"Antiimperialismens
politiska bankrutt"

Dagen efter det nordkoreanska atomvapentestet fick jag en déjà vu-upplevelse med radions P1 morgon.

Där satt kommunistiska partiets ordförande Anders Carlsson och försvarade Nordkoreas rätt till kärnvapen i en imperialistisk omvärld.

I januari (13/1) hade Arbetarens ledarskribent Andreas Malm i samma radioprogram suttit och propagerat för Irans rätt till kärnvapen för att uppnå terrorbalans med ”den aggressiva vargstaten” Israel.

Inslagen visar antiimperialismens moraliska och politiska bankrutt. Anders Carlsson var åtminstone ideologiskt konsekvent i sitt försvarar av en nominellt kommunistisk regim.

Det är i Mellanöstern-debatten och synen på Israel som antiimperialismen blir verkligt irrationell. I vissa nationalismers namn vräks allt vad vänstern stått för över ända.

I andra västeuropeiska länder är det högerns – och marginella vänstersekters – sak att hata Israel och släta över antisemitism.

Om Maj Graz hade varit berömd norsk författare och i en större tidning publicerat sina tankar om Israels förverkade rätt att existera skulle hon utlöst ett ramaskri tvärs över det norska politiska landskapet.

Hade hon varit tysk intellektuell med samma tankar skulle hon överösas med inbjudningar från högerextrema studentklubbar.

På svenska Yelah vågar hon sig på taskspelartricket att utropa sina egna tankars hegemoni: den som säger emot är inte vänster, den som kritiserar hennes islamistiska israelhat-bundisar är islamofob och rasist.

Vad jag vill säga är att det kulturella och politiska sammanhanget spelar roll. Där nazismen drog fram och judar deporterades för mindre än en människoålder sedan har de flesta inom vänstern utvecklat en förståelse för Israels existens och judars rätt att vara solidariska med Israel – efter att stalinismen förlorat sitt grepp, skall sägas.

Hat mot Israel är i ett libanesiskt och palestinskt sammanhang begriplig, men inte ens där ett framgångsrikt redskap för emancipation.

Inom svensk vänster borde den som griper till hatmegafonen reda ut vad hatet uttrycker. Är det samma sak som att hata USA?

Varför hatar vi inte lika offentligt afrikanska stater som begår etnisk rensning och folkmord?

Klarar israelhatare att hata en så kallad judisk stat utan att hata judar? Varför tala om ”palestinskt folk”, men inte ”judiskt folk”?

Är judars solidaritet med Israel rasistisk? Kan man bortse ifrån Förintelsen när man i Europa debatterar Israel och Palestina?

Är Israel ett tomt skal som kan dömas till villkorlig undergång? Hur skall undergången utföras den dag israeliska hökar har rågat islamisternas mått?

Följande svar på den sista frågan levererade Hamas högsta ledare Khaled al-Mashaal i våras: ”Israel ska förödmjukas och förnedras innan landet går under” (Ál Jazeera-citat i P1 morgon 2/10).

Med tanke på rörelsens militant antisemitiska program (länk) förstår vi att förnedringen och fördömjukelsen speciellt skall riktas mot judar.

Hizbollah har å sin sida efter Libanonkriget skrutit med att man har 20 000 raketer kvar av den typ som inte kan skilja mellan civil eller militär. Den iranska regimen skojar om Förintelsen och anrikar uran.

Debatten har åter igen visat att konsekvent antiimperialism tillämpad på Mellanöstern-konflikten stänger av det kritiska tänkandet gentemot antisocialistiska och antisemitiska krafter såsom den nuvarande regimen i Iran, Hizbollah och Hamas.

Därvid betraktas "den imperialistiska staten Israel" som en enhetlig byggkloss att hata och "det palestinska folket" som en lika enhetlig byggkloss, vars kollektiva vilja anses överensstämma med de för tillfället tyngst beväpnade israelhatarna.

Ett annat trist drag är att judehat bagatelliseras och bortförklaras så länge som det yttrats av antiimperialist-fiendens fiende.

Må det gälla TV-stationen Al Manar, Nasrallah, Ahmadinejads uttalanden om Förintelsen och Israel, slagorden på Möllevångstorget i somras eller Hamas politiska ideologi.

Maj Graz går ännu längre när hon i ett av Ahmadinejads judefientliga utspel tycker sig kunna hitta "en retorisk sanning" (Yelah 14/9).

Det palestinska folket är inte Hamas. Israel är en stat med medborgare av kött och blod med olika politiska inställningar. Läs debatten baklänges den som orkar och tänk självständigt.

Debattartiklar i serien:
"Hizbollah måste avväpnas" (Rasmus Fleischer, 14/8)
"Dubbla måttstockar i debatten om Mellanöstern" (Andreas Bryhn, 15/8)
"Rasmus har fel om Hizbollah" (Maj Graz, 17/8)
"Hizbollahs motstånd begränsar Israels övervåld" (Rikard Warlenius, 20/8)
"Ideologiskt israelhat bakom stöd till Hizbollah" (Jan Selling, 23/8)
"Folkfördrivarna är inga offer" (Maj Graz, 30/8)
"Varför ursäkta judehatet?" (Jan Selling, 5/9)
"Många av Israels radikalaste kritiker är judar" (Maj Graz, 14/9)
"Israelhat och okunskap fördunklar debatten" (Jan Selling, 17/9)
"Varför får vi inte hata Israel" (Maj Graz, 1/10)
"Antiimperialismens politiska bankrutt" (Jan Selling, 14/10)