Första maj, Malmö: "Är
framtiden verkligen
vår?"

Bild: Linda Önnby

Efter en två timmar lång demonstration genom Malmös gator och torg, hade demonstranter, gamla som unga, förhoppningsvis snappat upp budskapet om att framtiden är vår. Det är nu det är dags för den verkliga kampen.

Ute blev inne

Någon ljusning på väderfronten väntade inte den demonstrationssugna. Istället för ett inplanerat förhäng i Jesusparken, blev det att inhämta värme, pepp och gemenskap på det ideellt drivna politiska caféet Glassfabriken, där det bjöds på traditionsenlig brunch.

Malmö Feministiska Kör stämde upp till sång och ljudbilen preppades med musik och högtalarsystem, innan det var dags för avstamp på Möllevångstorget vid fyrasnåret.

Talarfylld demonstration

Demonstrationen gick fredligt till men var väl uppvaktad av polisen. I år var den frihetliga demonstrationen arrangerad av Antifascistisk Aktion, nätverket Malmö Frihetliga, Allt åt Alla samt LS i Malmö.

Det var därmed fyra stopp utmed den omfattande demonstrationen, där samtliga grupper höll tal.

Det var tydligt att första maj gruppen hade gjort ett bra jobb med samordnandet av demonstrationståget. Drygt 400 personer hade pallrat sig ut på dagens gatuaktiviteter.

Dagens talare valde att fokusera på den fackliga kamp som behövs mer än någonsin i och med den borgerliga regeringens maktövertagande.

Konsekvenser som lyftes fram var nedskärningar av arbetslöshetskassan och subventionering av hushållsnära tjänster som drabbar kvinnor hårdast.

Det talades även om möjligheterna att förändra genom den politiska kampen, både inom och utom fackligt arbete.

Det är inte längre okej att bli sedd ned på, det är istället nu vi ska visa att vi kan slå tillbaka och kämpa för de rättigheter vi någonstans någon gång har kämpat för och vunnit. Framtiden är med andra ord vår, sades det.

Politiskt väder?

Det långa demonstrationståget i kombination med ett grått väder gjorde att den allmänna känslan var relativt tungsint i Malmö under den sena eftermiddagen.

I takt med att solen tittade fram närmade sig tåget ändhållplatsen på Möllevångstorget.

Ett frågetecken lägger sig ändå på molnen en dag som denna som går i arbetarnas tecken; när kan de gemensamma slagorden kännas lika tunga och berörande för samtliga i leden?

Varför känns det ofta som om den sakpolitiska kampen är mer viktig än den stora gemensamma, som är så viktig om framtiden skall vara vår.