ETC kampanjar mot
prostitutionen under
fotbolls-VM

Andreas Gustavsson är redaktör på ETC och beskriver kampanjen för Yelah:

- Vi bestämde oss tidigt för att göra ett nummer av vårt magasin med fokus på prostitution och fotbolls-VM. Det kommer ut i kioskerna den 13 juni, mitt under brinnande gruppspel. Vi vill väcka debatt i Sverige. Men kände samtidigt att vi väldigt gärna skulle vilja nå ut i VM-städerna, där det kommer att vistas miljoner tillresta fans, merparten män. Många av dem kommer säkerligen att köpa sex, kanske från någon av de tusentals kvinnor som slavhandlats in i Tyskland. Kan vi få dem att låta bli? Kan vi få dem att börja diskutera något som politikerna i allt fler europeiska länder förklarar är en ofrånkomlig del av vardagen? Därför gör vi ett specialnummer av vår veckotidning, som vi fyller med anpassat material från magasinet. Det handlar om män och om mäns oförmåga att ta ansvar för sin sexualitet. Vi riktar oss direkt till manliga läsare som inbillar sig att det finns en lycklig, jämställd könshandel bortom trafficking och förtryck.

Yelah: För två veckor sedan lanserades kampanjen i Veckans ETC, hur har responsen från era läsare varit?

- Översvallande. Jag har arbetat här i tre år och har inte varit med om något liknande tidigare. Det strömmar bostavligen in mejl. Människor, både män och kvinnor och i alla åldrar, erbjuder sig att översätta till engelska och att dela ut tidningen på plats i Tyskland. Det senare är en förutsättning för att VM-numret ska vara värt att göra.

Offer på den sexuella frigörelsens altare

Yelah: ETC har under ganska många år sagt att all prostitution är ett utnyttjande av kvinnor och ett befästande av mannens överhöghet. En hållning som kritiseras av bland andra sexpositiva feminister och av prostituerade här i Sverige, hur kommer det sig att ni inte tagit till er av den kritiken?

Andreas: För att den far med osanning, alternativt bedrar sig själv. Sexpositiv kan, eller borde i alla fall, inte vara synonymt med att prosituerade kvinnor offras på den sexuella frigörelsens altare.

- Visst är det så att prostituerade lever i en situation som är extremt utsatt. De, eller grupper/partier som anser sig föra deras talan, söker acceptans (facklig anslutning, status som yrke osv). Lösningen är dock inte att legalisera, att samhället fullständigt kapitulerar inför könshandeln och låter den fortgå med skadelindring som enda ambition. Vår fasta övertygelse är att den prostituerade kvinnans ställning kan stärkas utan att hela samhällsapparaten klamrar sig fast vid lögnen att, för att använda tysk semantik (använd till och med av kvinnogrupper) "frivillig" prostitution är väsensskild från den "påtvingade", det vill säga trafficking. Prostitution är inte yrke, sexköparen är inte konsument, han är en man som utsätter kvinnor för övergrepp. 1,2 miljoner sexköp per dag, en könshandel som årligen drar in 130 miljarder kronor. Tyskland har valt fel väg.

I europas största bordell

Andreas berättar att han inför numret besökte tyska Köln och blev guidad runt på Pascha, Europas största bordell. Pascha drar årligen in minst 100 miljoner i skatteintäkter till det offentliga, vilket, enligt Andreas, leder till att samhället förlorar all trovärdighet när mäns köp av kvinnor tillför medel till statskassan.

- En bit utanför staden har staden infört en ”toleranszon”, där gatuprostitution tillåts – på behörigt avstånd från bostadsområden och centrums turistanpassning. När tre kvinnor mördats inom loppet av fyra år uppförde kommunen tillsammans med ett katolskt kvinnoförbund tio förrättningshus. När jag ringde för att fråga om dessa hus, som mer liknar kartonger, berättade en socialarbetare att de har fungerat ”över förväntan”. Husen är utrustade med larmknapp, och polisen rör sig idag oftare i det inhägnade området. Resultatet: Färre fall av misshandel och våldtäkt.

Socialarbetaren förklarade att de ville hjälpa kvinnorna ur prostitution men att det viktigaste var att ge dem en tillvaro där de inte riskerar att råka illa ut. Förrättningshusen har gjort att socialarbetarna har bättre kontroll över de prostituerade.

- Ett steg framåt, hundratals steg tillbaka. Och en fruktansvärd cynism, även om det ibland är goda krafter som står för den, konstaterar Andreas.

När var åttonde svensk man köpt sex...

Yelah: Sportkommentatorn Peter Antoine har sagt att prostitution gör så att män inte går ut och våldtar för att stilla sitt sexbehov. Går det överhuvudtaget att bedriva en saklig debatt när motståndet ser ut så?

Andreas: Det är precis där vi måste börja. Antoine är ingen avart, han är en högst ordinär man, i den mening att hans åsikter återfinns hos väldigt många män. Det finns ingen anledning att placera Sverige på piedestal när det kommer till prostitution. Ja, vår sexköpslag är, trots sina brister, att föredra framför Tysklands eftergift som låter de sexköpande männen slippa sina eventuella skuldkänslor. Men var åttonde svensk man har köpt sex. Hur försvarar de sina vanor?

- Sexköparen gömmer sig bakom myter och undanflykter. Som att de prostituerade är biologiskt programmerade till nymfomani. Som att de trivs med att sälja sig och har valt detta själva, och att de slutar i samma ögonblick de vill göra något annat. Sexköpare för gärna fram, liksom Antoine, att mannen inte kan ta ansvar för sin sexualitet, att när väl driften pockar på är det samhällsnyttigt att det finns kvinnor som kan ta hand om denna. Så slipper männen de ta ansvar för sina egna handlingar. Jag tror därför att det är oerhört viktigt att bygga ett resonemang om prostitution från absoluta botten. Det har vi gjort, vi började med Antoine och hans meningsfränder. Det är ju männen vi vill påverka, de som reser till Tyskland och kanske funderar på att besöka en bordell. Det vore meningslöst att producera en tidning med teoretisk självbekräftelse för de redan invigda.

Yelah: Vad finns det i det material som ni distribuerar under VM som skulle kunna få en sexköpare att faktiskt stå över att gå till prostituerade?

- De ser förhoppningsvis könshandeln som den verkligen är, det vill säga att möte mellan två parter som aldrig kan bli jämbördiga. Men å andra sidan är detta, maktaspekten, en bidragande orsak till att män köper sex – även om de inte förstår eller känns vid det. Så vad kan vi göra för att övertyga någon att inte köpa? Jag tror att svaret ligger i rädslan för att bli utstött av andra män. En sexköpare kan möjligen hålla fast vid sina bekväma fantasier om den prostituerade som välavlönad, frivillig nymfoman även om vi ser till att visa motsatsen; trots allt är det så att det finns en rad orsaker till att majoriteten prostituerade har hamnat där de hamnat, och det handlar om allt ifrån fattigdom till missbruk. Sexköparen väljer ändå att se majoriteten som undantag. Han tänker istället tillbaka på hur glad och tillmötesgående hans senaste inköp var, utan att för ett ögonblick reflektera över att hon helt säkert bara ville maximera chansen att han kommer tillbaka. Kvinnans situation kan han inte se. Han vet någonstans att om han gör det, verkligen ser, skulle framtida sexköp bli omöjliga. Men det manliga grupptrycket, om andra män fördömer de sexköpande männen – det påverkar honom. Som en sexköpare jag intervjuat, han reser ned till Köln med manliga vänner, sade: ”Jag vill inte att de betraktar mig som en billig, äcklig torsk.”

Om du som läsare ska ner till Tyskland under fotbolls-VM och vill hjälpa till med ETC:s kampanj kan du maila Andreas på tidningen@etc.se så skickar han ut så många tidningar du orkar ta med dig.