Kärnkraftsindustrin
bjuder in terrorister

Samtidigt som man talar om terroristbekämpning bjuder man in terrorismen och bygger upp frestande mål. Kärnkraftsanläggningar är mums-mums för terrorister. Det är inte enbart på grund av den ödeläggelsen som skulle uppstå om de skulle lyckas krossa skalet på anläggningen och sprida ut radioaktivt material över stora områden.

Det som kanske är ännu mer intressant är centraliseringen av energiproduktionen. De stora energiproducenterna ackumulerar all produktion till en plats och bygger upp enorma anläggningar som står för energiförsörjningen i stora regioner. Slås en anläggning ut så slås stora regioner och städer ut, och det om något slår hårt mot ett land.

Kärnkraften som militärt mål eller terroristmål. Här Ringhals. Collage: Ronny Stansert

Attacker mot kärnkraftverk är definitivt inte några vilda fantasier. I exempelvis utdragen ur CIA:s förhörsprotokoll som publicerades i början av april i år, avslöjar hjärnan för 11 septemberattentaten i USA, pakistaniern Khalid Sheikh Mohammed, att ett av de flygplan som skulle ha kapats och störtas in i olika mål hade ett kärnkraftverk i Pennsylvania som mål. Mohammed Atta hade utsett det som ett av de viktiga målen.

USA talar också i sina entusiastiska delirier om nya krig, och kärnvapen mot Iran, om just attacker mot kärnkraftverk i Iran. För att stoppa spridningen av kärnvapen, en spridning som USA villigt bidrar med i fallet Indien där man hjälper till med uppbyggnaden.

Kärnkraftverken är alltså viktiga som både terroristmål och militära mål, om det nu är någon skillnad på de målen.

Då frågar man sig. Är kärnkraftsanläggningarna säkra? Klarar de en attack från amerikanska militärer, från Bin Ladens Al Qaida och andra grupperingar?

Då och då hör man experter prata om att anläggningarna klarar av angrepp, ja, till och emd flygplan som flyger in i ett kärnkraftverk. Men experter skall man inte alltid lita på. Experter köps lätt upp av företag för att försvara de egna intressena.

Lita på experterna…… Bild: Daniel Nilsson

Den som för några år sedan hade talat om möjligheten att köra in två flygplan i World Trade Centers två stora byggnader och fälla dem till marken hade naturligtvis blivit utskrattad av experterna. Och alla vet vi ju att Harrisburg inte ens var sannolikt, varken före eller efter och ändå hände det. För att inte tala om Tjernobyl. Just en sådan katastrof med kanske flera hundratusentals döda och bort emot en halv miljon cancerfall, just en sådan skulle experterna aldrig gå med på att den kunde inträffa. Nu har den inträffat, men nu är det ju så att det kan aldrig något liknande….

Men den som pratar om säkra kärnkraftsanläggningar pratar naturligtvis i nattmössan. Den är säker fram till dess att det oväntade inträffar.

Vi ser också på vilket allvar frågan tas på sina håll. I Dagens nyheter berättas den 29 mars i år hur Miljödomstolen i Växjö menar att det är helt nödvändigt med en beväpnad värnstyrka vid Oskarshamns kärnkraftverk.

”Ett väpnat angrepp mot Oskarshamns kärnkraftverk från land eller från sjöss kan bara fördröjas något men inte avvärjas, med de skydds- och säkerhetsarrangemang som finns eller planeras. Därför fordras en på plats förlagd beväpnad värnstyrka, skriver Miljödomstolen i Växjö, enligt DN. Yttrandet har gått vidare till Regeringen.

Kärnkraftsanläggningar är bland de mest intressanta målen för terrorister och militärer. Och kärnkraftsindustrin är troligen terroristernas och utländska militärers bästa vänner. De gör det enkelt och behagligt att slå ut hela delar av landet.

I kapitlet Säkerhet, terrorism och spridning, i det engelska parlamentet miljöutskotts miljörevision , som kom i slutet av mars i år, behandlas terrorismen som en allvarlig fara. Parlamentsrapporten menar att kärnkraftsindustrin fokuserar på att den nya generationens kärnkraftsanläggningar, enligt industrin, skulle ha blivit säkrare, men den glömmer eller avfärdar andra stora faror med terroristangrepp eller olyckor: allt det utbrända radioaktiva avfallet som förvaras på plats omkring anläggningarna samt de allt fler transporterna av radioaktivt avfall som sker kors och tvärs genom länderna men också mellan länder.

Rapporten varnar också för spridningen av kärnenergitekniken då den bidrar till spridning av atomvapen och ännu större möjligheter till terroristdåd.

”Regeringen erkänner också kärnkraftens unika ställning i detta avseende då det är den enda energiproducerande teknologi som har sin egen polisstyrka.”, skriver man i rapporten.

Rapporten talar om möjligheten av vitt större katastrofer än Tjernobyl och tar den engelska anläggningen Sellafield som exempel:

”Beräkningar gjorda av Oxford Research Group anger att en attack på de högradioaktiva tankarna vid Sellafieldsanläggningen skulle ställa Tjernobylolyckans omfattning i skuggan och skulle kunna leda till över en halv miljon fall av dödlig cancer.”

Även Sveriges statsminister pratar om faran med terroristattacker och koncentrationen av energiproduktionen. I Eu-nämnden sade han inför Europeiska rådets möte den 23 och 24 mars 2006 att man måste väga in ”säkerhetsdimension i storskaliga produktionsanläggningar som genom exempelvis terroristattacker kan slås ut.”

Han säger också att ”Vi behöver ha diversifierade energiförsörjningssystem. Det behövs väldigt många olika ägg i korgen, och vi har väldigt många ägg i vår korg som heter kärnkraft. Vi ska inte skaffa oss mer av den varan. Vi har nog”

Det är inte några avvecklingstongångar vi hör från statsministern, men han pekar på en rad faror, dessa faror är inte vilka som helst. Det handlar om att hela regioner kan slås ut på olika sätt.