Europas strukturpolitiska
framtid

Vid ett möte i Lissabon år 2000 konstruerade EU: s ministerråd ett "strategiskt mål" för unionen. Man bestämde sig för att EU skulle bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi". Ända sedan Lissabonmålet formulerades har EU:s ministerråd, som är regeringarnas viktigaste EU-politiska kanal, haft en klar uppfattning om hur man skall nå ända fram.

Vägen till ekonomisk världsdominans går genom ett antal "strukturreformer" på de flesta av de viktiga samhällspolitiska områdena. I Lissabonprocessen har hela tiden funnits en formulering om en "social dimension" i EU-politiken. Man har talat om att stärka den "sociala sammanhållningen" i unionen. Men de flesta bedömare som värderar politiken idag menar att den politik som fyllt Lissabonprocessen och de politiska planläggningarna, i praktiken starkt lutar åt marknads- eller nyliberalism.

Vägen till framgång har nämligen i mycket blivit en reformering av de europeiska samhällena genom så kallade strukturreformer. Under åren efter mötet i Lissabon har kommissionen, ministerrådet och dess arbetskommittéer arbetat hårt för att planera och genomföra dessa.

Ett av de viktigaste verktygen för att formulera och övervaka strukturpolitiken är de politiska riktlinjer, BEPG, eller Broad Economic Policy Guidelines (Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken) som ministerrådet formulerar varje år. BEPG skall ge praktisk gestalt åt den politik som formas i Lissabonprocessen. Där beskrivs vilka reformer som är nödvändiga för att nå fram till Lissabonmålet. Förra juni antog ministerrådet, med den svenska regeringen representerad av Göran Persson och Anna Lindh, en ny typ av BEPG, som skall löpa över tre år, och som skall styra grundutformningen av de ekonomiska strukturreformerna.

Ekofin – utformare och övervakare

Den grupp i ministerrådet som övervakar genomförandet av BEPG, är Ekofin-rådet, de europeiska finansministrarnas sammanslutning. Det man oftast ser av Ekofin-rådet i media är behandlingen av stabilitetspaktens budgetregler och de länder som bryter mot de reglerna, som senast Frankrike och Tyskland. Men det är bara en del av Ekofins arbete. Ekofins andra stora uppgift är att utforma och övervaka den strukturpolitik som är konsekvensen av Lissabonprocessen, och som kommer till uttryck i BEPG, och i den löpande politik som ministerrådet hela tiden driver. Den svenska regeringen representeras i Ekofin av Bosse Ringholm, och regeringen har också representanter i Ekofins viktiga arbetskommittéer, som gör grovjobbet i det politiska planerandet.

Strukturreformer på dagordningen

BEPG innehåller tydliga riktlinjer för politiken under de kommande tre åren, och avsikten är att varje medlemsland skall följa planerna till punkt och pricka. Eller som det står i BEPG:

"Strukturella reformer är mycket viktiga för att öka EU: s tillväxtpotential. För att kunna uppnå största möjliga synergieffekter genomförs de lämpligast på ett övergripande och samordnat sätt."

Den politiska uniformitet som man avkräver medlemsländerna är mycket tydlig i BEPG, som kräver "...strävanden mot ökad samordning inom den ekonomiska politik som ligger till grunden för den ekonomiska styrningen i EU, och i medlemsstaterna". När BEPG i sin andra del räknar upp de politiska reformer som krävs av varje land, blir kravet på likartad politik tydligt: "För att klara av de uppgifter som kort beskrivits ovan krävs omfattande strukturreformer enligt de allmänna riktlinjerna...".

I inledningen till BEPG poängteras dessutom hur bråttom man menar att det är med strukturreformerna: "Det rådande ekonomiska klimatet i världen understryker behovet av att snabbt genomföra Lissabonstrategin."

Vad innebär BEPG?

Trots att BEPG kallas för "ekonomiska riktlinjer", så handlar planerna om mer än rent ekonomiska frågor. Alla viktiga områden i samhället skall omstruktureras för att nå Lissabonmålet. Det är klart uttalat i BEPG, där man skriver att "samordnade ekonomisk-politiska åtgärder vidtas samtidigt på ett stort antal områden som rör ekonomisk politik, socialpolitik, och miljöpolitik".

Strukturpolitiken sträcker sig in på områden som löner, dagis, äldrevård, sjukvård, skola, arbetsrätt, pensioner, offentlig sektor, skatter, socialbidrag och mycket annat. Och inriktningen är att utsätta de flesta viktiga områden i de europeiska länderna för avregleringar och "marknadsinträde", och göra länder, offentlighet och löntagare mer "flexibla". På det sättet vill man bland annat skapa en "starkare företagsanda" i unionen.

Liksom i Lissabonprocessens grunddokument, finns i BEPG ett flertal formuleringar som handlar om "social sammanhållning" och en "social dimension". Men trots det, så handlar riktlinjerna till större delen om vilken politik som skall föras för att avreglera och marknadsanpassa de flesta viktiga samhällsområden.

Det praktiska resultatet blir, om ministerrådet får som det vill, en rad åtgärder som exempelvis innebär skattesänkningar, avvecklad och privatiserad offentlig sektor, avreglerade arbetsmarknader, ständigt färre kollektivavtal, försämrad arbetsrätt, sämre sociala försäkringar, och ökad lönespridning.