Hårdhandskar mot Iran

"Tillsammans med bråket om fångarna skakar sanktionerna dessutom om oljemarknaden - Iran är världens fjärde största producent av olja.

Att påtryckningarna så här långt tycks få fler oönskade effekter än önskade är emellertid inget argument emot dem. Hård press mot Iran är, när allt kommer omkring, det enda rimliga alternativet.

Det handlar om en aggressiv regim som struntar i internationella lagar och har som uttalat mål att utplåna Israel.

En regim som försöker skaffa sig kärnvapen och som nu tycks ha kidnappat femton personer. Då kan omvärlden inte stillatigande se på".

Ledarskribenten Tobias Lindberg, Sydsvenskan, 29 mars 2007.

Kommentar:

Dags att bombhögern frälser ännu ett muslimskt land i raden och inför västerländska frihetsbomber, folkmord, terrorvälde, ännu mer religiös fundamentalism och en internationallt ägd oljeindustri?

Självklart har de välvilliga västerländska härskarna inte har varit ett dugg aggressiva denna gång heller. Västsamfundet agerar enligt bombhögerns definition alltid i självförsvar. Som en sträng, men rättvis far - mot de bångstyriga, olivhyade vildarna som inte förstår sitt eget bästa.

Som Shora Esmailian på tidningen Arbetaren konstaterar: Krigshetsen slår framför allt mot Irans arbetarklass. Vilket ur ett liberalt perspektiv kan bädda för ett utmärkt storföretagsklimat när Väst anser sig ha bombat färdigt.