Lördag 12 augusti 2006
Manifestationen hade reclaimat Socialdemokraternas 1:a maj-slogan Alla ska med.
- Migrationsverkets beslut gör oss till 3:e och 4:e klassens människor. Vi kräver respekt som att bli likabehandlade som människor, säger Roxan Ring som komemr ifrån från Bolivia. Hon är en av de irreguljär immigranter, vanligen kallat papperslösa, som talade under manifestationen.
- De 1800 kronor som vi får räcker inte till hyra, mat och kläder. Vi måste jobba svart för att överleva, säger Roxan Ring.
- Alla immigranter lever i liknande situationer. Vi har lämnat vår familj, våra barn, våra vänner för att överleva, säger Maruja Clemente.
Hon kommer också från Bolivia och säger att demokratin där inte är stabil och att landets ekonomi är i kris. Därför måste hon åka utomlands för att försörja sig och sin familj.
Hon vill att svenska myndigheter ska förstå att papperslösa vill arbeta här och bidra till Sveriges ekonomi, men att de då också ska ha rättigheter i samhället. Staten har en skyldighet att följa mänskliga rättigheter.
- Jag har haft mardrömmar sedan jag kom hit, säger Nyunyi Fokon, som är besviken på den tillfälliga utlänningslagen.
- Jag är stressad av att riskera att bli arresterad och utvisad. Jag är stressad av att vara beroende av min chefs humör om jag får jobba. Och även om min lön bara är 20 kronor i timmen så jobbar jag.
- När jag blev sjuk och gick till doktorn fick jag bara ett recept på värktabletter. De förklarade att det inte är tillåtet att undersöka och analysera sjukdomstillstånd på papperslösa.
Tobias Lokoko fick veta att han har sjukdomen hepatit c när han blev sjuk i Sverige. Han hotas av utvisning. Han säger att immigrationens problem är att det är problem i hemlandet, men att immigranten möts av problem också här genom att förnekas lika värde som människa.
Efter att de fyra talat fortsatte tal från olika partirepresentanter: Yvonne Ruwaida, miljöpartiet, Devrim Mavi, Feministiskt initiativ, Daniel Suhonen, SSU och Kalle Larsson, Vänsterpartiet.
Läs mer:
"Amnesti för alla!”