Politik, skräck och porr

Sjukjournalen
Nummer 5

Det senaste numret är inte lika hysteriskt utan är ett temanummer om situationistiska internationalen, en revolutionär rörelse som hade sin storhetstid under perioden 1956-1972. Och här erkänner jag på en gång: personligen hoppade jag över dessa texter (många tagna ur Yelahs arkiv, för övrigt) till förmån för en artikel om den samhällskritiska zombiefilmen, exemplifierad av George Romeros zombietriologi som inleddes med Night of the living dead 1968.

Där ser artikelförfattaren zombierna som ett trasproletariat, som uteliggare och den tredje världens flyktingar, som rädda väntar vid EU:s gränser utan att veta om de får dela i vår gemenskap. De odöda har gjort uppror mot sina herrar, de levande. Analysen klargör att det går att se skräckfilmen som något mer än lättsmält tonårsunderhållning, att det också finns en samhällskritisk sida hos genren som inte behöver nedvärderas av kulturella viktigpettrar. Inte för att det på något vis är fel på tonårsunderhållning!

En annan form av underhållning, som dessutom i vänsterkretsar anses som riktigt ful, behandlar Tomas Haglund i en artikel. Det handlar (bland annat) om filmvärldens riktigt fula fisk, från vänsterns perspektiv ofta betraktad som filmvärldens muräna: porrfilmen. Haglunds skönt icke-moraliserande text tar sin utgångspunkt i underläkaren och psykiatrikern Lars Ullerstams bok De erotiska minoriteterna som utkom under 1960-talet. Boken är ett slags tidsenlig stridsskrift för sexuella minoriteter såsom fetischister, pedofiler, sadomasochister, voyerister och många andra. Hans förslag till sexuella reformer inkluderade bland annat statliga bordeller med "erotiska samariter". Han var också starkt för pornografi. Sedan dess har Ullerstam anklagats för att förespråka incest och andra sexuella övergrepp.

Haglund tar ställning, men det är inte någon entydig ställning mot pornografi som företeelse - nej, tvärtom. Precis som Ullerstam tycks Haglund anse att pornografin i sig inte är något problem, utan att det är de omänskliga förhållandena i porrbranschen som är problemet. Han föreslår att detta med all kraft ska motarbetas - men inte de personer som arbetar inom industrin. Att titta är inget fel - och det är absolut inget fel att tända på det.

Och jag tror att Haglund skulle hålla med allkonstnären Lydia Lunch när hon säger att vi inte behöver mindre porr utan "mer alternativ pornografi, mer queer pornografi, mer punkpornografi, mer intellektuell pornografi, mer filosofisk pornografi, vi behöver mer intelligent pornografi".

Summa summarum: det jag gillade bäst i Sjukjournalen nummer 5 handlar om skräck, pornografi och politik. Allt gott.

Amen.