Malmö: 300 mot inhumana
flyktingförvar

Aktivister runt om i Sverige och Europa har under den gångna veckan protesterat mot den inhumana flyktingpolitikens konkreta uttryck; fängelseliknande förvar och uppsamlingsläger. Bara i Sverige spärrades närmare 4500 asylsökande in under förra året, utan begånget brott och utan rättegång. Trots detta är det få som känner till att Migrationsverkets sex förvarsenheter överhuvudtaget existerar.

I Malmö har Asylgruppen avsatt hela veckan till att försöka skapa debatt kring förvaren. Massiv affischering och flygbladsutdelning har ackompanjerats med besök hos de inspärrade flyktingarna och debatt med personalen. I torsdags kastade aktivister in skor på den tagtrådsförsedda rastgården i protest mot att flyktingarna fråntas sina egna skor. Demonstrationen på lördagen var veckans grand finale.

I strålande solsken samlades de 300 demonstranterna på St: Knuts torg i centrala Malmö. Flyktingaktivistveteranen Joachim Lentz underströk i sitt tal vikten av gemensam kamp. Han menade att den repression som drabbar de allra svagaste, förr eller senare drabbar oss alla. Lentz påpekade också att folk i Sverige är medansvariga till den orättvisa resursfördelning som tvingar människor på flykt.

Efter flera tal annonserade arrangörerna att det var dags att ”med vrede och hopp” gå mot förvaret. Vrede som riktades mot den socialdemokratiska regeringens inhumana flyktingpolitik i allmänhet, och migrationsminister Barbro Holmberg i synnerhet. ”Att söka asyl är inget brott, det borde Barbro ha förstått” var en av många ramsor som skanderades. En banderoll anklagade också Göran Persson för att flirta med nazismen. Hoppet stod de röststarka demonstranterna och den pulserande musiken för.

Efter cirka en timmes marsch nådde demonstrationen fram till förvaret på Kirseberg i Malmös utkanter. Det blev en känslosam avslutning. Hälsningar från de inspärrade lästes upp. En före detta förvarstagen berättade om sina upplevelser. Genom de gallerförsedda fönsterna kommunicerade flyktingarna med skrivna meddelanden och gester till demonstranterna. En ung pojke som heter Loli höll ett spontant tal:

- Varför måste min pappa sitta därinne! Han är ingen brottsling.

Maja Sager från Asylgruppen avslutade aktionen med ett starkt och välformulerat tal där begreppet ”reglerad invandring” beskrevs som en omskrivning för rasistisk uteslutning. Hon drog även paralleller till det tidiga 30-talets Tyskland:

- Det handlar om en normalisering av förtryck mot vissa grupper. Sakta men säkert försöker man vänja oss vid att alla inte har samma rättigheter.