Milt straff för
nazistisk dödslista

Idag den 11 november skulle hovrättens dom falla mot de två nazisterna som har fört ett register över sina "politiska motståndare". Undertecknad är ung, politiskt engagerad och jobbar inom byggbranschen.

När jag hämtade ut domen idag var jag nervös. Av hela mitt hjärta ville jag att samhället skulle agera i och med domen i hovrätten. Jag, tillsammans med nästan 1 300 personer, mottog meddelandet från Säpo att de funnit mig i registret upprättat av nazister. Detta uppdagades då polisen gjorde husrannsakan hos Björn Söderbergs mördare Hampus Hellekant. Det innebär skräck att vara med på en nazistisk lista. Nazister sprider skräck på gator och torg, på skolor och arbetsplatser.

Register och terrorhandböcker

I tingsrättsförhandlingarna deltog jag som en av målsägarna i fallet. Där fick jag lyssna till och se vilket material som domstolen hade att döma efter. Det var ett register med känsliga personuppgifter som sjukdomar, hudfärg, politisk hemvist och sexuell läggning. Ens familjemedlemmar eller andra närstående fanns med. Ens bild fanns med, genom att de hade plockat ut ens passbild. Naturligtvis fanns även telefon och adress med. Allt detta blandades upp med egenskrivna handböcker i terror som beskriver hur man fysiskt, ekonomiskt eller socialt knäcker en människa.

Naturligtvis kände jag mig hotad. Men detta till trots ställde jag upp på rättegången för att öppet delge information om hur min och andra ungdomars vardag påverkas av det nazistiska våldet. Ett hemskt våld som sprider skräck i samhället och som drabbar en för att man är den man är eller står för det man tycker. I nazisternas värld skall endast en ras gälla och alla och allt annat skall bekämpas.

Märkliga och milda domar

I tingsrätten kom den för mig märkliga domen att den ena personen fälldes för brott mot personuppgiftslagen (PUL) och den andra friades. Utöver detta skall man veta att den som friades var den mest aktive i skapandet av registret. Detta förklarade tingsrätten med att fallet hamnat mellan två lagar och att man då skulle preskribera eventuella brott enligt den gamla lagen.

Skandal, tycker jag, men blev glad att fallet skulle tas upp i hovrätten. Men då hovrätten förkunnade sin dom blev jag än mer besviken. Nu friades den tidigare dömde och istället fälldes den andra personen. Tror ni då att det var ett straff värt namnet för ett brott som detta? Nej, den som nu fälldes fick 150 dagsböter. Detta konststycke lyckas hovrätten med efter att ha diskuterat om hur övergångsbestämmelserna skall följas. Precis som om övergångsbestämmelserna var skrivna för brottslingarna. Lagarna var naturligtvis skrivna för att de som hade ett lagligt register, till exempel en tidnings prenumerationslista, inte skulle komma i kläm.

Spontant känner jag naturligtvis en stor olust över att förövarna går fria, vilket det känns som. Det är märkligt att två instanser kan komma fram till helt skilda saker. Bra är att den mest aktive också anses skyldig men inte att den andre frias eller att straffsatsen hamnar där den hamnar.

Billigt att göra dödslista

Just nu känns det som en mardröm att det i Sverige skall vara möjligt att betala ett par tusen för ett brott som detta. En mördarlista kostar med dagsböter på 40 kronor sammanlagt 6 000 kronor. Det borde bli en rejäl vinst för yrkesmördare och andra som har intresse av att upprätta dödslistor. Tankarna går till helt andra samhällen, för inte trodde man att en nazistisk dödslista som funnits med i en mordutredning skulle bli en fråga om dagsböter.

En del i registret har livvakter, som statsministern och rikspolischefen, men det är många som inte har det. Likväl tänker jag inte ge mig eller låta mig tystas. För jag vet att vi är många fler i Sverige som vill ha ett öppet samhälle för alla. Därför vågar jag ställa upp i rättegången och uttala mig öppet i offentligheten. Inte bara jag anser att fallet måste upp i högsta domstolen för prövning. Nazistiska våldsverkare får inte tysta samhället. Det skall vara tvärtom. I den strävan känner jag mig inte ensam.