Måndag 08 april 2002
Vill leva livet(Manifest, 2002) innehåller ett antal fint tecknade porträtt av människor som alla har olika historier att berätta. De har alla har nått en särskild punkt i sina liv, en vändpunkt som sammanfattar så mycket att de inte kan se eller förstå det själva.
Läsaren som betraktar hela historien utifrån förstår vilket avgörande ögonblick det är för mannen som träffar sin gamle vän superradikalen igen. Vi vet också att han som friar till sin grannfru inte kommer att förbli den samma, liksom författaren som till slut får reda på sanningen om sina talanger. Men ännu vet de inte om det själva.
De här på ytan enkla, raka berättelserna fokuserar mycket sakligt på olika människor, deras vedermödor och glädjeämnen. Termen "humoresk" passar bra här då Erik Wijk använder sig av en torrt humoristisk, lite ironisk ton. Kanske är den nödvändig när det handlar om det ibland så obarmhärtiga livet, för att det inte ska bli för allvarsamt. Ibland blir det tragiskt, men lika ofta överraskande. Ibland har författaren tecknat ett porträtt av en person vars handlingar är riktigt irriterande, som till exempel bilföraren som släpper av en stackars liftare mitt under ett ösregn. Men det tycks inte finnas ett korrekt sätt att läsa de här humoreskerna på: de rymmer många sanningar. I en version kan föraren vara vinnaren, liftaren förloraren. I en annan version kan det vara tvärtom. Eller så är båda förlorare just där, just då för sedan att resa sig upp igen i en okänd framtid efter historiens slut.
Djupt inuti varje människa finns känslor och reflexioner som plötsligt aktiveras genom vissa yttre skeenden. Vi upplever svårigheter i vår tillvaro, som är knutna till oss själva, vårt sätt att leva, vår moral. Vad som egentligen rör sig i det där djupet vet ingen. Wijk ger heller inga tydliga svar, han låter oss bara ana känslorna bakom orden, rörelsen bakom skeendet.
Köp Vill leva livet i Yelahs nätbutik.