Lördag 13 maj 2006
Vid den här tiden präglades Lunde, och resten av Ådalen, utav massarbetslöshet. De som fortfarande hade ett arbete att gå till upplevde lönesänkningar och försämrade villkor. 1930 bröt en strejk ut på Marmaverkens sulfatbutik, då arbetarna protesterade mot sänkta löner. Våren 1931 kom beskedet att strejkbrytare skulle kallas in för att trots strejken hålla produktionen vid fabriken igång. Detta kom att leda till stora demonstrationer i Ådalen och stämningen var pressad. Kvällen den 13 maj kom militärer via tåg från Sollefteå till området. Detta skulle visa sig bli ödedigert.
Den 14 maj hölls ett protestmöte i Frånö, några kilometer från Lunde, under vilket man beslutade att vid andra arbetsplatser sympatistrejka med arbetarna från Marmaverken. Demonstrationen som anordnades efteråt gick från Frånö mot Lunde, där militär försökte stoppa tåget. I samband med det öppnades eld mot folkmassan och Eira Söderberg, Erik Bergström, Evert Nygren, Sture Larsson och Viktor Eriksson föll till marken. Med största sannolikhet hade många fler omkommit om inte en av musikanterna i tåget haft sinnesnärvaro nog att blåsa eld upphör.
Händelserna i Ådalen beskrivs i regel som något unikt i svensk historia. Ett enskilt misstag begått av ett litet antal militärer. Det stämmer inte. Den militära insatsen i Lunde för sjuttiofem år sedan var inte den första riktad mot strejkande och demonstrerande arbetare. 1917 lyckades arbetare utanför Kalix avväpna militärer som satts in mot dem och 1930 sköt militär mot arbetare utanför Skellefteå, dock utan dödsoffer till följd. Ådalen kan därför inte beskrivas som en enskild händelse eller som orsakat av individuella beslut. Istället är skotten där en del av ett mycket större mönster.
Fem arbetare miste livet för att de engagerade sig politiskt. Inte av en olycklig slump utan för att överheten hade, och har, ett behov av att sätta massorna på plats. Kosta vad det kosta vill.
Här vilar en svensk arbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös, värnlös. Arkebuserad av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig.