"Himmelska Fridens Torg
var en protest mot
nyliberalismen"

Vi har precis sett protesterna mot diktaturen i Burma blomma upp och slås ner grymt och blodigt. På väldigt få ställen fick vi reda på att den tändande gnistan var att juntan hade lytt Världsbankens och den Internationella Valutafondens krav på att marknadsanpassa (läs: chockhöja) priset på bränsle. Yelah.net var ett av det fåtal medier som spred denna viktiga detalj.

Nu berättar alltså Naomi Klein i sin nya bok, och i denna video på YouTube, om hur upproren i Kina och Ryssland hade liknande dimensioner som det burmesiska. Hon säger:

"Massakern på Himmelska Fridens Torg rapporterades i västpressen som att det var uteslutande studenter som ville ha demokrati, upp mot en kommunistregim som ville skydda sin egen makt och var villig att använda massiv styrka.

En annan historia, som berättas av Kinas "nya vänster" (som den själv kallar sig), gör gällande att det inte bara fanns studenter i protesterna och att protesterna, hör och häpna, riktade sig mot Milton Friedmans föreskrivna chockterapiprogram. Att det framför allt var arbetare som motsatte sig att deras löner skulle avregleras, att priskontrollen släpptes och att klyftorna ökade.

Folk ville ha demokrati, men de ville ha demokrati av ett särskilt skäl, för att övervaka den ekonomiska omvandlingen så att den kunde delas av flertalet och inte bara bli en överföring av rikedom från partieliten till en ny näringslivsoligarki.

När de protesterna hotade det ekonomiska projektet, då åkte stridsvagnarna in, då rullade stridsvagnarna. Och det var chocken från Himmelska Fridens Torg som skapade den kinesiska lönearbetskraft som har blivit så vinstgivande för västerländska företag. (…) Det var så nyliberalismen kom till Kina".

Hon talar alltså om protesterna som kvästes genom att hundratals eller tusentals demonstranter mördades av den kinesiska regimen. Jan Myrdal, idol för vissa svenska kommunister, har för övrigt kallat massakern "nödvändig" för att förhindra ett eventuellt inbördeskrig.

Naomi Klein flyttar blicken till Ryssland fyra år senare:

"Det som hände i Ryssland var samma sak som hände i Kina, att de demokratiska reformerna frontalkrockade med de ekonomiska reformerna. (…) Rysslands valda parlament röstade för att avsätta Jeltsin och för att stoppa vad de kallade 'denna ekonomiska äventyrlighet'.

67 procent av ryssarna sade i en opinionsundersökning att de ansåg att det bästa sättet att omvandla deras ekonomi var genom arbetarkooperativ. De ville omvandla sina centralt organiserade fabriker till kooperativ. 80 procent sade till opinionsundersökarna att de ansåg att det var statens uppgift att upprätthålla full sysselsättning.

[Marknadsliberalerna] hade inget stöd för sina reformer. Precis när det blev tydligt, så skickade Jeltsin in stridsvagnarna. Återigen, precis som i Kina. Tusentals kravallpoliser och soldater anföll parlamentet. Det brann. Det brukade kallas Vita Huset, men döptes om till Svarta Huset. Omkring 200 människor dödades, tusentals arresterades. Och sen kom en period med verkligt diktatoriskt styre. Det kallades 'Pinochet-alternativet', faktiskt".

Tänk er hur reaktionerna skulle ha blivit om Fredrik Reinfeldt anföll den svenska riksdagen med stridsvagnar för att den hotade att avsätta honom med en misstroendeförklaring. Eller om George W Bush anföll kongressen i Washington av samma skäl. Men i västpressen hette det faktiskt inte på den tiden att det var en enväldig statskupp mot ett folkvalt parlament, utan att Boris Jeltsin "stod upp mot de antidemokratiska krafterna". Naomi Klein ger ett exempel:

"Detta är ett citat från Newsweek: västerländska ekonomer som jobbar nära regeringen säger att 'nu när parlamentet har röjts ur vägen så är det fantastiska tider för reformer. Ekonomerna här var tidigare ganska deprimerade. Nu jobbar vi dag och natt!'"

Varför krossas inte alla protester mot nyliberalismen med hjälp av massmord, då? Här är Naomi Kleins förklaring:

"Nyliberalismen behöver inte alltid en sådan här våldsnivå för att driva igenom sin agenda. Jag tror inte att det handlar om var agendan tillämpas, jag tror att det handlar om vilken nivå av motstånd som den möter. När den möter mobiliserade militanta rörelser - det är då som militärens stridsvagnar rullar in. När rörelserna är mindre organiserade, så gör tankesmedjorna jobbet istället. Med tankesmedjor menar jag de människor som får betalt för att smida tankar, från dem som smider tanks".

Naomi Kleins nya bok heter The Shock Doctrine: The Rise of Disaster Capitalism, utgiven 2007 av förlaget Henry Holt & Company, Inc.