Alla rädder för facket
här

Den första juni förra året ersattes Statens förlikningsmannaexpedition av Medlingsinstitutet. I likhet med sin föregångare har institutet till uppgift att medla mellan arbetsmarknadens parter, och åstadkomma ett förhandlingsklimat som i så liten utsträckning som möjligt ger upphov till konflikter.

Den nya myndigheten har dessutom tilldelats extra befogenheter för att effektivare kunna kontrollera avtalsrörelserna.

- Staten ville ha någon som höll ordning på lönebildningen. Vi ska inte bestämma utan bara prata med parterna. Grundtonen i Medlingsinstitutets stadgar är att lönebildningen är parternas ansvar, säger Anne-Marie Ekerö, informationsansvarig vid Medlingsinstitutet.

Men den opartiskhet som institutet gör anspråk på, ifrågasätts av Lena Barrow, förhandlingssekreterare för den syndikalistiska fackföreningen Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC.

- De är förment opartiska, men i själva verket är alla utväxter från staten partiska. Det är visserligen ganska svårt att bedöma hur de har agerat, eftersom så kort tid har gått. Men det är ju tydligt att arbetsköparna är den starkaste parten på arbetsmarknaden, och att socialdemokraterna verkar ha mycket gemensamt med dem i sin politik, konstaterar hon och fortsätter.

- Medlingsinstitutet kommer inte att tillvarata fackens intressen, de vill bara få arbetarna att ta sitt förnuft tillfånga, att tänka på konjunkturen och så vidare. Så kommer det att låta. Det är mer av ondo än av godo med statlig inblandning i avtalsförhandlingarna. Medlingsinstitutet inrättades för att stävja de fackliga styrkeambitionerna.

Medlingsinstitutets direktiv medger ett flertal sanktionsmöjligheter. En av de tre nya lagregler som trädde i kraft första juni förra året, är att varje konfliktvarsel måste ges minst sju arbetsdagar i förväg, istället för som tidigare, sju dagar.

- Det är viktigt att medlarna får längre tid på sig att arbeta. Förr varslade fackförbunden om konflikt kvart över fem på fredagar. Då blev det svårt att få tag på medlare och parter under helgen, så den nya lagen ger praktisk nytta, säger Anne-Marie Ekerö.

Lena Barrow är av en annan åsikt.

- Den nya lagen gynnar definitivt arbetsköparna. Även om man jobbar lördagar och söndagar, så räknas dessa dagar ändå som helgdagar. Det blir således i praktiken alltid nio dagar. Allt för att försvåra för fackföreningarna. Jag anser inte att man ska behöva varsla om motparten vägrar att bjuda till. Det är bara fånerier, säger hon.

Att bryta mot varselreglerna kan stå endera parten dyrt. Tilltaget kan bestraffas med en varselavgift till staten, om minst 30 000 kronor och högst 100 000 kronor. Den sanktionsmöjligheten har funnits tidigare, men straffavgifterna tiodubblades i ett slag förra året, enligt Lena Barrow. Och givetvis slår en sådan avgift hårdare mot fackförbunden än mot de betydligt bättre bemedlade arbetsköparna. En annan ny lag ger medlarna rätt att skjuta på ett konfliktvarsel i 14 dagar. Och Anne-Marie Ekerö medger att lagen är en ogenerad inskränkning i strejkrätten.

- Javisst är det så. Strejkens effekt minskar ju. Men tvångsmedlen ska användas restriktivt, säger hon.

Lena Barrow hävdar att lagen tydligt visar på hur Medlingsinstitutet tar arbetsköparnas sida.

- Det är så uppenbart arbetsköparvänligt att man vill gråta. Arbetsköparna har så mycket mer att vinna på om en strejk skjuts upp- de kan lägga om produktionen och så vidare- än arbetarna tjänar på att en lockout skjuts upp, säger hon.

På samma sätt som med lagen om varsel, är inte heller här Medlingsinstitutets beslut förhandlingsbart. Den part som vidtar en stridsåtgärd i strid med institutets beslut, kan tvingas betala en straffavgift om minst 300 000 och högst en miljon kronor.

Ytterligare en lagstadgad befogenhet som tillkommer den nya myndigheten, är rätten att utse medlare utan parternas samtycke, om det föreligger risk för en stridsåtgärd eller om en sådan redan påbörjats. Men de fackförbundsfientliga direktiv som Medlingsinstitutet fått, är kompromisser med de förslag som den Öbergska utredningen tog fram under 1990-talet.

Där föreslog man verkliga inskränkningar i strejkrätten. Utredningen talade bland annat om proportionalitet, att strejkrätten skulle avskaffas helt för de områden på arbetsmarknaden där en strejk skulle kunna slå ut hela industrier. Liknande inskränkningar finns för stora grupper inom fackförbundet Kommunal. Då lyder hänvisningen att tredje man inte ska drabbas. Det finns således en stark rädsla hos arbetsköparna för fackförbundens styrka, en rädsla som i sin tur smittar av sig på den svenska regeringen.

Lena Barrow är orolig för att det antifackliga klimatet i Sverige ska tillta.

- Det blir intressant att se hur Medlingsinstitutet kommer att använda sina befogenheter. I Norge kan endera parten gå till regeringen och driva igenom överenskommelser. Det finns en uppenbar risk för att vi kan få se samma utveckling i Sverige, säger hon.