Konvention för
hushållsarbetare på
ILO:s agenda

Första gången frågan om ett särskilt skydd för hushållsarbetare togs upp i ILO var vid en konferens 1936. Barbro Budin, jämställdhetsansvarig i den fackliga internationalen IUF, ¹ kommenterar i en intervju för IUF, att det om majoriteten av hushållsanställda var män skulle det förmodligen inte hade tagit över 70 år att sätta frågan på dagordningen igen.

Att vara anställd i privata hem innebär särskilda förutsättningar och kontrakt. Arbetsplatsen är samtidigt ett arbetsgivarens privata hem, vilket gör att fackföreningar har svårt att kontrollera arbetsförhållanden och villkor.

Isolering och beroende av arbetsgivaren, som den anställde ibland bor hos, är särskilda problem för hushållsarbetare. På sin ”dolda” arbetsplats blir de också sårbara för att utsättas för olika typer av våld, sexuellt utnyttjande och att bli fråntagna sitt pass.

För fackets del manar Barbro Budin för samarbete och nätverk över nationsgränser för att nå migrantarbetare som jobbar i privata hushåll.

Hushållsarbetare har bildat egna organisationer, mest känd är den filippinska organisationen, som också kan ingå i nätverket.

En stor del av dem som är anställda för hushållsarbete och barntillsyn i privata hem är migranter. En ILO-konvention om arbetsrättsligt skydd för hushållarbetare hör därmed också ihop med lagar och regler om arbetsmigration.