Makten över maten och
utvecklingen

Majsodling i Barco de Valdeorras, Galicien. Majs är en av de grödor där genmanipuleringen gått längst och har nått störst spridning.

En del av frågorna är lätta att besvara. Antingen äger bonden sitt utsäde och sitt odlingssätt. Eller så gör någon annan det. Och vem är denne någon? Svar: Vanligen Monsanto, Novartis Seeds, BASF, DuPont eller Pioneer. Där har vi några av de största konglomeraten av växtförädlare i världen som strävar efter att utöka sin vinst och sina maktområden. Och hur går de tillväga? Det är mycket enkelt. De tar makten över forskningen, bedriver intensiv lobbying om patent och immaterialrättigheter (läs: Trips) på politiker genom beslutande internationella organ (läs WTO) och tar på detta sätt kontrollen. Resultatet kan i värsta fall bli att minsta småbonde i Indien inte längre får bestämma över vad och hur han odlar. Varför? Makt och pengar. Det är det Monsanto och deras gelikar strävar efter. Ur ett marknadsekonomiskt perspektiv är det inget fel på det; det är ju det som kapitalism går ut på.

Medan jag skriver den här artikeln faller ett björkfrö ner på mitt papper. Varifrån kom det? Och vems är det? Jag funderar på om jag skulle ha rätt att plantera fröet i en genompatenterad värld, kontrollerad av de globala växtförädlarna.

Oklarheter i hur immateriella rättigheter ska bevakas och vem som har bevisbördan, kan leda till absurda situationer. Ett exempel är den kanadensiske bonden Percy Schmeiser. I hans rapsfält fann Monsantos provtagare 1998 genmodifierad raps - från Monsanto. Schmeiser, som arbetat med traditionell växtförädling under många år ansåg att hans odlingar kontaminerats med genmodifierad gröda. Monsanto var helt ointresserade av hur deras genmodifierade raps hade hamnat hos Schmeiser, de hävdade att de ägde den rapsen och att Schmeiser därmed var skyldig att betala. Den kanadensiska domstolen dömde Schmeiser till böter för uteblivna avgifter till Monsanto. De dömde honom inte för medveten stöld utan endast för att Monsantos immaterella rättigheter kränkts. Under 2000 reste Schmeiser världen runt för att berätta om sina erfarenheter och bilda opinion mot hur patent och rättigheter till utsäde och grödor sköts av företag och myndigheter.

Vilka grödor är genmanipulerade och hur kontaminerar de andra intilliggande fält?

Ännu ett rykande färskt exempel på hur patenträttigheter kring utsäde och kontamination av genmodifierade grödor riskerar att bli ett gigantiskt globalt problem: I början av juli i år upptäckte italienska myndigheter genom stickprov att italienska majsgrödor motsvarande ett område av 400 hektar i Piemonte-trakten blivit kontaminerade med DuPonts genmodifierade majs. Hur det gått till vet ingen. Och idag är det oklart vem som ska ha bevisbördan. Att en ensam bonde inte klarar sig mot DuPont är en sak, men hur ska DuPont agera mot 100 bönder som inte vill ha genmodifierad majs i sina grödor?

Björkfröet har blåst bort från pappret. Jag vet inte vart det tog vägen. Det kanske har sällat sig till de tusentals andra björkfrön som lagt sig i bruna drivor runt rabatterna. Fröna kan blåsa vart de vill, än så länge tillhör de ingen eller alla. Men det börjar bli bråttom ...

I Cancún i Mexico den 10 14 september ska medlemsländerna i WTO fatta avgörande beslut om bland annat Trips. Flera utvecklingsländer har protesterat och begärt att Trips läggs på hyllan eller att de ges dispens tills de hunnit ikapp med sin egen lagstiftning. Idag har de minst utvecklade länderna fått dispens med till 2016 i enstaka frågor, bland annat patent på läkemedel. Det kan tyckas som gott om tid. Men tänk då på att Sverige så sent som 1970 inte hade någon som helst lagstiftning gällande patent på läkemedel, och då hade man ändå sysslat med patentfrågor sedan slutet av 1800-talet. Så lång tid kan det ta att skapa regelverk kring immaterialrättigheter i takt med ett lands utveckling.

WTO vill genom Trips bestämma vilken miniminivå utvecklingsländerna ska ha gällande patent och immaterialrättigheter. Detta innebär att WTO tvingar på andra länder ekonomiska och juridiska villkor som de inte har bett om och som kan vara helt i otakt med utvecklingen i landet. Man genomför så att säga lagstiftning ovanifrån-utifrån och i en hisnande takt, utan att landet i fråga är förberett. Det är den hållning som Monsanto, Novartis och de andra stora bioteknikföretagen lobbat för i åratal. Med stöd från internationella överenskommelser kan de enkelt ta patent på mängder av genmodifierade växter och driva rättstvister med säker utgång. Ursäkta att jag uttrycker mig i klarspråk: De kan se fram emot ännu ett sätt att flytta makt och pengar från många fattiga människor till ett fåtal stormrika.

Källor:
Trips vad betyder WTO:s patentavtal för de fattiga ländernas människor och miljö?, Marie Byström och Peter Einarsson, Globala Studier 2002, Svenska Naturskyddsföreningen