Torsdag 01 februari 2007
Fackföreningarna har uppnått alla sina krav:
- Diktatorn har accepterat att lämna envåldsmakten och inom kort utlysa val för att välja en regeringschef från det civila samhället.
- Priserna för bensin och ris (basvaror för befolkningen) kommer att stanna på nuvarande nivå och inte höjas.
- Löner och pensioner kommer att öka.
Denna seger för arbetarklassen och befolkningen i Guinea är historisk. Efter åratals militärdiktatur (1958 till 1984 under den prosovjetiske militären Sékou Touré och från 1984 till 2006 under nuvarande diktator) har Guinea, ett av den afrikanska kontinentens fattigaste länder, sagt ”Nu är det nog med förtryck!, Leve friheten och förändringen! Död åt förrädarna!” (slagord som har använts i demonstrationerna i huvudstaden Conakry).
Fackföreningarna CNTG och USTG säger i ett uttalande att “Vi är glada över de resultat vi har uppnått. Denna seger är framför allt arbetarnas, ungdomarnas och kvinnornas seger".
En viktig sak att ha i åtanke är att denna seger är fackföreningarnas seger och inte de politiska partierna i Guinea. Under konflikten var oppositionspartierna splittrade och saknade ett gemensamt perspektiv, partierna har varit helt frånvarande och har hamnat i vanrykte.
Facket CNTG tackar för alla de stöduttalanden och meddelanden de har fått under strejken från de afrikanska fackföreningarna (Arbetarkamp i Kongo, CSP i Kamerun) och från de europeiska fackföreningarna CGT i Spanien och CNT i Frankrike.
Läs mer:
Guinea: Facken får stöd från europeiska syndikalister
Guinea: Polisen attackerar strejkande demonstranter