Självmordsbombaren kan
inte vara kvinna –
eller?

”Enligt tv-uppgifterna dödades den ena kvinnan medan hennes kamrat skadades.” Citatet kommer från artikeln ”Självmordsbombare slog till i moské” som beskriver ett attentat utfört av två kvinnliga självmordsbombare och publicerades i Svenska dagbladet sjunde april 2006.

Ordvalet ”dödades” är anmärkningsvärt då det framställer en av attentatspersonerna som passivt offer i sitt eget dåd. I artiklar som beskriver dåd utförda av kvinnor görs en särskild betoning av deras kön.

När attentatspersonen identifieras som kvinna omnämns hon för det mesta med prefixet ”kvinnlig” självmordsbombare, medan en manlig självmordsbombare bara tituleras som ”självmordsbombare”. Då kvinnliga självmordsbombare benämns som ”kvinnliga” poängteras deras avvikelse från föreställningen om självmordsbombaren som man. Varför är det så svårt för svenska nyhetsmedier att beskriva kvinnliga självmordsbombare som aktiva, politiska aktörer och våldsutövare?

Könet avgör artiklarnas fokus

I samband med att vi skrev b-uppsats i genusvetenskap gjorde vi en jämförelse mellan hanteringen av dåd utförda av kvinnliga respektive manliga självmordsbombare och vi gjorde en del intressanta iakttagelser.

Vi analyserade de tjugo mest aktuella nyhetsartiklarna som beskrev självmordsdåd, tio publicerade i Dagens Nyheter och tio i Svenska Dagbladet. Hälften av artiklarna i varje tidning beskrev dåd där attentatspersonen identifierats som kvinna och hälften där attentatspersonen identifierats som man.

Därigenom kunde vi konstatera att dessa medier genom rapporteringen återknyter till och reproducerar föreställningar om dikotomierna kvinnligt och manligt genom att, beroende på om attentatspersonen identifieras som kvinna eller man, lägga fokus på olika saker i rapporteringen. I representationerna av kvinnliga respektive manliga självmordsbombare syns ett mönster genom vilket kvinnor och män konstrueras som två självklara kategorier kopplade till olika egenskaper.

Konflikt när kvinnor dödar barn

När attentatspersonen identifieras som man intresserar man sig för den politiska kontexten kring dådet och själva händelseförloppet, när dådet utförts av en kvinna betonar man i större utsträckning att oskyldiga drabbats och att hon blivit lurad eller manipulerad. Särskilt konfliktfyllt tycks det vara när en kvinnlig förövare utsätter andra kvinnor och barn för fara.

Detta kom exempelvis till uttryck i artikeln ”Uzbekistan: Minst 20 döda i strider” publicerad i Svenska Dagbladet trettonde mars 2004, där man poängterar att kvinnan utlöst bomben utanför ett varuhus för barnartiklar och därmed, trots att inga barn nämns bland offren, antyder att barn kunde ha kommit till skada.

I artiklar som beskriver dåd utförda av kvinnor utesluts den politiska kontexten i större utsträckning än när dåden utförts av män. När det inte ges politisk bakgrund till attentatet förminskas det till enbart en obegriplig våldshandling och attentatspersonen till enbart en brottsling utan politiskt syfte.

Oförståelsen inför att kvinnor begår politiska våldshandlingar reproduceras genom svenska nyhetsmediers tendenser att utelämna politisk kontext i rapportringen av självmordsdåd utförda av kvinnor.

Genom att istället förfasas över att oskyldiga drabbats och rikta fokus mot hur attentatspersonerna blivit lurade in i dådet återskapas den mening genom vilken kvinnlighet och manlighet som dess dikotomi definieras.

Återskapar den ”österländska” kvinnan

Självmordsbombare i allmänhet och kvinnliga självmordsbombare i synnerhet beskrivs som manipulerade av organisationer eller övriga omgivningen. Deras handlingar beskrivs ofta som oförankrade i deras personliga övertygelse och därmed fråntas de sin ideologiska eller politiska agens.

I skildringen av självmordsbombare görs dessutom en distinktion mellan ”öst” och ”väst” där ”öst” konstrueras som en annan i relation till ”väst”. Motsättningen mellan ”öst” och ”väst” eskalerar i skildringen av internationell terrorism och genom nyhetsrapporteringen konstrueras också en hierarkisk relation där ”väst” har kunskap om ”öst”.

I relation till det västerländska” eller ”svenska” jämställdhetsidealet och föreställningen om det ”västerländska” samhället som jämställt konstrueras det ”österländska” samhället som patriarkalt och de ”österländska” kvinnorna som kuvade.

Föreställningen om de ”österländska” kvinnorna som fogliga kolliderar med deras utförande av politiska våldsdåd. Detta kan kopplas till nyhetsmediernas försök att förklara kvinnliga självmordsbombare som lurade och manipulerade. Skildringen av de kvinnliga självmordsbombarna som passiva återskapar bilden av den ”österländska” kvinnan som kuvad.