Yelah: Var tog kriget vägen?

Var tog kriget vägen?

Publicerad: 5 september 2012

recension

Allmänt bekant är ju att Sverige befinner sig i krig för första gången på 200 år. Inte? Men det fastslår den socialdemokratiske forne talmannen och försvarsministern Thage G Peterson i förordet till skriften Sverige i krig igen. Vägen in i Afghanistankriget.

Sverige i krig igen.

Lars-Gunnar Liljestrand

Föreningen Afghanistansolidaritet 2012

I svensk debatt har konflikten förminskats till en svart-vit fråga om att skydda kvinnor, att bygga demokrati och "att upprätthålla säkerheten" som det så fint heter. Allt fokus har antingen legat på de ondskefulla talibanerna och vad som händer just i den avkrok som ungefär 500 svenska soldater befinner sig i. Men det är en marginell del av det inbördeskrig som aldrig verkar ta slut. Det befinner sig över hundra tusen utländska militärer i Afghanistan – men de håller på att dra sig tillbaka. Därför är de flesta argumenten som krigsivrarna framför poänglösa. Att Folkpartiets militärpolitiske talesman Allan Widman tidigare i år faktiskt bytte ståndpunkt är rätt talande. Men knappast något som fick någon större uppmärksamhet. För vad ska den svenska krigsmakten göra när USA börjar dra sig tillbaka. Stanna kvar och slåss själva?

För vem slåss vi?

För det är precis vad de gör. De är aktiv part i konflikten. Och det är ett krig där det inte finns några vackra parter. Den regim som svenska soldater skyddar består av diverse banditer och förbrytare. Korruptionen är legio medan regimen håller sig kvar vid makten genom valfusk. Att en sådan rekorderlig liberal som Jan Björklund i riksdagen konstaterade år 2010 att så ”är det med demokratiska val i underutvecklade

Den regim som svenska soldater skyddar består av diverse banditer och förbrytare.

länder” tydliggör att det knappast är afghanska intressen som är det mest intressanta. Utan den svenska relationen till Nato och USA som är avgörande. Även om jag inte betvivlar ett äkta engagemang hos många av de svenskar som deltagit i den svenska militära expeditionen så är det det så kallade svenska nationella intresset som är avgörande för insatsen. För om det var mänskliga rättigheter som skulle upprätthållas hade de även fått sparka in dörrarna på Bagrambasen och släpat ut de amerikaner som tillsammans med den afghanska säkerhetstjänsten låter tortyrredskapen gå varma i källaren.

Föreningen Afghanistansolidaritet har publicerat ett häfte som går igenom de olika delarna av konflikten ur ett svenskt perspektiv. Själv hade jag önskat en än mer detaljerad diskussion om de folkrättsliga aspekterna. Men det är en sidanmärkning. Häftet är väl värt sina tior, så beställ gärna från deras hemsida. För kriget fortgår i skrivande stund. Med svenskt deltagande.

Abe Bergegårdh