Presskommentarer om
valresultatet

Anna-Klara Bratt, chefredaktör, i Arbetaren nr 38, (19-25/9)

"...De unga, som reser mer för varje generation, som har mejlkontakter i hela världen, inser lätt att EU och Europa inte är några synonyma begrepp och att den något krampaktiga konstruktionen av en europeisk identitet blundar för världen bortom Medelhavet... EU kan erbjuda individuella karriärer, men som system leds det av brysselska gubbkolonner som markerar en särskild sorts uteslutande gemenskap. Är detta ens något alternativ till de erfarenheter som formats av morfars arbetarrörelse och mammas kvinnorörelse? ...I den värld som förstagångsväljarna ska ta över är sammanbrottet för WTO-förhandlingarna i Cancún väl så alarmerande som en svensk folkomröstning. Det är på sikt - den tid dagens unga kommer att leva i - oändligt mycket viktigare hur de rika länderna beter sig mot de fattiga."

Lars Åberg, frilansjournalist, i Göteborgs-Posten 17/9-2003

"Men om 'alla' är överens sker ingen opinionsförändring. Och bakom honnörsordet tillväxt finns en agenda med samhällsförändringar som nejsegern just har manifesterat ett djupt folkligt motstånd mot. Många vill inte ta konsekvenserna av tillväxtens krav: flytta till jobben, sänka skatten, starta eget, byta från den offentliga sektorns 'trygghet' till den privata sektorns kreativa omvandling. Tillväxtagendan kan alltså aldrig drivas 'opolitiskt'. Folk vill inte ha tillväxt, utan pengar."

Svenska Dagbladets ledarsida, 17/9 2003

"Det ofattbara och fruktansvärda som drabbat Anna Lindh och inte minst hennes närmaste har startat en intensiv debatt - företrädesvis bland dem som har möjlighet att uttrycka sina åsikter i media. Debatten har handlat om det demokratiska och öppna samhället... Visst, samtal om både demokrati och öppenhet är oerhört viktiga i ett samhälle som mer och mer blir likt ett slutet bolagsrum. Men i praktiken, sedan samtalen ebbat ut och den värsta vanmakten och sorgen över Anna Lindhs så tragiska bortgång har sjunkit undan en bit, har ingenting förändrats hos de näringslivets kravmaskiner som inte kommer att stämma ner tonen förrän vi på nejsidan öppet konfronterar dem i en rak och ärlig intressekamp för demokrati, välfärd, solidaritet och jämlikhet."

Internationalen nr 38 2003

"Kvinnor ligger klart till vänster om männen i partipolitiken. Kvinnorna röstar nej av ideologiska skäl."

Valanalytikern Sören Holmberg till Svenska Dagbladet 15/9 2003

"Resultatet är en misstroendeförklaring mot hela det etablerade Sverige. De fyra största partierna, statsministern, åtta av tio riksdagsledamöter och praktiskt taget hela näringslivet har jobbat för ett ja. Men det blev ett rungande nej... Efter snart nio år som EU-medlem är svenska folkets misstro mot det europeiska samarbetet grundmurat. Det har blivit symbolen för en samhällsutveckling som människor känner sig främmande för."

Lena Mellin, journalist Aftonbladet, 15/9 2003

"- Vi är så vana vid att vara underdogs, hojtar en vänsterpartist. Vi vinner aldrig. Men nu har vi vunnit för en gångs skull! ...Jaha, så tänker de på månen, noterar jag bittert. Utopiska vänstergökar som inte bryr sig om att välfärd måste skapas innan den kan fördelas. Men det är klart, man vänjer sig väl vid att vara en glad utopist när man utgår ifrån att man aldrig kommer att vinna. Har dock mer konstruktiva tankar: Sveriges nej ger EU en näsbränna. Det skickar signalen att det demokratiska underskottet måste åtgärdas. EU kan bli bättre genom detta. Okej. Låt oss hoppas på det. Och - grattis, liksom."

Ann-Charlotte Marteus, Expressens ledarsida 16/9 2003

"Det är kort sagt rösten från ett växande politiskt tomrum. Inte bara mellan svenskarna och EU, utan mellan individen och politiken över huvudtaget. Det är det slags tomrum som uppstår när individen inte längre ser något samband mellan vad hon själv gör och vad som sker med henne, mellan beslut och verkan, rättigheter och skyldigheter, makt och ansvar. Det är ett tomrum som följaktligen har uppstått på alla nivåer i samhället och främjat en stadigt stigande misstro mot politiska partier, kommunala politiker, nationella politiker, offentliga myndigheter och samhällsbärande institutioner. För att inte tala om misstron mot vinstmaximerande kvartalsklippare, fallskärmsakrobater och bonusbyggare."

Göran Rosenberg, journalist och författare, i Dagens Nyheter 16/9 2003

"En beskrivning av folkomröstningsresultatet är att det var kvinnorna och ungdomarna som fällde överheten och etablissemanget. I svensk politik är det socialdemokratin som är överheten. Partiet är ett med makten. Det är därmed ett historiskt uppror mot partiet, mycket med grogrund i den misstro som vuxit sig stark i s-rörelsens djupa led sedan början av 1990-talet. Det är inte särskilt olikt det besinningslösa förakt som i årtionden riktats mot de borgerliga partierna."

Västerbottens-Kurirens ledarsida 16/9 2003

"Socialdemokratins medlemmar och sympatisörer måste alltså börja jobba med framtiden. Diskussionerna behöver handla om betydligt mer än att bara försöka förstå varandra när det gäller EU och EMU-frågan. De ouppklarade konflikterna gäller både demokratisynen och partiets roll i samhället. Hur ska vi öka människors inflytande och hur fungerar egentligen den representativa demokratin?"

Lotta Grönlund Degerlund, ledarskribent på Norrländska Socialdemokraten, 16/9 2003

"I decennier har myten varit att klasskillnader och klasskänsla är något som stått på långsam avskrivning. Ett övergående nittonhundratalsfenomen, ungefär som nazismen och kommunismen. Men det som mer än något annat förklarar omröstningens utfall tycks ju vara vreden och misstron hos dem som känt de senaste årens nedskärningar och besparingar inpå kroppen. Det arbetande Sverige, fackens och de socialistiska partiernas kärntrupper."

Lars Linder, tf kulturchef för Dagens Nyheter, 16/9 2003

"Och problemet bara fördjupas av att de svenska och de europeiska eliterna i så liten grad tvingas hantera argumentationen mot EMU, kritiken av EU eller ilskan mot den marknadsliberala ideologi - det transatlantiska samförståndet, som en forskare kallade det för - som sedan åttiotalets början kommit att bli det självklara paradigmet i alla regeringskorridorer och i nästan alla ledande opinionsfora."

Göran Greider, Dalademokratens chefredaktör, 16/9 2003

"Att Sverige säger nej till EMU innebär att vänstern och nejsidans möjligheter i politiken också måste innebära en radikalare politik. Rösta nej mot eliten har varit det tema som styrt kampanjen.Ansvaret går därför till vänster och miljöparti i riskdagen. Hur vill man nu agera för en radikalare miljöpolitik. Hur vill man nu agera för en mer jämställd och utjämnande politik."

Johan Ehrenberg och Gunnar Wesslén, ETC, 14/9 2003