Sammetsrevolution i
Vitryssland?

Sedan 1994 har Vitryssland styrts av Aljaksandr Lukasjenka, landets förste president. Hans styre har varit auktoritärt och myndigheternas makt har överförts och koncentrerats i hans händer.

Yttrandefriheten har inskränkts. En massa tidningar som inte är regeringstrogna har stängts. I landet finns inte en enda oberoende radio- eller TV-kanal.

Aljaksandr Lukasjenka anklagas också för att ha beskyddat folk som tros ha utfört några uppmärksammade politiska attentat. Några av de mest framträdande oppositionella politikerna, Viktar Hantjar (på ryska: Viktor Gontjar), Jurij Zacharenka (Zacharenko) och Anatol Krasovskij, försvann på 1990-talet.

Kastar sten i glashus

Förutom det så kallas han för Vitrysslands störste oligark (1). Han är kanske rentav Europas rikaste person, om man ska tro de liberala massmedierna. Vitryssland exporterar väldigt mycket vapen, framför allt till Tredje Världen. Vart vinsten från exporten går är det ingen som vet.

Oavsett detta så tycker Aljaksandr Lukasjenka mycket om att använda vänsterretorik i sina tal och han ondgör sig över USA-imperialismen, vilket dock inte hindrar honom från att genomföra marknadsliberala reformer i landet.

Liknande saker sägs på den viktigaste regeringsvänliga TV-kanalen Vitryska Televisionen (BT). Förutom den ständiga smutskastningen av den borgerliga oppositionen kan man få höra positiva ord om globaliseringskritikerna, om motståndarna till Irakkriget och så vidare.

För att inte tala om alla USA-fientliga utspel. BT fördömer hela tiden utvecklingen av världsomspännande kontrollsystem i EU och USA, alltså att e-post och annan kommunikation övervakas, att övervakningskameror installeras överallt.

Det är särskilt skrattretande att höra detta på en inhemsk TV-kanal när sådana här åtgärder redan har vidtagits här, dessutom i en större och mer allvarlig omfattning. Den politiska kontrollmyndigheten KGB (säkerhetstjänsten, som har hetat likadant sedan sovjettiden) har obegränsade befogenheter och möjligheter att göra intrång i medborgarnas privatliv.

På hösten 2004 stärkte Aljaksandr Lukasjenka sin makt genom att han höll en folkomröstning i vilken befolkningen sägs ha "tillåtit" honom att ställa upp till val ett obegränsat antal gånger.

Starkaste motkraften är västvänliga liberaler

Den främsta politiska kraften som i dag kan göra motstånd mot honom är den borgerligt demokratiska, nationalistiska, västorienterade oppositionen. Den riktar in sig mot medelklassen och småföretagarna, som har fått det oerhört mycket sämre under Aljaksandr Lukasjenka.

Men på senaste tiden har den förlorat enormt i kraft. Det kanske beror på KGB:s ansträngningar, på oppositionsledarnas egna ansträngningar, eller på andra sociopolitiska omständigheter.

En del av skulden ligger nog ändå hos oppositionsledarna själva som får mångmiljonbelopp i bidrag från utlandet för "demokratiutveckling i Vitryssland". Dessa bidrag går nästan oavkortat till att förse "demokratikämparna" själva med en sorglös tillvaro.

Och det är inte de som blir måltavlor för polisbatongerna. I stället skickar de helt oblygt fram en massa unga, osjälviska, förändringstörstande människors ryggar för det ändamålet.

Stödja den parlamentariska oppositionen eller inte?

Så inom den frihetliga vänstern pågår diskussionen om vi ska stödja den borgerliga, liberala oppositionen. Några menar att om vi stödjer den så leder det till ett större antal politiska friheter och därigenom ett större utrymme för vår verksamhet.

Andra menar att en ny president inte skulle vara bättre på något påtagligt sätt, eftersom han [sic] skulle vara en spratteldocka i händerna på USA. Några politiska friheter kommer vi inte att få se i vilket fall som helst och därför är det bättre att arbeta under de omständigheter som råkar finnas.

I viss utsträckning har både de förra och de senare delvis rätt. KGB bryr sig inte särskilt mycket om den frihetliga vänstern eftersom den inte utgör något allvarligt hot mot staten och inte angriper presidenten personligen.

Därför lägger KGB all sin kraft på den liberala oppositionen, som bokstavligen är fullproppad med regeringens informatörer och provokatörer.

Dessutom har det visat sig i praktiken att de anarkister som har samarbetat med den borgerliga oppositionen med tiden har fått det ganska bra vid "matskålen" med västerländska pengar. Därigenom har de förvandlats till politiska lurendrejare som inte bryr sig om något annat än de låtsasprojekt som de kan få bidrag till.

Därför finns det ingen enighet i denna fråga bland den frihetliga vänstern. Den auktoritära vänsterns fåtaliga medlemmar har däremot bestämt sig. De kommer att stödja Aljaksandr Lukasjenka i valet 2006. De kommer också att motsätta sig en så kallad "orange revolution" liknande dem i Georgien, Ukraina och Kirgizistan. En sådan kommer nog oppositionen att försöka genomföra.

Utöver den auktoritära vänstern har regeringen stöd från hela parlamentet, eftersom oppositionen inte sitter där. Vitryska Republikanska Ungdomsförbundet (BRSM) är en sponsrad, köpt organisation som drar till sig ungdomar, ibland under tvång eller påtryckningar.

De lockas med förmåner, och universitetsstudenter kan få antydningar om att de inte kommer att klara sin tentamen om de inte går med i BRSM. I rörelsen odlas patriotism, kärlek till presidenten och så vidare.

Några andra riktiga politiska organisationer som stödjer regeringen finns inte. De som finns är regeringens egna konstgjorda skapelser, som sysslar med något konkret samhällsbehov av något slag.

Valet 2006 och det som valet kommer att leda till är alltså just nu det hetaste föremålet för politiska intriger. Utvecklingen är ganska svår att förutsäga och kan gå enligt flera möjliga scenarier. Alltifrån en "sammetsrevolution" som i Ukraina, till en massiv blodsspillan och en militärdiktatur i landet.

Yelah.net publicerar i regel inte anonyma texter. Vi har i detta fall gjort ett undantag. Mikola vill av säkerhetsskäl inte gå ut med sitt riktiga namn.

Fotnot:

(1) Oligark kommer från forngrekiskans oligos (få) och archos (härskare) och betyder ungefär "en av ledarna i ett fåtalsstyre". Ordet används annars lite nedsättande om de ryssar som kom över enorma förmögenheter under den marknadsinriktade "chockterapin" på 1990-talet i Ryssland. Översättarens anmärkning.