Måndag 07 augusti 2006
Jean-Louis Mansourati har bott i Stockholm sedan 1976, och kom hit på grund av det krig som då pågick. Han är styrelseledamot i Libanesiska Föreningen i Stockholm, som han var med och grundade 1978 och han jobbar annars på telekomföretaget Ericsson. Den senaste tidens händelser i Libanon berör honom starkt.
- I media ser jag bilder av Libanons vardag och av oskyldiga civila som dör, bilder som är så råa att man känner lidandet av dessa offer långt inne i hjärtat, oavsett vilken sida de tillhör. Bilder på barn. Barn som varken har valt att dö eller vetat varför de gör det.
Hans närmaste släkt har lämnat det krigsdrabbade landet, men han har nära vänner och mer avlägsna släktingar kvar.
- De flesta arbetar och bor i Beirut men har sitt sommarboende uppe på berget. Där löper de mindre risk att bli dödade, men även de är utsatta när det blir ont om mat, vatten, el, bensin, med mera. Krig är krig och alla drabbas av konsekvenserna.
Jean-Louis Mansourati menar att det är svårt att bara peka ut en syndabock i konflikten.
- Varje direkt krigande sida har sina ursäkter och sina argument, de är i första hand ansvariga. De backas upp av sina respektive beskyddare som också bär ett direkt ansvar.
- De som är indirekt ansvariga är vi, länder som ser vad som händer och håller tyst, eller avvaktar att det ska sluta utan att vi ska behöva säga något.
Han kritiserar dock supermakten USA:s roll i regionen.
- USA:s image som symbol för den fria världen har tagit stor skada genom sin oansvariga ledning.
- Landets ledning motsätter sig ett eldupphör och manar Israel till att fortsätta anfalla, samtidigt som den bromsar alla initiativ till eldupphör.
- USA gör sig då till en del av konflikten genom att fullständigt stödja Israel, bland annat med vapenförsörjning, veto mot FN beslut och stöduttalanden i media.
- Man kan rentav tala om att USA själv krigar genom Israel, istället för att försöka hitta en rättvis och acceptabel lösning för parterna.
- Dessutom går USA går emot sina demokratiska grundprinciper genom att vägra erkänna en folkvald regering, alltså den palestinska.
Den svenska regeringen kunde göra mycket mer, menar han.
- Den svenska regeringen är feg, fast man kallar det försiktighet och diplomati. Den har aldrig varit först med att reagera, den följer alltid de stora - speciellt USA - vi brukar säga att den svenska regeringen dansar efter USA:s pipa.
- Regeringen borde, till att börja med, reagera snabbare, genom att uttala sig i linje med Sveriges principer och värderingar, i stället för att vänta på någon annans visselpipa.
- Den borde på ett tidigt stadium fördöma alla våldhandlingar, speciellt när civila är utsatta. Den borde axla sitt ansvar som medlem i FN för att samla andra nationer som delar dess uppfattning - och påverka de stora nationerna i stället för att följa efter dem.
- Vi libaneser i Sverige har bittra erfarenheter av liknande omständigheter genom åren. Man ska däremot erkänna att när det gäller den humanitära delen så har den svenska regeringen agerat.
- Jag känner dock att det är lite förändring på väg den här gången, och att den svenska regeringen har börjat vakna.
Men även våra egna handlingar kan göra skillnad, säger han.
- Vanliga människor i Libanon kan inte göra mer vid det här laget än att skydda sig och om möjligt protestera.
- Vi i utlandet däremot kan göra mycket, media har ju blivit tillgänglig för alla, och vi kan lätt bli hörda, förutsatt att vi pratar sunt förnuft, och inte tar till extremistiska uttalanden.
- Email, bloggar, hemsidor, tidningar, TV, radio, manifestationer, kontakter med politiker, med kyrkor och hjälporganisationer är några av de kanaler som vi kan använda.
- Vi ska inte glömma att organisationer och regeringar består av människor. Även de har känslor, och kan påverkas av den allmänna opinionen.
Israels motståndare, Hizbollah-gerillan, har sitt största stöd hos Libanons shi'a-muslimska befolkning, som utgör ungefär 25 procent av landets invånare. Jean-Louis Mansourati är själv kristen katolik.
- Stora delar av Libanons befolkning står inte bakom Hizbollah. De anser att Hizbollah har tagit egna initiativ utan samråd med regeringen.
- Men det allmänna stödet och förtroendet för Hizbollah har säkert vuxit efter detta krig, och speciellt efter de oansvariga bombningarna av civila mål, barn och kvinnor, exempelvis i samband med massakern i Qana.
Läs mer:
Libanon: Oljan har nått Syriens kust
Israel: Venezuela kallar hem toppdiplomat
Uppsala: Många demonstrerade mot Israels attacker
Libanon: 300 000 barn hemlösa av kriget
"Bush är den mest israelvänlige presidenten"
Israel och antisemitismen
Libanon: Israel skyller Qana-massakern på Hizbollah