Onsdag 05 mars 2008
Christoffer Lindberg vill bjuda in till en diskussion kring det egna ansvaret av yrkesval. Fast det enda jag kan se i hans argumentation är unkna bortförklaringar. Han vill inte se det egna förtrycket som han utövar som något klanderlikt.
Skulle det vara okej att arbeta på fängelset för att man inom yrkeskåren ej accepterar någon homofobisk attityd? Och var kom den traditionella klyschan (och var är beläggen?) för att frihetliga socialister ej härstammar från arbetarklassen? Tjänade inte nästan alla förutom kapitalisterna på ett klasslöst samhälle?
Christoffer, du står inte på samma sida som mig och du står inte heller på samma sida som de intagna på fängelset.
"Jag som plit får då ta emot de intagnas berättigade ilska och får manifestera ett illasinnat statligt förtryck. Är det då jag som förtrycker?"
- Japp, det är du som förtrycker. Vi arbetare har inte mycket till val, det håller jag fullständigt med om, men det finns yrkesroller som enligt mig är helt förkastliga. Och att som anarkist eller frihetlig kommunist ens överväga ett sådant jobb göt mig illamående och försvagar klasskampen. Du försvarar statens gravaste missbruk av makt och gör det till ditt yrke. Vad vill du säga med att vi ska "se människan bakom strukturen?"
Du må vara frihetlig socialist i ditt huvud men tyvärr kan jag inte respektera ditt val av yrke, det splittrar helt enkelt upp oss. De väktarna på koncentrationslägren under andra världskriget hade heller inget val (sägs det) men det de gjorde var ändå fel, och i jämförelse med dom så har du nog lite mer valfrihet.
I kampen mot kapitalismen kan vi inte "se på människan" utan vi måste se på vilka som är de förtryckta och vilka som förtrycker, hur ska vi annars nå någon förändring?
Läs mer:
En plits bekännelser
Det är inte gängen som är problemen på fängelserna- det är Kriminalvårdsledningen!
Made in jail
Meningslös sysselsättning
Ett fängelsesystem anpassat för män
Studiemotiverad? Det ska vi ändra på!