör.

- Vi fick en gång en beställning från Skanska som höll på att omorganiseras. Spelet skulle handla om arbetsfördelning och hur man löser konflikter i en sådan situation. Vi spelade för mellanchefer och fick sedan höra att de hade tyckt att spelet var jättebra. En mellanchef ville att vi skulle spela för de anställda på hans avdelning i företaget men när vi gjorde det fick vi massor av motreaktioner och kritik på det spelet handlade om. Det visade sig att de anställda kände sig illa behandlade på grund av omorganiseringen som hade skett över huvudet på dem. Deras jobb var hotade och de kände sig utsatta. Det är alltså oehört viktigt att man vet vad man ger sig in i och att man vet vilka man spelar för.

Vad innebär ledarskap för dig?

- Att ta ansvar. Att ta ansvar på ett sådant sätt att man hjälper människor att gå vidare och utvecklas utan att själv ta mer än absolut nödvändig plats.

Hur definierar du ordet makt?

- När jag tänker på makt tänker jag på dåliga förebilder, de som har för mycket makt i vårt samhälle, på korruption och förtryck. Nazism. Och så tänker jag på den där goda ledaren, en man jag känner som är politiker i Uddevalla kommun. Han har pratat med mig om vilken frustration han kan känna av att ha så mycket makt. Sen tror jag att en bra ledare kan använda makten till något gott.

Kan du definiera det yttre och det inre förtrycket?

- Det yttre förtrycket är det som kommer utifrån. Det inre förtrycket har med hur man själv mår, det kan handla om ens egen historia. Man kan själv bygga upp sitt eget förtryck och det kommer ofta från ett dåligt självförtroende. Det inre har med det yttre att göra. Om du mår dåligt av någon anledning beror det inte sällan på samhälleliga orsaker eller på andra personer i din omgivning.

Skulle du tacka ja till en beställning från vilket företag som helst om du hade i uppdrag att hjälpa chefen med hans eller hennes inre förtryck?

- Inte till vilket företag som helst, det tror jag inte. Samtidigt har jag som sagt jobbat för Skanska, och det kan man ju diskutera om det är rätt. Eftersom jag har valt det här aktivt och sagt ja till den världen så får jag också acceptera att de är multinationella eller vad de nu är. Men det beror mycket på företagets inställning. Om jag får i uppdrag att jobba med chefens inre förtryck kanske det sätter igång en massa processer hos den personen och kanske leder till att den ändrar inställning. Men om företaget hade tjänat pengar på tortyr och vapen, då hade jag tackat nej.

- Anledningen till att jag tackar ja till näringslivet är i mångt och mycket för att det ger pengar. Jag skulle knappt klara att jobba på heltid med forumteater om jag inte tog liknande beställningar. Och genom att jag får de där pengarna kan jag också göra jobb på skolor och för andra organisationer som knappt har några pengar alls. Om jag inte kan överleva på mitt yrke kommer mina kunskaper ingen till nytta.

- Pengar först och främst men också för att jag med en viss förtjusning får göra studiebesök i en värld som jag aldrig kommer att hamna i. Det är intressant för mina fördomar kanske spricker, de är kanske inga bestar och det ger mig en kick att faktiskt få möjlighet att förbättra överallt.

Tycker du att det borde finnas regler för hur man använder forumteater?

- Jag tror de allra flesta som använder sig av forumteater är så medvetna om vad de håller på med så det inte behövs några regler. Nej, jag tycker inte det ska behövas. Det är ju det fina med den här metoden att den ger oss frihet. Men rekommendationer kanske skulle vara något. Att man till exempel rekommenderas att gå kurser i forumteater innan man börjar använda sig av metoden. För det är jätteviktigt att man vet vad man håller på med.

Tycker du att man måste använda sig av "inhopp" i forumteater?

- Det måste ledaren känna in. Jag brukar göra allt för att åskådarna ska hoppa in men ibland märker jag att det inte går. Det finns till exempel blyga personer som kanske har uppbådat allt mod i världen för att berätta hur en förändring kan ske men aldrig skulle våga gå upp på scen. I sådana situationer är det bättre att spela personens förslag. Det är tråkigt när inte inhopp sker men jag tycker inte heller åskådarna ska känna sig tvingade.

Konflikt eller samförstånd?

När jag upptäckte De Förtrycktas Teater och forumteatern trodde jag till en början att de inom RFTS och de andra engagerade självklart också hade en politiskt medveten och samhällsorienterad världsbild. Men när började med arbetet på min debattskrift ändrade jag uppfattning ganska snabbt. Jag fick i och för sig en bild av att "forumteateranhängarna" var en relativt homogen grupp - en ganska new age inspirerad sådan med den "personliga utvecklingen" i fokus. Men verkligheten är naturligtvis mer komplex än så. Det är ett splittrat kollektiv jag har tagit del av.

Claes von Rettig får i den här artikeln representera en av de få i min undersökning som ser på forumteater ur ett klassperspektiv och som har kvar den ursprungliga tanken med hur De Förtrycktas Teater ska användas.

I intervjun med Lena Gunnarsson märks det att hon ser på samhället ur ett konfliktperspektiv. Hon är medveten om att forumteater handlar om de förtryckta mot förtryckarna. Förtryckta kan dock alla vara och därför finns det ingen anledning till att inte spela forumteater med chefer och företagsledning.

När hon berättar om beställningen hon fick ifrån Skanska beskriver hon hur illa behandlade de anställda kände sig på grund av omorganiseringen på företaget. Forumteatergruppen fick kritik på det spelet handlade om och de anställda kände att allt skedde över huvudet på dem. Gunnarsson inser hur viktigt det är att veta vad man ger sig in i när man får beställningar men hur ska man veta det? Hur ska en forumteatergrupp veta att företagsledningens och de anställdas åsikter är desamma om beställningen kommer uppifrån?

Jag har insett att de allra flesta jag har varit i kontakt med tycker att det inte finns någon motsättning i att spela forumteater med människor i maktposition och samtidigt kalla metoden De Förtrycktas Teater. De menar att bara man är medveten om vad det är för företag och vad syftet är med att komma dit så finns det i sig inget problem med att ta beställningar från ledningen eller spela forumteater med chefer och företagsledning.

Förtryck som rasism, sexism och mobbning uppfattas som individuella problem, inte strukturella och de använder sig hellre av metoder för samförstånd och konfliktlösning än att gå i konfrontation. Detta kan inte ses som något annat än ett steg bort från en av forumteaterns hörnstenar - klassperspektivet. I förlängningen tror jag också att forumteatern som idé hotas.

Yelahs not: Läs även De Förtrycktas Teater - en kort introduktion.