World Social Forum och en
kritik inför framtiden

Tre år i rad har det hållits ett möte här i Porto Alegre. Det har stadigt vuxit från cirka 25 000 deltagare för att nu vara uppe över 100 000. En växtvärk gör sig nu tydlig men platsen håller också på att cementeras som liktydig med forumet. De tre hörnen i den bräckliga triangeln som jag ser det är:

Ortodox marxism

Den latinamerikanska ortodoxa marxismen som både ger sig till känna i deltagarrepresentationen, symbolerna och organisationerna på plats men också i att det är starka krafter som försöker få detta mångfaldiga möte till att bli sitt eget. Egentligen är WSF på många sätt en reaktion på dessa partiers färdiga lösningar som startar här och oundvikligen leder fram till massorganiseringen, revolutionen och det socialistiska samhället. Att det krävs nya analyser och en mångfald av alternativ är något som denna nya rörelse försöker föra fram men det riskerar att kvävas av "enda vägen"-ideologierna.

Ogenomskinlig struktur

Den i negativ mening mycket informella hållning som genomsyrar hela mötet. Den ger sig till känna både i en ganska ignorant inställning till nödvändigheten av struktur i stort och smått på möten av den här typen men också i den frånvarande genomskinligheten i rörelsens struktur. Det är svårt att avgöra vem som avgör forumets utformning, hur man kan delta där och om inte annat vilka besluten är. Det finns inte nu och kommer säkerligen inte att finnas på lång tid något som liknar en samsyn av vad mötet handlar om, syftar till eller ens vad som faktiskt pågick. Det mesta är lämnat till självutvalda grupper att arbeta med och "besluten" påverkas i hög grad av starka organisationer och enskilda personer som lyckas göra sina röster hörda.

Rörelsens ungdom

Sedan är det ett faktum att denna rörelse i sin nuvarande form är ett mycket ungt fenomen. Mötena har bara hållits i tre år och detta är en bräcklig fas oavsett vilken struktur man har valt eller vilken kontinent det skulle hållas på. Detta kan senare visa sig vara en brytpunkt där man antingen började med en massiv självkritik inom rörelsen som senare kunde leda fram till mer öppenhet, samsyn och konkreta strategier. Eller så lyckades man inte och mötet stagnerade till följd av minimal utveckling och därmed minskat intresse eller går till att bli något slags halvöppet forum för interna diskussioner mellan olika rörelser som lyckats ta kontrollen och makten över WSF.

Politisk festival

Utöver detta så präglas hela mötet av en alltför stor grad av festival där många på sin höjd konsumerar lite politik, shoppar och lämnar själva beslutandet åt en liten grupp som mycket få ens vet om att den existerar. Plus att alla verkar fortsätta att bejubla sig själva och varandra för att "vi är här allihop tillsammans" och att det är något nytt, fantastiskt som hela världen kommer att förändras av. Det är sant att världen kan förändras, men det blir tröttsamt när man efter tre år fortfarande väljer att vara mer berusad av det fantastiska i det än fokuserade på själva frågorna och det som vi kan ge varandra och låta leda till förändring.

Hela världen måste vara med

Man skall också ha i åtanke att detta inte är hela världens möte. På Assembly of Movements, som är ett slags möte för dem som deltar i mötet och vill påverka besluten, var 120 länder representerade. Men det var en stark överrepresentation av latinamerikaner, och i andra änden, en nästan total avsaknad av östeuropéer, asiater och afrikaner. Utöver det fanns det en hög med nordamerikaner och västeuropéer.

Mötet kommer att hållas i Indien nästa år. Även om det kommer att resultera i många nya problem så är det helt nödvändigt för forumets fortsatta överlevnad. Jag tror dock också att det är nödvändigt att inom fem år hålla det i Europa och inom högst tio hålla det i Nordamerika. Annars kan det inte bli något World Social Forum.

Sammanfattningsvis så tror jag att triangeln ortodox marxism - informell hållning - ung bräcklighet är nödvändig att bryta. Det är möjligt eftersom det finns en oerhörd kraft i det myller av rörelser som WSF ändå är. Men det krävs mer än känsla och vilja.