Kenya/WSF:
"Krigsrapportering
handlar om ekonomi"

Bevakningen är ofta sporadisk och episk, enligt Paolo Becegatto, från den italienska organisationen Caritas. Han menar vidare att det saknas analys av orsaker till konflikterna.

- Man rapporterar en gång i halvåret, och däremellan är det tyst. Och det är bara fakta. Detta gör att folket inte tillåts förstå ursprunget till krigen.

Paolo Becegatto och Caritas har studerat krigsbevakningen i Italiens nationella media. Man valde att studera bevakningen av sex krig - Irak, Afghanistan, Israel/Palestina, Sri Lanka, Colombia och Kongo.

- Vi kom fram till att ju rikare ett land är - vad gäller ekonomi eller naturtillgångar - desto större bevakning får kriget.

Carias undersökning visade att av den totala krigsbevakningen handlade 98,9 procent om de tre stora - Irak, Afghanistan och Israel/Palestina. Resten ägnades åt vad Becegatto väljer att kalla de gömda krigen.

Han fortsatte med att förklara att de flesta krig är en kamp för makt och ockuperade territorier, för att få ekonomiska fördelar.

"Krig som sådant inte intressant"

Men Emiliano Bos, journalist från MiMismo - italiensk indienyhetsbyrå, hävdade att relationen mellan media och ekonomi är ännu starkare än den mellan krig och ekonomi.

- Den huvudsakliga orsaken till att ett krig bevakas av media är ekonomi. Nyhetsbyråerna intresserar sig inte för kriget som sådant. I så fall skulle vi ha många fler nyheter om fredsprocesser också.

Som exempel tar Bos upp Kongo. Fredsprocessen där har kostat nära 500 miljoner dollar. Kongo är ett land rikt på mineraler, och Bos menar att det ligger ett stort intresse hos företag och regeringar runtom i världen att skapa fred i Kongo.

- Alla vill ha fred, så då är det klart att de rapporterar till media att fredsprocessen går bra. Det är ju det enda sättet att kunna exploatera mineralkällorna, säger han.

Bristande kvalitet

Men det är inte bara ett kvantitavit problem i medias krigsbevakning. Kvaliteten är bristande, och Paolo Becegatto ifrågasätter trovärdigheten hos media.

Han pekar på problemet att regeringarna lägger ansvaret för konflikten på rebellerna - som efter elfte september alla stämplas som terrorister. Och han menar att Europeisk media bara är ett eko av de lokala regeringarna.

- Källorna består huvudsakligen av internationella nyhetsbyråer eller regeringarna - som ju är en del av konflikten.

Ett annat trovärdighetsproblem uppstår när media blir beroende av så kallade embedded journalists - journalister som bjuds in av amerikanska soldater, i till exempel Irak.

- USA vill ha bevakning av sina krig, och erbjuder journalister mat och beskydd. Men det finns alltid vissa villkor - journalisterna är inte fria att skriva vad som helst.

Emilinan Bos instämde i problemen med bevakingsmonopolet, och hävdade att 95 procent av världens befolkning hör och ser i stort sett samma sak.

- FN borde införa en ny mänsklig rättighet - rätten till information. Rätten till kritisk, alternativ information.