Tisdag 29 april 2008
-Jag är jätterädd, säger Sabur när Yelah ringer upp honom på förvaret i Märsta utanför Stockholm, ett par dagar innan utvisningen ska ske.
- Jag har fixat jobb, jag har lärt mig svenska på egen hand, nu förstör de allt jag byggt upp.
Sabur berättar att han sagt till Migrationsdomstolen att det är bättre att de dödar honom nu istället för att skicka honom till Afghanistan.
-Men om jag överlever kommer jag tillbaka, säger han.
Sambon och kärleken Caroline berättar att hon hoppas att Sabur ska få uppehållstillstånd genom familjeanknytning, vilket man till exempel kan få om man är gift, ingått registrerat partnerskap eller är sambo med någon som bor i Sverige. De nuvarande reglerna som gäller för att få uppehållstillstånd genom anknytning tvingar Sabur att åka tillbaka till sitt ursprungsland och därifrån söka uppehållstillstånd på ambassaden.
-Men man skickar honom till ett land där det inte finns möjlighet att söka på anknytning, eftersom det inte finns någon ambassad i Afghanistan, säger Caroline.
Istället måste Sabur ta sig till grannlandet Pakistan där det finns en ambassad. Caroline berättar att hon kommer att resa till Pakistan för att försöka hjälpa sin pojkvän med ansökan. Hon berättar att hon har hört att det kan ta allt från sex månader till ett år innan ansökningsprocessen i Pakistan är klar. Caroline har även försökt att från Sverige boka in ett möte på ambassaden i Pakistan men detta har inte gått.
-Jag har ingen aning om hur det fungerar i Afghanistan, säger Sabur.
-Jag har ingen kontakt med någon i Afghanistan, min pappa är död, min mamma och mina småsyskon vet jag inte var de är. Det har varit krig i så många år och jag vet inte var de har tagit vägen.
Sabur avvisades från Sverige under söndagen den 27 april och befinner sig nu i Afghanistans huvudstad Kabul.