USA:s dubbelmoral i
Irakfrågan är total

Tvärtom, sedan dess har omkring 500 000 (!) irakiska barn dött till följd av sanktionerna, enligt Unicef. Sanktionerna stoppar införsel av mediciner och vacciner. Samhället har brutits ner på alla områden och socialt kaos råder. Innan Gulfkriget hade över 90 procent av befolkningen tillgång till rent vatten och modern sjukvård. Barnadödligheten var låg. Idag har bara hälften av invånarna tillgång till rent vatten och landets barnadödlighet är bland världens högsta.

I och med att USA använde utarmat uran under Gulfkriget har antalet cancerfall drastiskt skjutit i höjden och nyfödda barn missbildas. Cancerpatienterna får avlida utan bedövning. Människornas levnadsstandard har sjunkit under de senaste tio åren och tiggeri och prostitution har börjat förekomma allt mer.

Utan tillstånd har USA och England utfört en mängd "hemliga" bombningar där offren enligt FN är "civilians in civilian targets": bostadsområden, bönder och får. Det här fortsättningskriget strider mot alla internationella lagar och konventioner. Det har flera av de personer som ansvarat för sanktionerna insett och har avgått. En av dem är Dennis Holliday, som själv påpekar att sanktionerna "förstör ett helt samhälle".

För att förstå Englands och framförallt supermakten USA:s agerande i Irak-frågan behöver man gå bakåt i historien. Från och med första världskriget tillhörde Irak det brittiska imperiet och kolonin styrdes officiellt av en kungafamilj. Redan då insåg man att oljan var oerhört värdefull. Den irakiska kungafamiljen lyckades regera till slutet av 1950-talet då Qasim-juntan tog makten. En ny statskupp hann emellertid äga rum 5 år senare och den nya regeringen hann styra landet i 5 år innan Baath-partiet, med stöd från CIA, kom till makten.

Så småningom kom Saddam Hussein att leda partiet och började utveckla bra kontakter med såväl USA som England. Det hela kom att kallas "kärleksaffären". Båda länderna försåg Irak med biologiska vapen och stödde Saddam under kriget mot Irak. Samtidigt kunde man se tv-bilder på hur Saddams närmaste män torterades och hur den kurdiska befolkningen förföljdes. Trots att FN 1988 lade fram en resolution om ett fördömande av Saddams användande av kemiska stridsmedel mot kurderna vägrade USA att skriva under. Saddam var "one of our guys".

Men så kom dagen då Saddam Hussein invaderade oljeparadiset Kuwait. Plösligt var Irak en av "skurkstaterna" och vårt första tv-krig drog igång. Utan att tänka på följderna uppmanade Bush-administrationen det irakiska folket till uppror mot Saddam. Det gjorde de också, rebellerna lyckades ta över de flesta områdena och Saddam var för första gången på länge hotad. Detta uppror slog de amerikanska styrkorna ner, framför allt genom att handgripligen hindra irakiska upprorsmän från att ta över irakiska vapenförråd.

Bush-administrationen motiverade det hela med att de "självklart inte kunde stödja ett uppror utan att veta om ledarna för det stödjer USA:s politik". För många föreföll det nu uppenbart vad USA:s egentliga intresse i Mellanöstern var.

Men oavsett vad man anser om amerikansk utrikespolitik kan det konstateras att sanktionerna har slagit helt fel och motverkat sitt syfte. Samtidigt som det irakiska folket utsätts för ofattbara lidanden sitter Saddam ohotad kvar vid makten och får förstklassig sjukvård på sitt privatsjukhus.

När USA:s tidigare försvarsminister Madeleine Albright fick frågan om sanktionspolitiken var värd 500.000 irakiska barns liv svarade hon helt enkelt att "det är en svår fråga men ja". Detta är den nya världsordningen. Hur länge denna påtvingade ordning kommer att diktera människors villkor och hur många irakiska barn som kommer att dö på grund av den, kan ingen idag ge något svar på. Det beror helt och hållet på om vi väljer att acceptera eller reagera.

Mycket tyder idag på att allt färre människor vill låta folkmordet fortgå. Motståndet har sedan långt tillbaka börjat mobilisera sig. Amerikanska krigsveteraner reser tillbaka för att reparera förstörda vattenakvedukter och mängder av människor försöker transportera över mat och mediciner till Irak trots att de riskerar repression i form av bland annat fängelsestraff.

Den enkla anledningen till att de fortsätter måste vara att de vill visa det irakiska folket den medmänsklighet som västvärlden ännu uppvisar total brist på.