EU:s skadliga
strukturpolitik

Efter att ha läst igenom EU:s framtida ekonomiska riktlinjer, BEPG, blir nationalekonomen Stefan de Vylders intryck att planerna på många punkter liknar de så kallade strukturanpassningsprogram som Världsbanken och IMF försökte genomföra i många utvecklingsländer under 80-och 90-talen, i regel med mycket dåligt resultat.

- Det är mycket i dessa planer för EU som stämmer med filosofin bakom strukturanpassningsprogrammen, säger de Vylder.

Tydlig dagordning

Stefan De Vylder känner också väl igen den politiska agendan i dokumenten.

- Det är ju inte svårt att tolka de kodord som den här planen innehåller. Man hittar uttryck som "flexibilitet på arbetsmarknaden", "förenklad arbetsrätt", "sänkta skatter", "avregleringar", "effektivisering och konkurrensutsättning av den offentliga sektorn", och så vidare. Man vill ju också till exempel sänka marginalskatterna för höginkomsttagare, står det på flera ställen. Det visar ju ganska tydligt att det här är en i huvudsak nyliberal agenda.

de Vylder menar att den politik som utgör BEPG tydligt är inriktad på idén att marknadskrafternas behov är det som skall styra samhällets utveckling.

- Den här politiken, som man kan uttyda i texten, handlar om vad som är bäst för höginkomsttagare och företag. Det ser man till exempel i förslagen om lägre marginalskatter, en avreglering av arbetsmarknaden, rekommendationerna om privatiseringar i den offentliga sektorn, med mera.

Destruktiv likriktning

Men det är inte bara själva innehållet i strukturpolitiken som Stefan de Vylder ställer sig kritisk till. Han tar också avstånd från den detaljstyrning och likriktning som BEPG-planerna ger uttryck för. de Vylder menar att det är skadligt för utveckling och tillväxt att försöka få alla länder att passa in i samma mall.

- I de här texterna ser vi en samordning med nyliberala förtecken. Men en styrka i Europas utveckling har varit pluralismen. Att de olika länderna utvecklat sina egna lösningar, anpassade till de enskilda ländernas skilda förutsättningar. Naturligtvis har vi alla lärt av varandra, men den institutionella konkurrens som har funnits har varit mycket konstruktiv. Jag tycker att det är barockt att sträva mot den likriktning som genomsyrar den här texten. Vi måste acceptera att folken i olika länder väljer olika lösningar.

Att BEPG-planerna är ett direkt brott mot närhetsprincipen, det vill säga att viktiga och vardagsnära beslut skall tas av de enskilda länderna och så nära de berörda människorna som möjligt, är inte förvånande, menar de Vylder.

- Ja, det är ju så att de svenska socialdemokraterna ofta påstår att vi i Sverige kan sköta de viktigaste politikområdena, som finanspolitik, socialpolitik, arbetsmarknadspolitik och så vidare, själva. Men utvecklingen inom EU har gått mot ökad centralisering och samordning, och de här planerna visar ju tydligt att målet är att fler och fler områden skall likriktas. En fortsatt utveckling i den riktningen är ett direkt hot mot demokratin.