Inspirationen fortsätter

Det är mycket svårt att föreställa sig, trots förebud om detta. Tidigare i år skrev Svenska Filminstitutet om att Bergmans arkiv ska uppföras på listan över arkiv och dokument av värde för hela mänskligheten.

När nyheten, om att Stockholms 18:e internationella filmfestival dedikeras till Ingmar Bergman, nådde mig, läste jag intresserat och ivrigt igenom pressmeddelandet. Jag reagerade på att vissa bitar var skrivna som om han redan hade gått bort. Men jag slog bort de tankarna och tänkte istället att det skulle bli roligt och ”hoppas att Ingmar Bergman kommer”. Tidigare dedikationer vid Stockholms filmfestival har bland annat varit Sven Nykvist, Akira Kurosawa och Stanley Kubrick.

Att genom konsten ta makten över sitt eget liv, genomsyrar Ingmar Bergmans konstnärskap. Om han kunde bemästra de negativa krafterna, då kunde han också dra nytta av dem:

”Det egendomliga är att både med Persona och Viskningar och rop så har kreativiteten kommit mig till hjälp i svåra situationer. När det gäller Persona var kreativiteten närmast livräddande. Men i Viskningar och Rop så var den tröstande och lindrande.”

Ingmar Bergman medgav att av sina filmer var Viskningar och rop, Nattvardsgästerna och Persona hans personliga favoriter. Men han tillade att han numer sällan tittade på några av sina filmer eftersom han tyckte att de var ”för deprimerande”. Som sin egen hårdaste kritiker sågade som bekant regissören, under pseudonymen ”Ernest Riffe” sina egna filmer i tidskriften Chaplin 1961.

Viskningar och rop var en av Ingemar Bergmans första färgfilmer. Färgerna var mycket viktiga. Rött var särskilt svårt med den tidens färgfilm eftersom filmen var överkänslig för den färgen. ”Sven gjorde en väldig massa prov”. Ingmar Bergman avser förstås Sven Nykvist, som också fick en Oscar för Bästa foto.

En av världens främsta filmfotografer, som gick bort 2006, gjorde i samarbete med Ingmar Bergman 21 av sin mer än 120 filmer omfattande filmproduktion.

Sven Nykvist talade om att han och Ingmar hade haft ett otroligt fint samarbete. De hade samma intresse för ljuset och kamerateknik. Ljuset i filmerna antog en metafysisk dimension ”som destillerade och fördjupade de känslor av smärta och separation som tillskrevs Bergmans karaktärer”, skrev Stephen Holden i New York Times.

Ingmar Bergman har sagt om deras samarbete, att känna att någon är så parallell, ”den känslan är för mig total”. Han menade att begreppet samarbete inte kunde formuleras bättre för honom, att det var något helt unikt, som han inte upplevt tillsammans med någon annan. Ingmar Bergman framhöll också att Sven dessutom var ”jävligt rolig”.

”För mig har Viskningar och rop väldigt mycket med musik att göra.” Det var inget han hade hittat på själv, det stod i en recension av en pianosonat av Mozart, ”Den långsamma satsen är som viskningar och rop”. Ingmar Bergman tyckte det passade väldigt bra ”för det är ju ett stycke musik som är översatt till bild.”

Ingmar Bergman influerade en generation filmmakare som inspirerades av hans outtröttliga bemästrande av mediet, känsla för filmens konstnärliga uttrycksmöjligheter och gudlösa universum.

Regissören Ingmar Bergman somnade på måndagsmorgonen den 30 juli på Fårö, där han lät bygga ett hus efter inspelningen av Persona 1966. Han blev 89 år.