Fotofokus på
transsexualitet och
prostitution

TS - porträtt från Ankara
Galleri kontast, Stockholm

När Koyutürk berättade om sin utställning en onsdagskväll var publiken mest nyfiken att höra om varför han valt att skildra just dessa människor, varför han valt det sätt han skildrat dem och vad han vill säga. Det är frågor som ställs kring dokumenterande fotografi - att fotografen har ett uppsåt att kommentera något.

Koyutürk började med att berätta om sin egen bakgrund. Han är född i Turkiet och blev som politisk aktiv fängslad på 1970-talet. Efter ett år lyckades hans familj köpa ut honom. Han kom som politisk flykting till Sverige 1982. Han fick politisk amnesti i Turkiet 1993 och har sedan dess återvänt dit för att göra fotoprojekt. Ett av dem är att skildra gatubarn i storstäderna.

- Min ilska mot den turkiska regimens brott mot mänskliga rättigheter driver mig att dokumentera den sociala misären i Turkiet och människor där som inte har rätt att leva ett värdigt liv.

Män köper sex av män som bytt kön

När han för tre och ett halvt år sedan skulle sätta igång ett dokumentärprojekt om barnfängelser i Ankara, som han hade fått tillstånd till blev han stoppad av myndigheterna efter en vecka.

- Det var då jag började projektet om transsexuella som prostituerar sig. Det finns 22 000 transexuella som prostituerar sig i Turkiet.

Det finns ingen offentlig statistik och ingen organisation som nämnt de siffrorna. Det är antaganden från folk i branschen. Det kan vara mycket fler.

- Jag hade sett dem på gatorna på natten i Istanbul och Ankara. Så jag satte mig på trottoaren i de kvarteren i Ankara . Det tog 14 dagar innan någon av dem vill tilltala mig, men sen stannade en tjej/kille och frågade om jag ville dricka en kopp te.

Så småningom fick han följa med dem och när de var säkra på att han inte var en civil polis fick han fotografera några av dem när de poserar. Fotoserien skulle han inte kunna ställa ut i Turkiet utan att galleristen och de porträtterade skulle riskera att råka illa ut.

Svart marknad för kroppsfixare

Denna grupp prostituerade är eftertraktade av många män. De kan tjäna 35-40 000 kronor i månaden. Men de svart utförda operationerna då kuken skärs bort kostar 5 000 US dollar. Stora summor går också till hormonbehandlingar och silikonbehandlingar och droger.

- En av kvinnorna var utom sig av smärta när sprutmannen från Izmir sprutat stearin i hennes läppar.

Transpersoners könsidentiteter

Koyutürk får frågan om hur han sätter dessa prostituerade i en transsexuell kontext.

- Transsexuella var vad de själva kallade sig. Jag har inte haft kontakt med dessa grupper tidigare och har inte haft möjlighet att studera transsexualitet.

Vad vi inte får veta är de porträtterade personernas könsidentitet. Transpersoner är en beteckning som omfattar flera grupper - en av dem är de som kallar sig transsexuella, som enligt RFSL:s fakta är en person som upplever sin kropp felaktig och som ofta vill korrigera den genom kirurgi eller hormonbehandling.

Själva namnet transsexuell är direktöversatt från engelskans transsexual, och "sex" betyder kön och inte sexualitet. Transpersoner kan ha en homo-, bi- eller heterosexuell identitet.

Svårt att gå förbi rollen och se individer

Hans berättelse om bildserien kom att handla mycket om transpersoner och prostituerade. De är grupper som fascinerat både dokumentärfotografer och publik och det märks också denna kväll.

Vi har också sett dem i spelfilm. Pedro Almodòvars film Allt om min mamma tar med kärlek och respekt upp just transpersoner som prostituerar sig.

Personerna på fotografierna poserar oftast nakna och många gånger med könsorganet fokuserat. I en del porträtt skymtar individen fram. Men i andra foton tar avvikelsen över och betraktelsen av ett offer.

På flertalet av porträtten är vår blick på personerna sexualiserande och väcker tankar om sexualitet, begär och dess gränser och hos vissa också äckel. Egentligen är det precis samma tankar som hos torsken eller voyeuren. Att de porträtterade personerna är slitna och sargade väcker medlidande, men frågan är om de får betraktarens respekt. Betraktaren är medaktör i uppfattningen av de porträtterade.

Föreställningar om kön och sexualitet

Könsbytet går ingen förbi. Det kommer i en del frågor och svar fram en underton att en man som offrar sin kuk och kroppsligt och socialt blir en kvinna är självförnedrande handling. Att dessutom prostituera sig är det lägsta en man kan sänka sig.

En kvinna undrar om företeelsen att de byter kön och prostituerar sig beror på att det inte finns prostituerade kvinnor i Turkiet. Och får svaret att de är många fler och att det finns statliga bordeller med kvinnor.

Koyutürk säger att det är traditioner som gör att andra sexuella läggningar än den heterosexuella är accepterade även om Turkiet har lagar om mänskliga rättigheter. Han säger att sex mellan män och kvinnor har sina regler och att män söker upp de prostituerade transpersonerna för att rövknulla eller att ha oralsex och samtidigt ha homofobi.

Accepteras bara som isolerad grupp

En kille i publiken säger att han ser de porträtterade som den specifika grupp av prostituerade transpersoner som samhället accepterar trots att de är tabun under förutsättning att de inte kliver utanför sin isolerade grupp.

I Brasilien kallas en sådan person travesti och i USA shemale. De behåller sin kuk och hormonbehandlar fram bröst. Denna subkultur finns på flera håll i världen och "shemales" ingår i porrsajterna på Internet.

Kommentaren blir otydlig

Det är ett problematiskt val att skildra prostituerade som manipulerat sin kropp utan att lägga tyngdpunkten på vad man vill tydliggöra. Jag får intrycket att Koyutürk vill skildra prostitution och social misär som turkiska samhällets baksida. Han har påpekat att de prostituerade könsbytarna inte har bytt kön för att de känt sig leva i fel kropp. Samtidigt går han in på området könsidentiteter utan att fördjupa sig i vad det är.

Koyutürk säger att han tyvärr inte haft möjligheten att studera området och förklarar att han fotograferar med hjärtat och med magen. Men dokumenterande fotografi som vill kommentera något ger anspråk på att vara mer än att fotografera på känn. Eller det du ser är vad du får. I Koyotürks fotoserie finns också en moralisk kommentar. Den finns också i Göran Odbratt fokuserar i presentationstexten av utställningen dessutom på kön, könsbyte, sexualitet och positioner i den sexuella akten, och tar genom sin tolkning in stora anspråk i bilderna, anspråk som Koyutürk inte har.

Diskussionslystna drog diskussionen förbi det fotografiska

Fotoserien kommer mer till sin rätt om den presenteras som porträtt av poserande människor, som lever i ett gränsland utanför samhällets normer och acceptans. Om fotoprojektet handlar om prostituerades liv i Ankara kanske det skulle komma fram mer om även prostituerade kvinnor som är födda utan kuk funnits med. Dessa prostituerade lever i Turkiet helt avskilda från varandra.

En föreläsning av fotografen kom denna kväll att handla lite om kameravinklar, framställningsmetod eller fotografen som lär publiken och mer om det porträtten gav associationer till genom att några i publiken satte igång diskussioner. Det var bra.