Fortsatt kamp efter
amnesti-nej

Amnesti skulle ha varit ett engångsbeslut utan några förpliktelser att förändra flyktingpolitiken, som följer EU:s gemensamma linje för flyktingpolitik. Kampen siktar högre än amnesti och sen tillbaka till regelverket. Något som har gjorts efter amnestibeslut i till exempel Spanien och Italien.

Nej till amnesti får inte ge uppgivenhet. En kamp kan inte rättas in efter partipolitikers åsikter. Papperslösa fortsätter att utbyta erfarenheter och metoder för motstånd i direkta möten eller via internet, kanske bloggar. Det behövs göras mer av det som redan görs: att anställa papperslösa, men till en likvärdig lön, organisera papperslösa i facket, upplåta bostäder, besöka och granska förvar, ge sjukvård, utbildning och rättshjälp och anmäla brott mot mänskliga rättigheter i asylsökande till Europadomstolen.

Hitta fler och nya vägar för att punktera ett asylsystem vars utgångspunkt är utgallring och förnedring av människor och bestraffning utan brott, som kränker varje definition av demokrati.

Översättare har i ett aktuellt asylärende påpekat att de finns till för uppdrag och fått Migrationsverkets godtycklighet i sin individuella bedömning att än en gång blottas.

Individuell prövning är viktigt att ha som grund för att överklagan ska kunna göras. Ett av socialdemokraterna och moderaternas argument mot amnesti är individuell prövning, men med deras syn har det manipulerats att betyda kollektivt nej och kollektiv bestraffning.

De som lever mitt ibland oss, men utan papper, och de som lever i förvar, har inga rättigheter, men då har de heller inga skyldigheter. Att rättigheter hör ihop med skyldigheter kan utnyttjas på ett positivt sätt i en kamp för en flyktingpolitik byggd på mänskliga rättigheter, icke-diskriminering och jämlikhet.

Det är lätt för någon som lever tryggt i samhället och som etnisk svensk dessutom har privilegier i samhället att säga att papperslöshet ska avdramatiseras.

Men att göra aktioner som gång på gång visar att ett papper inte är bevis på vår existens och än mindre ett kontrakt för vårt värde i ett samhälle är en markör mot en människosyn som inte hör hemma i en demokratisk process. Samma papper som ska leda till en ansökan om ett annat papper medborgarskap, som en del i nationsbyggande, som utesluter och rangordnar människor.

Flyktingamnestikampanjen har samlat grupper från många olika håll för att enas i en fråga. Det nätverket har en potential att nu utvidga arbetet och hitta nya sätt att hindra statens övergrepp på individer för att de använt sig av den mänskliga rättigheten att söka asyl, en rättighet som är erkänd av så gott som alla länder i världen.