Ecuador: Oljebolaget Oxy
kastas ut ur landet

Protester mot Oxy och TLC i oljestaden Coca, Orellana, Amazonas, Ecuador, januari 2006. Bild: Agneta Enström

För några dagar sedan meddelade energiminister Iván Rodríguez att kontraktet mellan Oxy och den ecuadorianska staten ska upphävas och att bolaget ska ut ur landet. Bakom beslutet ligger månader av folklig kamp där främst ursprungsfolken och bonderörelsen bokstavligen har gått man ur huse och ofta slagits ner av statens egna styrkor som genom legala kontrakt står på bolagens sida.

Bara för en dryg vecka sedan verkade en seger över Oxy omöjlig. Då demonstrerade omkring 5 000 personer i Quito, vilket följdes av en brutal repression. Även under tidigare protester har polis och militär öppnat eld mot befolkningen och personer har skadats, dödats och försvunnit.

Befolkningens protester, som ligger bakom regeringsbeslutet, grundas i oljebolagets kriminella beteende i regnskogsregionen där de har gjort sig skyldiga till grav miljöförstöring och brott mot mänskliga rättigheter, vilket kännetecknar oljeindustrin i stort.

Vad som nu blev den avgörande tyngden bakom regeringsbeslutet var att Oxy också har brutit mot mer konkreta och nationella lagar genom att sälja ut 40 procent av sin verksamhet till det kanadensiska oljebolaget Encana.

I Oljeblock 15 exploaterar man omkring 100 000 fat om dagen, en produktion med tillhörande infrastruktur som nu kommer att hamna i händerna på det statliga oljebolaget Petroecuador, till de statssocialistiska och nationalistiska rörelsernas stora glädje. Ursprungsrörelsen är dock mer splittrad i frågan, en del av den har inte heller något förtroende för staten och Petroecuador.

Oxy har inte övergett Ecuador och dess oljefyndigheter utan strid. Med alla medel har de försökt att få över människor och regeringen på sin sida. De har flitigt satsat på att donera olika ”sociala utvecklingsprojekt” till Ecuadors oljeprovinser, vilket ofta har tagits emot av de så kallade statssocialisterna, där både oljearbetare och delar av ursprungs- och bonderörelsen ingår. Situationen är komplicerad och det finns motstridiga intressen inom konfliktens involverade grupper.

Förhandlingar om frihandelsavtalet TLC kan brytas

Relationen mellan USA och Ecuador har det senaste halvåret präglats av förhandlingar kring det USA-skräddade frihandelsavtalet TLC. I protesterna mot frihandelsavtalet har kampen mot Oxy kommit att bli ett centralt tema och Oxy har gjorts till något av en symbol för den nordamerikanska imperialismen.

I och med segern mot Oxy befarar nu Ecuadors ekonomiska och politiska elit att förhandlingarna kommer att avbrytas helt. Till makthavarnas förtvivlan, men folkrörelsernas stora glädje, uppges också att USA:s regering tar detta beslut om ”expropriering” mycket allvarligt. I det mediala forumet Llacta meddelar ursprungsrörelsen Conaies ledare Luis Macas att Conaie kräver att regeringen definitivt måste stänga alla förhandlingar om frihandelsavtal med USA;

”Ursprungsrörelsen tänker inte ge sig förrän alla planer om förhandlingar har övergetts…”

Macas säger också att det här bara är en liten seger i ett mycket större sammanhang där man för ett nyliberalt krig mot ursprungsfolken i Latinamerika liksom mot planeten i stort:

”Vi är klara över att vi har vunnit ett litet slag, men inget krig. Vårt territorium är fortfarande ockuperat av ett otal utländska bolag, och fortfarande har vi inte heller vunnit mot Texaco som vi nu har kämpat mot i över ett decennium och vars 25 år i landet har lämnat irreparabla spår efter sig…”

Idag firas segern över Oxy runtom hela Ecuador, men de stora frågorna om framtiden återstår. Vilken väg kommer de sociala folkrörelserna att slå sig in på i fortsättningen?

Enligt Macas vill CONAIE nu se en total nationalisering av oljeindustrin, vilket gör att den tyngsta ursprungsrörelsen, liksom fackföreningsrörelsen, lutar år det statssocialistiska hållet, med Evo Morales i Bolivia och Hugo Chavez i Venezuela som förebilder.

Men det finns också oliktänkande element, inte minst bland andra ursprungsgrupper och inom miljörörelsen. På dessa mer kontroversiella håll har man börjat argumentera mot all form av oljeexploatering, ett perspektiv som delas lika lite av dagens ledande folkrörelser som av makthavarna.