Klassamhället bär
skulden

Spottar på förorterna

Nu sitter regeringen i krismöten om hur de ska agera. Men det råder ingen tvekan om hur deras lösning ser ut. Känslorna måste lugnas. Lagen måste tillämpas med beslutsamhet i en anda av dialog och respekt, sa Chirac i onsdags via regeringens talesman, enligt TT. Talet om dialog och respekt landar som en stor spottloska rätt i ansiktet på förortsinvånarna. Om det är något regeringen i Paris aldrig någonsin visat förorterna så är det just respekt. Det är en lika världsfrånvänd analys som den DN lyckades göra i en ledare förra veckan, när man slog fast att den långsiktiga lösningen på förorternas problem är högre tillväxt och friare handel.

En ung svart kvinna i en av förorterna säger till Aftonbladet: Vi är inte slödder. Om Sarkozy behandlade oss med respekt skulle inte sånt här hända. Nicolas Sarkozy är inrikesministern som förra onsdagen kallade ungdomarna i förorten Argenteuil pack, och när kravallerna väl utbrutit manade han till nolltolerans och hävdade att det bara är slödder och skumrask som står bakom bråken. Han ska, enligt egen utsago, städa rent i förorterna med en högtrycksspruta. Lösningen heter: fler poliser, mer övervakning, hårdare repression. Och vad svarar då förortens unga som inte bara blir behandlade som skit av regeringen utan till på köpet blir förolämpade när de protesterar? Nu är det krig.

Resultat av klassamhället

Vad som händer i Frankrike är att förortsungdomarna nu löser in checkarna som det rasistiska klassamhället skrivit ut och där det inte står något belopp utan bara rätt och slätt: ni är skit. Förorterna byggdes i all hast på 1960- och 70-talet och där hamnade många som invandrat från Nordafrika. Då arbetade de i de expanderande bygg- och biltillverkarsektorerna. Men sen kom det ekonomiska kristider och förorterna lämnades åt sitt öde. De enda som intresserar sig för de förslummade förorterna, även i valtider, är fascisterna och Jean Marie LePen som fiskar röster. Ett skäl till att ingen annan politiker tar sig dit är att många inte har rätt att rösta, trots att de bott länge i landet. Den enda myndighetskontakt, eller kontakt med det etablerade samhället, som de har är med polisen som trakasserar dem.

Arbetslösheten 30-procentig. Husen nedslitna. Vissa vill göra det till ett problem med gängkultur (som vanligtvis antas vara ett "invandrarproblem" och bara finns i invandrartäta områden).Men det är rent felaktigt. Det handlar om ett rasistiskt klassamhälle. Den så kallade "gängkulturen" är en konsekvens av detta samhälle, av det utanförskap som förorterna isolerats i. Klass och etnicitet samverkar väldigt tydligt. Förortsområdena är eftersatta och förslummade eftersom det är här som trasproletariatet bor, en grupp som ofta till stor del består av invandrare.

Författaren Tahar Ben Jelloun påpekade i Aftonbladet (4/11) att knappt fem procent av dessa invandrarbarn kommer in på universitetet. Vissa börjar begå brott för de vet att de inte är välkomna någonstans, att deras hudfärg, rötter och villkor inte ger dem tillträde till vare sig fina skolor eller någon vanlig yrkeskarriär. Han pekar på att de inte är några främlingar, inga (första generationens) invandrare. De är underklassade fransmän som skjutits i sank av fattigdom, av eländiga boendevillkor och av en bakgrund som blivit ett handikapp.

Kort sagt: det är de som drabbats hårdast av klassamhällets strukturella rasism, det är de som blivit värst bespottade och förtryckta. Varför är någon överhuvudtaget förvånad över att de slår tillbaka?