Tolkien och hans läsare
- åsiktsmässig
frontalkrock

Han har sina största supporters bland vänsterfolk men var själv vad vi i dag kallar högersympatisör. Han hatade Frankrike. Han sade att Gud hade hjälpt honom med sina sagor men var ändå en ödmjuk man. Han var mycket skeptiskt till demokrati som politisk idé men var en stor människoälskare. Detta är den andra av tre artiklar om författaren till Trilogin om Härskarringen: John Ronald Reuel Tolkien. En komplex och fascinerande man.

Tolkien var en hängiven katolik vilket hade stor betydelse för både hans person och hans skrivande. Detta grundlades då modern under hans pojkår konverterade till religionen och, i och med detta, gjorde sig till måltavla för hela släktens vrede. Några år senare dog modern i diabetes men hennes minne levde kvar starkt livet ut i John Ronald sinne, hon blev för honom en sorts martyr i trons tjänst, något som befäste hans egen övertygelse. Vid sidan av detta är även den katolska prästen Father Francis Morgan betydelsefull. Han, som var Tolkiens beskyddare efter moderns bortgång, utövade givetvis stort inflytande på sina skötebarn.

Religionens påverkan i hans författarskap var självfallet omfattande. Han hade en syn på det fiktiva skrivandet som en glimt av en djupgående sanning. Enligt denna teori ska Gud låtit en källa av den absoluta sanningen (sett i ordets bredare bemärkelse) sippra ner till människorna, denna kan "dechiffreras" genom exempelvis den här sortens skrivande. Han hade känslan av att få sagorna skänkta som gåvor från denna källa. Därför ansåg Tolkien att myter och berättelser ofta innehöll en stor portion sanning, en gudomlig sådan som förmår dessa att, om än ostadigt, ständigt styra mot sanningens hamn. Resonemang förklaras utförligt i hans dikt Mythopoeia.

Vänstersympatiserande läsare

Hans religösa läggning och hans politiska åsikter, de senare som presenterades i artikelseriens första del, ter sig mil ifrån dagens vänstersympatisörers ståndpunkter. Ändå finns många av Tolkiens största fans i dag bland vänsterfolk, vid en första anblick kan detta te sig märkligt men i själva verket är det nog ganska naturligt. Tolkien sörjde precis som dessa människor djupt över naturens förstörelse, han hade ett oerhört passionerat förhållande till träd, inte helt olikt senare tiders "trädkramare", och var således före sin tid. Människor inom detta politiska område tenderar också att ha en betydligt öppnare inställning mot fantasyns natur än "konservativt" folk, dessutom är genren relativt ny vilket bara det kan vara ett skäl till konservativas skepsis. På 1960-talet var det huvudsakligen hippies och vänstertänkande studenter som låg bakom Härskarringens försäljningssuccé, verkets ickemaskinella och civilisationskritiska natur rimmade väl med dessa grupperingars värderingar. Dagens motsvarigheter till den tidens grupper delar till viss del dessa värderingar, och om inte annat så har i alla fall arvet från tidigare generationer satt sin prägel. Innebär detta att man skall akta sig för böckerna om man har åsikter som skiljer sig från Tolkiens?

Givetvis inte. Böckerna är inte på något sätt menade att vara ett manifest för någon specifik ideologi, det de i första hand tjänar till inom detta område måste istället vara att exemplifiera olika ideologier, handlingar och företeelser i diverse belysningar och filosofera över vad de får för konsekvenser. Det finns dock en inneboende moral i verket, exempel på vad denna berör inkluderar ringen, som lockar de drabbade med makt utan andra mål än just makten själv. Den förmedlar också att inga varelser från början är onda. En moralisk poäng är även den, att "utan de höga och nobla är de simpla och vulgära ytterst låga och ringa; och utan de simpla och ordinära är de nobla och heroiska meningslösa". Denna uppfattning kan spåras i JRRT: s åsikter om klasser; vissa hör hemma bland de "låga", andra bland de "höga", och det är inget konstigt med det.

Tolkiens "åsikter" i Härskarringen

Hans åsikter har i vilket fall liten relation till hans verk, han ogillade allegorier starkt. Det främsta, om än inte det enda, han hade i sinnet då han skrev sitt epos Härskarringen, var viljan att förtälja en bra berättelse. Han ville dock att hans legender och berättelser skulle uttrycka hans egen moraliska syn på universum, något som ovanstående är exempel på.

Personligen är jag vänstersympatisör och det enda som jag i detta perspektiv kan finna negativt i Sagan om ringen, är företeelsen med kungar som enväldigt styrande regenter, en företeelse som går igen i så gott som alla hans goda riken. Det går att lyfta fram andra exempel vid sidan av detta, men av dessa exempel finns inga som tydligt framträder och som man egentligen behöver ta någon hänsyn till i sammanhanget. De flesta märks inte ens vid en förstagångsläsning.

Tolkien hatade i det närmaste allegorier i alla dess former, något som bör lugna den som oroar sig över underliggande meningar:

"[Härskarringen] 'handlar' inte om något annat än sig själv. Jag hade sannerligen inga som helst allegoriska intentioner, moraliska, religiösa, politiska eller i form av anspelningar på samtida händelser, varken i det stora hela eller i enskilda detaljer".

Tolkiens böcker och Tolkiens åsikter är alltså två helt olika saker.

Sunda grundtankar

Vi kan också fråga oss vad det egentligen är för fel på hans grundläggande värderingar, de åsikter som möjligtvis kan sägas lysa igenom i hans verk. Detta var inga tokiga tankar, i grunden var allt han önskade att alla skulle må bra. Det är dock så, att tiden gjort resonemangen inaktuella; han levde inte i samma värld som vi gör, åsikterna kan inte appliceras till dagens samhälle. Visst var han partipolitiskt i våra ögon en moderat eller liknande, men han var ändå långt ifrån dagens nyliberalism. Först och främst var han en människoälskare, och i det småskaliga samhälle han växt upp såg han idealet. Detta innebar om man drar det till sin spets, att byarna skulle sköta sig själva och odla sin egen mat i harmoni och samklang med naturen, med en mild och måttfull monark i skeendenas periferi. I dag har, i takt med den av Tolkien så skeptiskt ansedda teknikens framsteg, nya möjligheter öppnats. Avstånden har krympts, de byar han tänkte sig skulle i dag snart sagt kunna motsvaras av hela klotet i en enda enhet. Med andra ord skulle han, spekulativt sett, potentiellt kunna hamna var som helst på dagens politiska skala. Det måste anses fel att enbart betrakta honom i ett modernt perspektiv.

Nästa vecka: Tolkien och rasismen