Tisdag 03 januari 2006
När blir heterosexualitet historia?
Går det att med historisk forskning till hjälp förklara varför människor blir heterosexuella? Idéhistorikern Pia Laskar gör i sin avhandling ett försök att spåra hur normer för sexualitet, njutning och kön förändras över tid.

Pia Laskar
Ett bidrag till heterosexualitetens historia - Kön, sexualitet & njutningsnormer i sexhandböcker 1800-1920.

Modernista, 2005

Den här höstens mediala uppmärksamhet kring Fi, och Tiina Rosenberg i synnerhet, visar på ett skrämmande tydligt sätt hur låg den samhälleliga toleransen för "avvikande beteenden" är. För det är normbrytande att försöka ge sig in på storpolitikens arena som kvinna och öppet lesbisk. Att dessutom fyra av en spottloska mot kärnfamiljsnormen - själva fundamentet i det borgerliga samhället är ju inte desto mindre samma sak som att gräva sin egen grav, politiskt som personligt.

För vi må leva i en tid då fördomsfrihet står högt i kurs för den som vill vara politiskt korrekt och som för gemene man är synonymt med att tycka att Jonas Gardell och Mark Levengood är ett rätt gulligt och ofarligt bögbar, trots allt. Det avvikande måste hålla sig på sin angivna plats. Det får inte sticka ut hakan, som Tiina Rosenberg, för då uppstår en mindre jordbävning i det samhälle som gärna klappar takten när bögpoliserna marscherar på Pridefestivalen, men samtidigt föredrar ett normalt hederligt missionärsligg med vigselringarna på. Som det alltid har varit.

Hur skapas det normala?

Avvikande beteenden, som homosexualitet i det här fallet, finns det gott om i den medicinska forskningen från 1800-talets slut och framåt. Och moderna historiker, idéhistoriker och genusvetare har ägnat historiska och samtida beskrivningarna av homosexualitet mycket uppmärksamhet för att försöka förstå hur det avvikande skapas och patologiseras. Men hur skapas det normala? Har inte även det en historia?

Idéhistorikern Pia Laskar vill i den doktorsavhandling som nu ges ut i bokform vrida på perspektiven och studera föreställningar om heterosexualitet som den normala och hälsosamma sexualiteten och försöka påvisa om dessa normer samverkar med föreställningar om och normer för kön. Som undersökningsmaterial har hon använt sexhandböcker, både svenska och översatta från andra europeiska språk, under tidsperioden 1800 till 1920. Detta är en tid då det europeiska samhället genomgick stora förändringar genom den demografiska utvecklingen. Demokratiseringsprocesser, industrialisering och urbanisering ledde till att människor nu kunde röra sig i nya sociala och ekonomiska grupper och det påverkade givetvis också synen på, och kanske utövandet av, sexuella relationer. Relationerna mellan kvinnor och män utsattes för förändringar, men också relationerna mellan människor i olika ekonomiska, sociala och kulturella kategorier. Dessa förändringar försöker Laskar spåra i sin bok. Kanske kan kunskap om den tid då dessa handböcker skrevs ge oss ledtrådar till hur dessa populärvetenskapliga föreställningar om naturlig sexualitet påverkades av samtidens värderingar, något som har potential att ge oss perspektiv på vår egen tids idéer om bra och dålig, naturlig och onaturlig sexualitet.

Ömsesidighet inte jämlikhet

Laskars avhandling är en nästan 450 sidor lång genomgång och analys av handböcker som till övervägande del är författade av män, företrädelsevis läkare, ur det övre samhällsskicket. Ändå lägger Laskar extra stor vikt vid de kvinnliga författarnas råd och syn på normalt och avvikande. Vad som framgår tydligt är att det heterosexuella umgängets främsta syfte var befruktning. Vällust, både för kvinna och man, troddes gynna befruktningen och på så sätt fanns ett ideal om ömsedighet, som dock ej ska förknippas med jämlikhet. Ändå slår undersökningen på många sätt hål på den ofta förekommande bilden av den tidens kvinnor som sexuellt passiva. Kvinnor tilläts ha åsikter och önskemål vad gällde sexuella handlingar, men givetvis inom de ramar som den vita, borgerlige mannen satte upp. Sexhandböckernas råd och varningar hade givetvis högre syften än upplysning till det enskilda paret. Laskar poängterar att trots en viss spridning av sexmanualerna i den lägre samhällsklassen var de företrädelsevis ämnade för en borgerlig publik. Det var ju med några få undantag män som beskrev och föreskrev europeisk, borgerlig, maskulin heterosexualitet som ideal och det är knappast av en tillfällighet.

Laskar står med ena benet i den feministiska forskningstradition som kopplar samman konstruktionen av kön, makt och sexualitet, men vill i sin avhandling gå längre än så. Hon har därför låtit sig inspireras av den s.k. intersektionalitetsforskningen som vill bredda perspektiven genom att studera hur olika maktordningar som kön, sexualitet, etnicitet och klass konstrueras, interagerar och normeras i ett samspel. Utgångspunkten här är att det inte finns någon essentiell skillnad mellan parterna inom dessa kategorier. Vad som krävs för att ändå kunna använda sig av dessa kulturellt skapade skillnader är ett analysverktyg, i detta fall tabubegreppet, som i sexhandböckerna används för att skapa hot och motbilder till den normala sexualiteten.

Reglerade sociala ordningar

Boken ger en detaljerad genomgång av den aktuella tidsperiodens allmänna sexualsyn och beskriver också en äktenskapssyn i förändring, såväl som ett stort urval av teorier om t.ex. farorna med avhållsamhet, den ideala samlagsställningen, vad som troddes avgöra barnets kön, de fortplantningsmässiga riskerna med giftermål över klassgränserna och onanins hälsovådliga effekter. Islandskossa inkokt i mjölk var ett tips till den man vars könsnjutningskraft försvagats och varning utfärdades till den kvinna som föredrog avhållsamhet. Risken fanns att hon kunde bli lite vriden och konfys och i förlängningen karlhatare eller hatare av sitt eget kön. Det framstår tydligt hur heterosexualitet under artonhundratalet konstruerades med syfte att reglera sociala ordningar och olika befolkningsgruppers relationer. Samkönad sexualitet, sexuella möten mellan klasser och onani var ett hot mot det borgerliga samhället och framställdes därför som faror för individen.

Laskars bok är en lättsam tungviktare. Att det är en akademisk avhandling märks givetvis på språket och behandlingen av det undersökta materialet. Men den känns ändå ämnad för en bredare publik. Eller så beror det på ämnets visserligen allvarliga, men ändå lättsamma karaktär. De förklaringsmodeller, tips och råd som artonhundratalets medicinalvetenskap höll för sanningar må under läsningens gång ge upphov till många skratt och huvudskakningar. Men man kan inte låta bli att undra vilka av nutidens forskningsresultat eller samlevnadsnormer som får framtidens människor att garva. Än lever och frodas den heterosexuella tvåsamhetsnormen och forskarna letar desperat efter den gen som skulle kunna ge upphov till homosexualitet. Det tydliggör att forskning, såväl medicinsk som samhällsvetenskaplig, vid sidan av forskarens nyfikenhet drivs av politiska och ekonomiska intressen. Och trots förändrade attityder mot det avvikande sedan dessa sexupplysningsböcker skrevs är det fortfarande den vita, heterosexuella mannen som ligger överst och stånkar. När ska vi vända på steken?

Johanna Isaksson



Relaterade mailadresser:
Yelahs kulturredaktör

Tillbaka »
NY! Tipsa kamrat »
mobil.yelah.net [v.1.5]