Kvinnorna osynliggörs i
skuggan av Indiana
Jones-vikingen

I media syntes frontfigurerna i Birka-satsningen : docent Björn Ambrosiani, TV-producenten Bo G Eriksson och sponsorn Gaud Rausing. Utgrävningarna av Birka skulle göras välkända för svenskarna och därför gjordes fem TV-program om staden, vilka sändes i det populärvetenskapliga Vetenskapens värld. Samtidigt gav Eriksson och Ambrosiani ut fem volymer om Birka. Dessa liksom TV-programmen fick titeln Birka ­ Vikingastaden.

Denna framställning av Birka blev mycket populär, vilket troligen beror på sättet man framställde det på. Det vill säga man spelar lite på Indiana Jones då man talar om arkeologi. Dessutom grundar sig rekonstruktionerna av miljön och människorna i Birka på den traditionella mytbilden av vikingar som de flesta har. Vikingen är naturligtvis en man. Han är stor och stark och lever ett mycket spännande liv, då han åker ut i vida världen i sitt vikingaskepp, antingen som krigare eller handelsman. I den här framställningen får inte kvinnor något utrymme. De få gånger de syns är det alltid med barn hängande i kjolarna och då de gör något traditionellt kvinnligt, oftast består detta i att hämta vatten.

Mansdominerad vetenskap

Jag menar att man i denna framställning har låtit sig styras av de stereotypa könsrollerna. Kvinnor är lika med spis och barn, män är lika med försörjare, ledare, förmyndare, de som är de aktiva etc. Detta visar att arkeologin fortfarande är en mansdominerad vetenskap och att det finns ett intresse att låta den förbli sådan. Jag har studerat om det finns några möjligheter att lyfta fram kvinnorna i tolkningarna. Det visade sig att detta inte var särkilt svårt alls. Bland annat den norska arkeologen Anne Stalsberg har studerat kvinnor under vikingatiden och då använt sig av Birkas material. Detta visar att det i själva verket finns fler identifierade kvinnogravar än mansgravar och att gravgåvor indikerar en helt annan bild av kvinnor i Birka än som de perifera hustrurna.

Bodil Petersson vid Lunds universitet har kritiserat bilden av Birka, som Eriksson och Ambrosiani förmedlar i sina böcker. Hon studerade bland annat bildmaterialet, som visade att det på bilderna syns 59 män, 9 kvinnor och 3 barn. Kan man då tala om något annat än en mansstad? Ser man då till vad det arkeologiska materialet har visat så är detta en mycket felaktig rekonstruktion. När man talar om Birka så är ordet handelsman något som man starkt förknippar med staden. Aldrig har man nämnt något om några handelskvinnor, inte heller syns det några i bildrekonstruktionerna. Är detta en korrekt bild undrar man. Var det så att handel var uteslutande ett område för männen?

Kvinnor osynliggörs

För att få veta något om människors sociala ställning under forntiden så har kan man som arkeolog undersöka gravar. Gravarna är ofta utrustade med gravgåvor som ger indikationer om den dödes liv. Det är en gängse uppfattning i den arkeologiska vetenskapen att gravgåvorna reflekterar personens uppgifter i livet. Man anser också att förekomsten av vikter och vågskålar tyder på att den döde idkade handel i livet. Just dessa föremål återfinns i en stor del av kvinnogravarna från vikingatiden, så även i Birka. 32 procent av de gravar som innehåller vågutrustning i Birka är kvinnogravar, 28 procent är mansgravar, 3 procent är pargravar och resterande 37 procent går inte att könsbestämma. (Stalsberg 1991)

Dessa siffror visar helt klart att kvinnor sysslade med handel i Birka. Som så många gånger har det gjorts försök att bortförklara detta. En idé är att vågskålarna egentligen är gåvor från mannen som påminner om hans auktoritet över den döda. Tydligen går det bra med vild spekulation utan några som helst vetenskapliga belägg då man motstrider indikationer om kvinnor som inte har den traditionella rollen i samhället.

Kvinnorna deltog

En annan bild av vikingen är hans resande runt om i vida världen. Aldrig någonsin har en kvinna synts ombord på ett vikingaskepp. Vanligtvis talar man om vikingarnas färder som handels- eller plundringsresor och att alla vikingar ägnade sig åt just detta. I realiteten var de flesta människor under vikingatiden bönder. Endast ett fåtal reste land och rike runt. Det finns också belägg för att även kvinnor fick nöjet att åka i dessa båtar.

Många familjer sökte sig bland annat till områden i Ryssland och Storbritannien, där man slog sig ned i handelscentra. Även i dessa områden finns tecken på kvinnornas del i handeln. Vår tids bild av vikingen är mycket romantiserad och manlighetsfixerad, vilket märks titt som tätt i vår tillvaro. Det kan vara allt från rollspel till E-Types roman (!?) som handlar om en modig viking. Kan hända kanske att pappa Bo G Eriksson har hjälpt honom att skapa den bilden?

Det värsta är tycker jag att även erkända forskare låter denna bild styra deras tolkningar och att kvinnor och barn lämnas utanför, då man förmedlar kunskap om forntiden till andra människor.