Det går åt helvete

Al Gore
An Inconvinient truth

Isarna smälter i rekordfart, antalet stora orkaner har fördubblats de senaste 30 åren och tropiska djurarter rör sig från ekvatorn mot polerna. Det finns ingen vetenskaplig tvekan om människans påverkan på det globala klimatet, en populärvetenskaplig tvekan på sin höjd, men inte seriöst vetenskaplig.

Detta kan tyckas självklart i dag men uppenbarligen krävs upprepningar. Se bara på hastverket På väg mot ett oljefritt Sverige, regeringens kommission mot oljeberoende kompromissade fram. I anden fint, i handen tunt.

Kommande år blir inte muntra

I An Inconvinient truth blandas Al Gores turnerande föreläsning med blickar på en svettande planet. Det är raka fakta blandade med humor och personliga berättelser om hans familj och bakgrund. Han är pedagogisk och skicklig. Trots att han harklar sig och kanske inte är den bästa av talare lotsar han publiken genom det ena slående diagrammet efter det andra. När diagrammet om koldioxidhalten i atmosfären ställs mot temperaturen de senaste 650 000 åren måste han ta en hiss upp mot taket för att visa de senaste årens abnorma utveckling. Det finns ingen tidigare period som ens kommer i närheten av dagens och med fortsatt tunnelseende blir inte de kommande 50 år muntra kan han lova. Visst väljer han sina fakta och visar inte eventuella hämmande effekter men den opolerade sanningen är att den globala uppvärmningen svårligen låter sig besegras som vår tids viktigaste fråga.

Dags att lämna terrorismhetsen

I en simulering visar han inför en häpnad publik hur Florida, Holland, Kina och andra världändar ställs under vatten. Men vad som till slut fäller avgörandet är ett översvämmat ground zero. Det är då han med en pik mot den sittande regeringen frågar sig om det inte är dags att ta tag i andra problem än terrorismen. Men här haltar prognosen lite. På schavotten finns ingen rättvisa och det kommer knappast vara de som ställt jorden inför denna olycka som först kommer att dränkas.

Värst drabbade kommer världens globala underklass att bli: rika kan alltid flytta, mura in sig, köpa berg, sötvatten, solhattar och båtar. Inte för att vi privilegierade alls kommer att gå obemärkta ur krisen men de som verkligen kommer att drabbas är de fattiga. Och det är där som mordet redan har börjat märkas mest. Tillsammans med Mark Lynas bokvariant Oväder kan förhoppningsvis den globala uppvärmningen komma på dagordningen på allvar. Och responsen får inte bli förnekelse, självömkan eller flyktiga vallöften. Det finns grader i helvetet och utvecklingen går att styra.