Lördag 31 december 1994
De flesta människor i det moderna, urbana samhället
har sin enda kontakt med icke-mänskliga djur vid
måltider. När vi, etiskt, granskar bruket av
kött som mänsklig föda i de industrialiserade
samhällena måste vi inse att vi granskar en
situation där ett relativt litet mänskligt intresse
ställs mot liv och välfärd för de djur som
är involverade.
En grundläggande princip när man gör moraliska bedömningar är principen om "lika beaktande av intresse". Principen innebär att vår omsorg om andra inte skall bero på hur personen vi möter i situationen är, eller vilka förmågor de har (även om exakt vad denna omsorg kräver av oss kan variera beroende på karakteristiken hos de som berörs av hur vi handlar).
Frågan man skall ställa sig när man funderar på om andra har en rätt att få slippa bli utnyttjade är inte, "Kan de resonera?" inte heller "Kan de tala?", utan "Kan de lida?".
Förmågorna att lida och att njuta är en förutsättning för att ha intressen över huvud taget. Det är ett villkor som måste vara uppfyllt för att vi skall kunna prata om intressen på ett meningsfullt sätt. Det skulle vara nonsens att säga att det inte är i en stens intresse att bli sparkad längs en väg av en skolpojke. En sten har inte intressen eftersom den inte kan lida. Inget vi kan göra skulle göra någon skillnad för stenens välbefinnande. En mus, å andra sidan, har ett intresse att inte bli plågad, eftersom möss lider om de blir behandlade på detta (eller ett liknande plågsamt) sätt.
Om en varelse lider, finns det inget sätt att moraliskt rättfärdiga att man inte tar deras lidande i övervägande. Användandet av "lika beaktande av intresse"-principen när man bedömer tillfogandet av lidande är relativt okomplicerad. Smärta och lidande är ont och bör förhindras eller minimeras, oavsett ras, kön eller art på den varelse som lider. Hur ond en smärta är beror på hur intensiv den är och hur lång tid den varar. Smärta av samma intensitet och varaktighet är lika ond, vare sig det är en människa eller ett icke-mänskligt djur som utsätts för den. Det är därför jag har valt att bli vegetarian.
Vissa skulle säga att det är omöjligt att jämföra smärtan för olika arter, och därför skulle principen inte ge någon vägledning när människors och djurs intressen kolliderar. Det är sant att jämförande av smärta mellan varelser av olika arter inte kan göras exakt. Det kan inte heller göras exakta jämförelser av smärta mellan olika människor. Men exakt precision är inte nödvändig.
Även om vi skulle förhindra tillfogandet av smärta på djur endast när mänskliga intressen inte skulle påverkas ens i närheten av den utsträckning som djuren påverkas, skulle vi vara tvungna att göra radikala förändringar i vår behandling av djur. Vi skulle behöva ändra vår diet, våra jordbruksmetoder, våra experimentmetoder inom olika forskningsområden, vår attityd till jakt och pälsanvändning, och inom vissa underhållningsområden som cirkus och zoo. Som ett resultat av detta skulle den totala summan av lidande minska drastiskt. S&arer den "ariska rasen" framför andra enbart för att det är hans/hennes egen ras.
Få människor kan tänka sig att jobba som slaktare själva, men som konsumenter är vi delaktiga i hanteringen - för smakens skull, inte nödvändighetens.
Vegetarianism utmanar konsumtionen av död. Tänk på att du blir en indirekt mördare om du äter kött. Djur kan känna och lida precis som vi. Utsätt inte människor eller djur för lidande för dig själv, det är egoistiskt.
Massproduktion av kött är fruktansvärt. Det är som koncentrationsläger.
"Kött växer inte på träd" av Anders
Mathlein, artikel.
"Practical ethics" av Peter Singer.