Venezuela och Sverige
-två liknande
demokratier

”Hugo Chávez har fått allsmäktig makt”, skriver Göteborgs-Posten (nätversionen 31/1) utan en tanke på att allsmäktig är ett värdeladdat ord, något journalister bör undvika. ”Chavez vill leda Venezuela på livstid” menar Ekot (nätversionen 2/9-06). Han vill ju ”ändra reglerna för hur många mandatperioder landets president ska tillåtas sitta vid makten” fortsätter GP. Detta skriver svensk media utan att erinra sig om att det finns ett annat litet land utan någon mandatperiodsbegränsning över huvud taget.

Man får tycka vad man vill om Chavez. Själv tycker jag inte om honom. När jag lyssnade på honom i Caracas tyckte jag mest att han var… Ja kanske maktfullkomlig. Och dryg. Och visst påminde han om en annan maktfullkomlig och dryg person som jag sett någonstans…

Jag tror vi får ta det ifrån början.

Det finns ett litet land där demokrati står högst på dagordningen. Där de demokratiska valen är precis så demokratiska att landet inte ens behöver internationella valobservatörer. Ett litet land där det parti som folket röstar fram får makten och där det parti som röstas bort avgår.

Ett land där detta till trots en och samma man kan sitta som statsminister i tio år. Och han kunde ha suttit kvar ännu längre om det inte varit för att oppositionspartierna vann valet. Det finns ingen gräns för hur länge denne maktfullkomliga statsminister kunde ha hållit sitt grepp om just makten.

Landet är Sverige. Men det kunde också ha varit Venezuela. Förutom att Venezuela låter internationella valobservatörer övervaka valen. Det Chavez vill är att ändra lagen så att det blir precis som i Sverige. Så att en regeringschef kan styra i hur många år som helst. Precis som i Sverige. Men bara så länge hans parti blir framröstat. Precis som i Sverige.

Men Sverige är demokratiskt och fritt och Venezuela bara en ”partly free” halvdemokrati enligt freedomhouse.org. För det vet man ju vad de pysslar med i sådana där socialistiska länder. Diktatur.

För Venezuela är ju ett land med ”mediefientliga makthavare”, skriver GP (nätupplagan 18/3). Jag undrar hur då? När jag och Yelah-reportern Anna Ekström var i Venezuela fick vi leta i två veckor innan vi hittade en enda tidning som var Chavez-vänlig. De två största dagstidningarna stöder oppositionen. Det var en kvinna som jobbade på ett internetcafé som hade den Chavez-vänliga tidningen. Efter det frågade vi alltid efter den i Caracas tidningskiosker. Pero no, den gick inte att få tag på.

Klart man som makthavare kanske kan bli lite sur när nästan all press i landet är emot en, men mediefientlig? Hade inte sådana makthavare sett till att stoppa de oppositionella tidningarna? Gör Chavez regering det? Nej.

Det var mig en otroligt osmart diktator att inte ta kontroll över media. Alla vet ju att fri media är A och O för demokrati. Det var mig en häpnadsväckande korkad diktator som låter media göra karikatyrer på honom och skriva om hur dålig han är. Och vad är det för en enormt märklig diktator som tillåter fria fackföreningar? Det vet man ju att organiserade människor kan göra uppror om de skulle vilja. Det vore väl inte bra för en diktator?

Om det nu var diktator han vill vara? Är det kanske så att Chavez vill vara en helt ordinär president i ett demokratiskt land. Demokratiskt?

Man får tycka vad man vill om Chavez. Jag tycker inte om honom. Jag tycker inte om maktcentrering kring någon person. Men det Chavez åstadkommer i Venezuela är något utan dess like. Det stöd han har från folket likaså. Man får tycka vad man vill om att en regeringschef ökar sin egen makt och vill fortsätta att styra så länge hans parti vinner val. Jag tycker inte att det är bra. Ett parti och en stat bör inte vara beroende av en person. Och alla kan bli maktgalna av för mycket makt hur goda intentioner man än hade.

Men vad man än tycker om Chavez och om mäktiga regeringschefer som vill styra stater i ett oändligt antal mandatperioder så är vi i Sverige inte rätt personer att döma Venezuela förrän vi först dömt oss själva.