Onsdag 25 april 2001
Gruvbrytning är ett i Sverige nästan bortglömt problem, som dock fortsätter att ställa till med betydande skador både i Sverige och på andra håll. Det visar rapporten "Guldfeber! Världsbanken och gruvindustrin”som Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) nyligen gett ut.
- Gruvbrytningen får många negativa konsekvenser för omgivningen, både människor och miljö, säger Klas Rönnbäck från Miljöförbundet Jordens Vänner, och författare till rapporten. De föreslagna förändringarna av minerallagen som nu ligger ute på remiss går i rätt riktning, men når tyvärr inte tillräckligt långt, skriver förbundet i ett pressmeddelande.
- Vi är medskyldiga till många problem utomlands, säger Klas Rönnbäck. Dels är vi det som konsumenter, i de fall vi importerar olika produkter, och dels är vi det då den svenska regeringen understödjer många av dessa projekt genom bland annat Världsbanken.
Rapporten tar upp hur gruvindustrin använder sig av paramilitärer för att jaga bort befolkningar och mörda människor för att skydda sina gruvor. Brutala krig som de i Angola och Sierra Leone underblåses också av hungern efter dyrbara mineraler och stenar som guld och diamanter. Gruvindustrin är mest hänsynslös i tredje världen. Men även i industrivärlden går vinst före säkerhet. Ett exempel ges i rapporten på det svensk-kanadensiska Boliden som 1998 släppte ut stora mängder gruvavfall med tungmetaller i den spanska nationalparken Doñana.
Miljöförbundet Jordens Vänner kräver att Världsbanken och andra finansiella institutioner där Sverige är medlemmar ska fasa ut sina innehav i gruvsektorn och istället verka för en omställning till hållbarhet, bland annat genom en mycket högre grad av metallåtervinning.