Kuba - länge leve
revolutionen eller landet
utan sociala orättvisor

Kuba räknas inte till världens i-länder, även om den nationella självkänslan på Kuba har som avsikt att förstärkas i jämförelsen med kapitalistiska länder. Socialismen är den enda godtagbara ideologin, vilket innebär att endast ett politiskt parti existerar, vardagligt kallat "Partiet". Revolutionen sägs pågå fortfarande och allting görs till förmån för staten.

Den kubanska regeringen ser sitt land som en motpol till den kapitalistiska yttre världen. Så gott som alla västerländska samhällen är uppbyggda kring motsatsförhållanden. Kuba är ett lika strängt patriarkalt samhälle som vilket annat i världen och viljan att uppdela företeelser, egenskaper och beteenden i motsatser fungerar i detta fall regimupprätthållande. De normer som råder på Kuba hämtar näring från ett officiellt avståndstagande från allt som betecknas som kapitalistiskt, även om verkligheten sällan motsvarar den officiella ideologiska ståndpunkten.

Allt som görs för kollektivets bästa är av godo. Således får människorna på Kuba sin betydelse genom det de gör, inte för vad de är. Det viktiga är isärhållandet, särskiljandet, från det som betecknas som degenererande, omoraliskt, svagt och av ondo. Den normativa verklighetssynen som återfinns i officiell retorik och praktik är den enda sanning kubanerna kan förhålla sig till. Sanningen heter Socialismen.

Inget ord för jämställdhet

FMC (la Federación de Mujeres Cubanas), Kubas enda kvinnoorganisation, bildades som en utomstatlig organisation på 1960-talet för att de kubanska kvinnorna skulle delta i allting som främjade revolutionen. 83 procent av alla kubanska kvinnor idag är medlemmar och organisationen underställer sig staten och Partiet.

Det finns inget ord för jämställdhet på kubanska. Kubanerna ser jämställdhet mellan könen som en del av den socialistiska revolutionen. Eftersom jämställdhet redan är en verklighet på Kuba behövs varken feminism (teori) eller jämställdhetsarbete (praktik). Det finns inget ifrågasättande av den utbredda machismen på Kuba, ett fundament för hur män och kvinnor uppfattas. Machismen kan kort beskrivas som en sorts överdriven manlighet, men också föreställningen om att män är överordnade kvinnor.

Inofficiell prostitution

Prositution har funnits officiellt innan revolutionen, men "eliminerades" eftersom kvinnor skulle betraktas som människor, inte handelsvaror. Orsakerna till prostitution på Kuba innan 1959 (som för övrigt kallades för Karibiens bordell på 1950-talet) har officiellt beskrivits som strukturella och arbetsmarknadspolitiska. Eftersom kvinnor vägrades anställning var de tvungna att sälja sig för att överleva och försörja sina familjer.

Enligt den styrande eliten på Kuba är prostitutionen i de kapitalistiska länderna en ekonomisk fråga, precis som på Kuba före revolutionen. Kubas dåvarande ekonomiska system förändrades till fördel för den socialistiska ideologin vilket gör att förekomsten av prostitution i dagsläget är en omöjlighet. Det är dock ett faktum att prostitutionen fortfarande existerar.

Bland befolkningen förklaras förekomsten av så kallade jineteras (som kan ha flera betydelser, men oftast refererar till en kubansk kvinna som säljer sexuella tjänster till utländska turister), med individuella skäl. Det är de enskilda kvinnorna som är depraverade, har dålig moral eller har haft en dålig uppväxt. Jineteras inleder oftast regelrätta förhållanden med turister under den tid turisterna vistas på Kuba. Jineteras erhåller gåvor och pengar av turisterna och hoppas att få följa med sin nyfunna partner när dennes semester väl är över. Dessutom finns en klar etnisk problematik i fråga om prostitutionen på Kuba. Jineteras är ofta unga svarta kubanska kvinnor. Även om jineteras också kan vara vita kubanska kvinnor är bilden av en jinetera hos den lokala befolkningen en kvinna med mörk hud.

Eftersom prostitution ses som en kapitalistisk produkt rimmar den illa med den kollektiva staten. Prostituerade levererar ett begär efter individualistisk tillfredsställelse, vilket betecknas som ren och skär egoism. Prostitution blir således en kränkning av det socialistiska samhälle Kuba företräder. Prostitution är trots allt något som existerar och hänger ihop med hur man betraktar de två könen. Det finns inget egentligt intresse av att avskaffa företeelsen, dels av ekonomiska orsaker, dels eftersom Kuba som regim upprätthålls genom ett tydligt isärhållande av vad som betecknas "manligt" och "kvinnligt".

Inspiration och fakta är hämtade från Silje Lundgrens uppsats "You´re a useless person". The understanding of prostitution within a Cuban context of gender equality and machismo-leninismo, A Master Thesis in Cultural Anthropology, Uppsala Universitet, 2003.