800 miljoner människor
påverkas av det nya
frihandelsavtalet

Just nu pågår i Ecuador förberedelserna inför ett av världens mest ödesdigra, och samtidigt mest ouppmärksammade, toppmöten. Den 28 oktober till den 1 november kommer representanter från de latinamerikanska ländernas regeringar, från George W Bushs regering och från flera hundra transnationella företag att träffas för att lägga sista handen vid Alca, det avtal som kommer att bilda världens största frihandelszon. Massiva protester väntas. De sociala rörelserna i Ecuador och övriga Sydamerika har meddelat att de hellre dör än låter mötet genomföras och därför har regeringen flyttat mötet från huvudstaden Quito till en ort dit det är betydligt dyrare för de fattiga demonstranterna att ta sig.

Vi som skriver tillbringade sommarmånaderna i den bolivianska vintern. Vi är 21 elever från Färnebo folkhögskola som i tre månader reste runt i Sydamerikas fattigaste land för att träffa några av alla de organisationer och människor som varje dag kämpar för ett Latinamerika och en värld där alla får plats. Vi har alla mängder av minnen från de människor som vi delade den bolivianska vardagen med under så lång tid. Men när vi tänker på dem, tänker vi också på hur de kommer att drabbas om Alca blir ett faktum.

Alca heter på engelska FTAA, Amerikas frihandelszon. Det är en utvidgning av det nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta till att gälla båda de amerikanska kontinenterna och Karibien. Som andra frihandelsavtal vill man underlätta för de stora transnationella företagen genom att bland annat försämra arbets- och miljölagstiftningen. Med Alca ska de latinamerikanska länderna tvingas att privatisera samtliga delar av den offentliga sektorn. All upphandling måste följa de nya konkurrensreglerna, vilket betyder att man alltid tvingas köpa av den som är billigast. Detta kommer att slå mot bönder och småföretagare i Latinamerika. De kommer få mycket svårt att konkurrera med de multinationella jättarna då alla importtullar och inhemska subventioner måste bort. Samtidigt förbehåller USA sig rätten att subventionera sitt eget jordbruk med 30 miljarder dollar per år, samt sin vapenindustri. De kommer även att behålla importtullar på till exempel citrusfrukter och oljeväxter som inte kommer att innefattas av avtalet eftersom USA:s bönder inte skulle klara konkurrensen från syd på dessa produkter.

Alca innehåller delar som juridiskt jämställer länders regeringar med företag. Detta kommer bland annat innebära att de länder som tidigare förbjudit genmodifierade grödor nu måste öppna sina gränser för de stora GMO-företagen. Ett land som bryter mot Alca:s konkurrensregler, till exempel genom att ha miljöskyddslagar som hindrar en utländsk investering eller att köpa skolmaten från lokala producenter när Nestlé är billigare, riskerar att bli dömda av den internationella Alca-domstolen att betala böter och skadestånd till det "drabbade" företaget.

Vi anser att ett avtal som kommer påverka mer än 800 miljoner människor, som förhandlas fram i hemlighet och skrivs på utan folkomröstningar eller någon information till allmänheten, är ett oacceptabelt kliv bakåt för demokratin. Vi tror inte att något som måste döljas för folket och det civila samhället kommer att gynna de fattiga.

Därför vill vi göra vårt bästa för att försöka skapa en debatt i Sverige om vad Alca är för något, vilka konsekvenser det kommer få för folken i Latinamerika samt, i långa loppet, även för oss här i Europa. Detta gjorde vi genom att gå en marsch, från vår skola i Gysinge till Stockholm, en sträcka på tjugo mil. Vi började måndagen den sjunde och kom fram till Stockholm i lördags. Vi bodde på skolor längs vägen där vi även genomförde teaterföreställningar, diskussioner, fotoutställningar med mera. Lördagen den 19 oktober kom vi fram till Stockholm där vi genomförde en demonstration och senare även ett seminarium.

Idén till att göra en marsch väcktes när vi var i Bolivia. Under maj och juni månad marscherade då tusentals människor till huvudstaden La Paz för att framföra sina krav till politikerna. Det var ursprungsfolk, bönder och De jordlösas rörelse som under sju veckor gick genom landet. Vi tänkte då att vi kunde göra något liknande när vi kom tillbaka till Sverige, som ett bra sätt att väcka uppmärksamhet och nå ut med vårt budskap. Nu har vi genomfört det och efter mailkontakt vet vi att våra bolivianska vänner vet vad vi gör och att de uppskattar det. Det känns väldigt bra att de är medvetna om att de inte är ensamma.