Onsdag 19 juli 2000
För säkerhets skull vrider jag upp volymen innan playknappen trycks in. Trumhinnorna fladdrar till och möts av tre mäns JAS-plansvrål på latin i en liten "Requiem for Ernst-Hugo". Pavarotti skulle förmodligen slitit sönder stämbanden om han gjort om den bravaden.
Utan att hamna i äkta fack efter gängse normer avlöser reggae, pop, recitationer och hardcore varandra - å så lite släng av jazz och blues emellanåt.
Text är fulla av överraskningar precis som huset jag håller på att renovera. Det tar sin tid att reda ut hur allt hänger ihop. Vilken låt är det? Är det fortfarande spår två? Ja enligt displayen, men i traditionell mening har låten bytt form ett antal gånger och så fortsätter det. I bland med elektroniska ljudfenomen som i ett soundtrack till en rymdresa, stillsam stillsamt, tills farkosten skrapar mot den ena kometen efter den andra och formar musiken därefter.
När skivan närmar sig slutet kommer frugan hem: Det låter ju som Jim Morrison.