Lördag 22 november 2003
Ingen politiker kan ha varit ovetande om att folkhälsan skulle försämras av de så kallade effektiviseringar och flexibiliseringar som genomfördes i Sverige under 1990- talet, med ökat arbetstempo, personalnedskärning, osäkra arbetsförhållanden och så vidare till följd. Ett samhälle vars medborgares välmående tillåts styras av ekonomins aktörer, det vill säga av profit, kommer alltid att sätta människan i andra rummet. Någon sorts symbios á la Friedman mellan marknadens välgång och människans välmående finns det inga trovärdiga bevis för.
En mycket flyktig blick på de länder där Milton Friedmans ekonomiska ideologi via numera senila Herr Reagan samt likaså senila Fru Thatchers fick ett starkt fäste, skulle räcka för att fastställa saken. Eller se på deras goda vän och kollega den troligen inte fullt så senile (även om annat påstås) Herr Pinochet i det nyliberala experimentet Chile. Självklart blir människor sjuka i ett sådant samhälle. Bara det att lyssna på allt fusksnack gör mig illamående. Eller som man säger "Har du inte blivit galen här, så är du inte riktigt klok" Det kan med tanke på detta vara sedelärande att reflektera över diverse behandlingssätt som finns för att komma till rätta med svenska folkets ohälsa.
Har du ont i magen
gå då till Försäkringskassan
och sätt dig på en sten
sen får du gå hem
och grubbla över om det verkligen kan finnas ett samband
mellan det ökade antalet långtidssjukskrivningar
och långtidssjukdom
Och sen får du gå på spinning
och se på DR Phil
Sen får du tala med en häst
och mixa vegokorv med Sipramil
och bli steril
och gå till doktorn med saken
och få ett finger i baken
eller
gå till den lika rika medicinmannen
som istället lägger en liten sten på magen
bli spådd
och få ett kristallglas minimjölk
Sen ska du fan i mig tillbaka in i produktionen
och grubbla över om det verkligen kan finnas ett samband
mellan det ökade antalet långtidssjukskrivningar
och långtidssjukdom