Utställning om
polisvåld ställer
viktiga frågor

Vid dörren så möts man av ett direkt hot: en docka är klädd i full kravallutrustning. Till höger om dockan så återspeglas händelserna på Spånggatan på video. Det känns bisarrt att kolla på händelserna, att se demonstranterna bli utsatta för övervåld och att sedan, i ögonvrån, se den uniformen med sköld och hjälm som så många efter händelserna i Malmö och Göteborg kommit att frukta. Filmen fortsätter och visar hur aktivister ur gruppen De vita overallerna får utstå sparkar, slag och svordomar. Snabbt så väljer polisen att springa in och ta folk, under en sekund så ser man det kända knytnävslaget som en av piketpoliserna gav till en demonstrant. Blinkar man så missar man det.

Jag befann mig på rättegången mot polisen som utdelade slaget. Där beskrev man just det tillfället som kaos. Filmen som visas på utställningen skildrar en annan sanning. Den visar människor som blivit stoppade, inspärrade och slagna av poliser, som med sina sköldar trängt in demonstranter i ett hörn. Vid olika tillfällen väljer man att springa in och hämta folk, en och en. Polisen hade full koll vid detta tillfälle som ansågs vara ett prov inför Göteborg.

- Det är ett riktigt hot mot demokratin med poliser som beter sig så här, säger en välklädd kvinna som sitter och tittar på filmen. Jag blir fascinerad av detta yttrande eftersom jag älskar att få mina fördomar spräckta. Kvinnans ögon lämnar aldrig filmen, två gånger hör jag henne yttra orden "Det är otroligt bra att man filmat detta".

I år är det två år sedan händelserna på Spånggatan och kravallerna i Göteborg. Personligen så undrar jag vad dessa händelser lärt oss? Vad kommer att leva kvar i våra minnen? Jag undrar även vilken betydelse och roll utställningen Motkraft har? Är den viktig för demonstranterna som var där? Hur regerar polisen på utställningen?

Utställningen tar upp mediernas och polisens officiella version, vilken skiljer sig från demonstranternas, fast på utställningen har man bildbevis på att demonstranternas historier är de rätta. Det gör att utställningen är viktigt för dem som inte fått höras. Det är med deras röster som man fyller utställningshallen och det förstärker intrycket från den 21 april.

Ett ungt, trendigt klätt par kommer in till utställningen och killen väljer att snabbt sätta sig ner och titta på filmen. Återigen ser man hur polisen bryter sig in i demonstrationståget. - Jag har full förståelse för polisen och deras beteende, säger han och går snabbt vidare i utställningen.

Innan jag lämnar utställningen står jag och en vän och petar på kravallutrustningen. Slår lite på skölden och hjälmen, för att känna vilket hot man utgör med en brandsläckare eller med en träpinne, som Hannes Westberg ensam mötte kravallpoliserna i Göteborg med. Eller vilket hot man utgör maskerad och obeväpnad mot en polis som har skydd, sköld, vapen och batong.

Ännu en gång ska man ställa sig frågorna: vad är det största hotet mot demokratin? Är det unga maskerade människor som demonstrerar? Eller är det en vuxen människa, anställd av staten, som väljer att misshandla och skjuta?

Utställningen Motkraft pågår till början av juni på Malmö museum.